Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

söndag 1 november 2015

I nöd och lust

Hej igen,

Åh, det händer så mycket och jag har verkligen prioriterat allt förutom bloggen.
Mini är otroligt mammig nu när jag inte finns till enbart för henne, och det är väldigt jobbigt ibland måste jag erkänna. Men hon är verkligen min lilla goa tjej och jag gör allt jag kan för att räcka till åt henne och förstå henne. Det smärtar att se henne bli besviken ibland när jag t.ex. måste amma Liten. Jag vill inget hellre än att hänga med henne men behöver Liten mat så behöver han. Balansen. Den är svår ibland men vi hittar nog helt rätt snart känns det som.
Däremot är det en ynnest att få se Minis kärlek till Liten. Åååh, vilka pussar, vilken vilkorslös kärlek! Och Litens leenden när han ser Mini. Obetalbart! Så på den fronten är allt idealiskt i alla fall. Ingen svartsjuka alls. 

Liten hade gulsot när han kom. Det missades/ignorerades/togs inte på allvar (hur nu det går till när ett barn är knallgult...) av läkarna på BB och det var först efter att vi varit påstridiga om en annan, mindre sak vi oroade oss för, som vi blev skickade till neonatalen där en sjuksköterska uppmärksammade gulsoten och tog ordentliga prover. Liten låg precis på gränsen för solbehandling men med tokfokus på matning och låta honom vistas i dagsljus nästan konstant dagtid, så lyckades vi vända värdena efter tio dagar. Så den första tiden ägnades åt en hel del sjukhusvistelser och provtagningar samt amning och ersättningsmatning. Det var riktigt jobbigt och Mini ska tusan ha pris för sitt tålamod och följsamhet! Vilken tid det var för oss alla... Huga.
Men nu är allt bra och Liten växer så det knakar! Han är helt underbar. Så klart!
Just nu är det mest matning och blöjbyten men snart blir det mer normalt igen. Mågon månad till så är vi "normala" igen, hihi!
Snittet då? Jo, det gick jättebra! När det väl var dags så blev jag dock otroligt nervös. Det slog mig att snittet med Mini var helt perfekt så den här gången kanske allt skulle gå åt pipan... Urdum tanke just när spinalen skulle sättas. Läkaren fick sticka två gånger också för det var inte ultimat den första gången. Men sen flöt allt på och när Litens skrik hördes så grät jag hysteriskt. Självklart av lycka men också av lättnad. Dels för att allt gått så bra men också över att allt är över nu. Ingen mer kamp för att få barn. Inga mer resor till Riga. Inga mer olyckliga barnlöshetstårar. Inga mer gåtor att knäcka. Inga mer knasiga läkare. Inga mer hormoner och mediciner.
Sådan lättnad.
Sen lade de honom på mitt bröst och tårarna började rinna av lycka först då. En varm liten kropp hos mig. Han kom till oss till slut och nu ska vi göra allt för att finnas för honom och förstå och stötta honom. Precis som för Mini.
Underbart är vad det är!

Därför har jag också tagit beslutet att sluta blogga. Jag kommer säkert att sväva runt i bloggosfären och läsa andra bloggar och kanske kommentera ibland, men mitt huvudsakliga fokus blir livet här utanför istället. 

Så jag tackar er allra ödmjukast för att ni läst, stöttat och funnits här för mig. Utan er hade jag aldrig orkat. Det är helt sant.
Jag vill också tacka, lite extra sådär, föreningen Barnlängtan, IVF Riga, Johanna, Elin och Jenny. 

Kärlek till er alla.

I nöd och lust.

Kramar för evigt

WildaMathilda

onsdag 16 september 2015

Han är här

Han är vacker som en sommaräng och doftar som en lätt junivind. Han har ögon glänsandes i blåskimmer som skalet på en blåmussla. Han är ett oskrivet blad som väntar på dikterna som ska skrivas.
Han är som havet. Oändlig.
Han är fantastisk.

Varmt tack till var och en av er. Utan ert stöd hade han kanske aldrig funnits. Klappa er själva på axeln. 
Livet är fantastiskt.

Kram

måndag 14 september 2015

Ofantligt

Så, nu ligger jag här i en nybäddad säng. Descutanduschad i rena lakan. Jag luktar svagt av klorhexidin och Mini sniffade undrande i luften innan hon kröp in i min famn och somnade. Gränslösa lilla kärlek. Jag kommer att sakna dig tills du kommer och hälsar på mig på sjukhuset. Ofantligt mycket.

Men nu, nu gäller det att kunna somna. Imorgon vid 8-tiden har jag blivit tvåbarnsmor. Ofantligt stort.

Ofantligt. Allt är ofantligt just nu.

Kramas där ute

söndag 13 september 2015

Två dagar kvar

Jahapp, nu är det nära vill jag lova. Självklart har jag dragit på mig en lättare förkylning så jag har ont i halsen och bomull i öronen, men det blir nog bra ändå. Enda problemet är att det gör mig ännu tröttare än vad jag redan är så jag orkar verkligen ingenting. Äter, sover och snarkar mest. Det sistnämnda är irriterande eftersom jag väcker mig själv och jag behöver ju verkligen sova... Moment 22.

Idag ska jag försöka laga till en gryta som ska räcka länge, tänkte jag. Får se om jag orkar bara. Somnar väl över spisen.

Mitt i allt snurr så har jag också valt att flytta våra bolån. Jättesmart när jag har gravidhjärna och är toktrött. Jag förstår verkligen inte en mening i låneavtalet så det tar lite tid! Vi måste fixa det där idag så att vi slipper ta det i veckan som kommer. Usch, vad trött jag blir på mig själv ibland. Det är ett smärre under att Fina M orkar med mig, hahaha!
Nu har han dock paus för han och Mini är och badar idag. Skönt för dem båda att slippa mig lite samtidigt som jag får lite vila och andrum.

Imorgon blir det spännande! Då är det dags för basprovet (blodprov som ska tas innan snitt max fyra dagar innan), hämta pappa med fru och så duscha i descutan och bädda rent i sängen. Undrar om jag kommer att lyckas somna...

Kramar!

fredag 11 september 2015

Tårögd

Lördag, söndag, måndag. Inte mycket kvar nu!
Idag ska jag sova och fålla gardin nummer två (skrev jag att jag hittade nålarna?), imorgon ska Mini och jag till lekparken medan Fina M målar det absolut sista på huset, på söndag ska vi bara slappa, på måndag ska jag ta blodprov, sova och hämta pappa med fru. Och på tisdag smäller det. Inrutat och klart med andra ord. 
Imorse berättade Mini att det är jobbigt. Hon vet ju inte vad det innebär att bli storasyster och alla frågar. 
"Ska det bli kul att bli storasyster?"
Ja, vad svarar man på det om man inte vet?
Vi pratade länge om att Liten kommer att äta och sova mest. Och att jag och Fina M kommer att kramas, leka och finnas för henne precis som vanligt. Och att hon kan hitta på saker med bara en av oss ibland också så att Liten inte ska vara med jämt. 
Vi kramades länge och jag förklarade och Mini kom på saker som hon och pappa ska hitta på om jag måste mata Liten. Det var så otroligt skönt att se hur hon helt plötsligt förstod att hon kan göra massor av roliga saker även om det finns en till i familjen. Fantastiska lilla människa. Hon tog hoppsasteg in på dagis och hon sken som en sol. Tår i ögat hos tacksamma mamman... 

Här kommer bilder på inköp till Liten också:



Och så två små nappar och lakan.
Det här är helt galet. Vi ska få vara med om ett litet liv till. Det är nästan helt obegripligt!
Jag känner mig euforisk och ska nog sova lite nu så att jag orkar med resten av dagen.

Kram på er

torsdag 10 september 2015

Tidigarelagt!

Så där, ja. Nu har vi träffat doktorer och barnmorskor och allt känns bra. 
Operationen kunde tidigareläggas om vi ville så vi sa ja till det. Nu kommer Liten redan på tisdag istället! Tjohoooo!
Nu är det bara fredag, lördag, söndag och måndag kvar. Fyra dagar!
Ok, idag kvarstår en halv dag men det räknas inte i min nedräkning... Hihi.

På väg hem köpte jag ett gosedjur till Liten att ha på BB. En söt liten hund. 
Och så hittade jag ett fint fotoalbum också. Jag laddar upp bilder senare.

Kraaaaam!

onsdag 9 september 2015

En vecka

Idag är det bara sju dagar kvar och det börjar närma sig, det känns.
Jag ska inleda dagen med ett bm-besök och så blir det lunch med gamla bästisen. Vi har glidit ifrån varandra, hon och jag, men det gör inte så mycket. Hon fokuserar på jobb och jag på barn så vi har olika intressen just nu. Så blir det ibland därför ska det bli extra kul att ses idag.
Efter lunchen ska jag uträtta småärenden och sedan hämta Mini på dagis. Hennes dagar är kortare nu så hon förstår att det är på gång, tror jag. Eftersom jag kommer att jobba hemifrån under föräldraledigheten (eget företag som jag inte bara kan lägga på hyllan) så kommer hon att kunna vara på dagis så mycket/litet hon vill när Liten har kommit. Det känns verkligen bra eftersom jag tror att hon kommer att vilja vara med sina kompisar lite extra vissa dagar. Underbart av förskolan att se till hennes vilja och behov, och låta oss göra lite som hon vill. Och samtidigt kommer jag att slippa känna pressen att jobba varenda ledig stund utan kan fördela jobbet över dygnets timmar. Lättnad!

Imorgon är det inskrivning på sjukhuset och det ska visst ta ca tre timmar. Jag har inga frågor (just nu) så jag hoppas att det går fort och smidigt. Vill bara sova, hahaha!

Jag har fortfarande fått för mig att Liten kommer ut för tidigt. Han känns färdig där inne. Inte för att jag har något belägg för det på något sätt, det är bara en känsla... Jag hoppas innerligt att jag har fel. Det är ju lätt att bli lite nojjig när man har en bebis i magen, hehe.

Soliga kramar på er




måndag 7 september 2015

Olika sätt att räkna dagar

Jag räknar timmarna nästan... Så otålig är jag!
Idag är det 9 dagar kvar men om man inte räknar idag så är det ju faktiskt bara 8 hela dagar kvar. Jag är redo!
Det enda jag skulle vilja ha gjort innan vi åker in, är att införskaffa ett litet gosedjur till Liten. Ett litet första som får vara med på BB. Så gjorde vi för Mini och det betyder fortfarande en del, det där lilla gosedjuret. Kanske mest för oss föräldrar, men ändå, hahaha!

Den här sista tiden är jag ganska urlakad, både känslomässigt och fysiskt. Jag är konstant trött och idag har jag sovit 2 timmar. På nätterna sover jag sämre så jag måste kompensera dagtid på något sätt.
Jag saknar ändå jobbet lite. Det var så kul och kollegorna så roliga. Jag har redan fått sms om att jag är saknad. Fina!
Kanske är det så att jag är lite extra känslig också.
Jag har otroligt svårt att läsa om Syrien och alla flyktingar. Det går knappt att läsa och jag blir så stolt över alla mina vänner som faktiskt påminner om vidden av det hela på bl.a. Facebook. Klart att det är jobbigt att bli överöst av inlägg kring det som sker, men det visar att jag har vänner med hjärtat på rätt ställe och med ett engagemang som heter duga. De får gärna fortsätta att påminna och bära bördan för mig just nu när jag bara gråter och gråter om jag läser eller ser bilder från misären. Allra helst vill jag köpa en stor buss och köra skytteltrafik för att få bort alla människor från de farliga ställen de befinner sig på. Jag får lov att skänka pengar, kläder och annat istället. Göra så gott jag kan och orkar, helt enkelt. Tänk om det var min familj som var på flykt...
Tänk er att Skandinaviska halvön blir intagen av något mäktigt land som styr och trycker ner oss skandinaver. Tänk er att vi blir beskjutna av krypskyttar när vi går till Ica. Tänk, vart skulle vi ta vägen då? Ibland funderar jag på hur tusan vi skulle göra. Ta oss till Danmark och vidare? Men om vi inte fick? Om Danmark stoppade oss och Öresundsbron och Travemündebåtarna blev sprängda i bitar och vi var tvungna att "smyga" oss ner på kontinenten utan att någon upptäckte oss? Hur och vad skulle vi göra då? Tillsammans med Norges befolkning skulle vi stå där vid gränsen och inte veta något samtidigt som vi hörde bomber och granatsmatter bakom oss...
Och jag undrar vad de som röstar på det bakåtsträvande missnöjespartiet SD, som har så mycket åsikter om flyktingar, skulle göra då? När de befann sig i samma situation som flyktingarna från Syrien gör idag. Undrar om de skulle hävda rätten till sitt ursprung, och hopplöst stanna kvar, eller göra som de flesta andra; fly och försöka att överleva? För i själva flykten så finns det ingen politik. Det finns bara skräck, oro och sorg.
Det är fan för jävligt. Ge flyktingarna, människorna, asyl i vartenda EU-land pronto, så att de på lagligt och mindre farligt vis i alla fall ta sig vidare. Med laglig hjälp. För vem tusan VILL fly i skräck och lämna sitt från början älskade hemland? Åååh, mitt hjärta brister!

Ja, ni hör ju... Det är inte lätt någonstans just nu. Jag KAN verkligen inte gravidgnälla. Jag känner mest bara en otrolig tacksamhet över att jag just nu får leva och uppleva det jag upplever. Och att jag har barn som får uppleva en ny morgon och leka med sina vänner varje dag. En dag i taget.

Kramar

torsdag 3 september 2015

Trött igen

Idag är det mindre än två veckor kvar och det känns behövligt att de går fort. Orkar inte vänta längre nu...

Mini har blivit väldigt mammig och det är bara jag som räknas. Hon är lite mer orolig och vi har försökt att prata om Litens ankomst men hon vill inte riktigt prata om det alls längre. Jag tror att hon känner på sig att det snart är dags och jag har också blivit lite mer orörlig och trött oftare. Det är klart att hon märker att "något är i görningen", på gång, och att hon är lite orolig för vad som händer.
Vi försöker vara lugna och tålmodiga men jag ska erkänna att det är svårt när jag flera nätter i rad bara sovit fyra timmar per natt. Gudarna ska veta att det inte är så lätt ibland... Men det är ju en ny situation för oss alla tre så vi försöker få till allt efter bästa förmåga.

Mina lediga dagar sover jag mest på. Jag tar det lugnt och sover och det är ungefär det jag hinner med. Vi har några gardiner som behöver fållas men jag hittar inte mina nålar så då får det vara. Bara tanken på att leta efter dem gör mig dödstrött och gråtfärdig. 
Därför är det med lättnad jag kan konstatera att imorgon är min sista arbetsdag. Jag kommer att sakna jobbet men det blir sååååå skönt att slippa det också. Bara få vara hemma och fokusera på sömn och familj. Vilken lyx!

Trötta kramar

tisdag 1 september 2015

15 och 14

Idag är det 15 dagar kvar, men dagen är ju nästan slut så jag kan säga att det är 14 dagar kvar redan nu.

Igår ringde jag till BB och frågade när kallelsen kommer egentligen. Och när vi ska komma på information. Det känns som att det är dags att få lite koll på detaljerna, liksom...
Den 10/9 är det information och själva klockslaget då vi ska infinna oss för min operation, får vi reda på kvällen innan operationsdagen. Sköterskan ursäktade sig för de korta tidspannet som allt infaller på men det är så de jobbar.
Nu är inte jag den oroligaste av själar så det är helt ok för min del. Kanske att jag av planeringsskäl skulle vilja veta en del lite tidigare, men det är inget jag direkt störs av. Däremot tänker jag på de som våndas över ett snitt och är oroliga. Och det måste vara enklare för personalen att ha lite framförhållning med just oroliga patienter, tänker jag. Men jag kan ha fel så klart.
Hursom, dagen före snittet ska jag även ta ett prov så totalt blir det tre besök: infodagen (träffa narkosläkare, gyn och få info), provtagning och till sist operationen. The Day då vi får träffa Liten. Jösses, vad jag längtar!

Idag fick jag en fråga av en kompis: vad händer om Liten kommer tidigare? Ja, jag vet inte... Jag har fått för mig att det blir vaginal förlossning i så fall men min hjärna kommer att få en chock då eftersom jag nu har vant mig vid tanken på snittet. 
Min kompis trodde att det blir ett snitt ändå, bara oplanerat.
Jag har ingen aning! Oavsett ska ju Liten ut så jag kan inte oroa mig. Det får bli som det blir. Jag kan inte styra det ändå annat än att vara närvarande. 

Det känns att Liten har sjunkit ner nu. Det är lättare att andas! Otroligt skönt.
Inatt vaknade jag också och kände mig ogravid. Väldigt märklig känsla, måste jag säga. Det blev svårt att somna om.
Jag har också blivit lös i magen, vilket känns lite förbryllande eftersom järntabletterna har motsatt effekt. Men Google berättar snällt att det är vanligt att bli lös när det närmar sig slutet på graviditeten. En del får visst världens diarré just innan de ska föda. Praktiskt, tänker jag. Otrevligt kanske, men tänk vad fiffig naturen är som ordnar en tarmtömning innan man ska börja krysta. Smart!

Ok, slutpratat om avföring nu. Det kanske märks att jag är lite otålig? 
BB-väskan är i alla fall packad nu också. Vi måste bara jobba på att få Mini att köpa konceptet med att hon ska vara hemma med mormor och morfar när vi åker iväg. Hon har nämligen bestämt sig för att hon ska följa med och leka i väntrummet medan lillebror ska komma fram. Så är det med den saken...

Kramar


måndag 31 augusti 2015

Anledning

Alltså... Jag kunde inte låta bli.


Kram

söndag 30 augusti 2015

Byxor

Jag har konstaterat att jag inte har några riktigt sköna mjukisbyxor att ha på BB och när jag åker hem därifrån. Visst kan jag ha mina mammabyxor men de kommer inte att vara ultimata då de inte är tillräckligt mjuka över snittet. Det är trots allt inte så skönt att ha ett stort ihopsytt sår på magen... Nej, något mjukt och följsamt behövs!
Så jag har letat som en galning och hittade bl.a. ett par på Lindex. De verkade sköna men så hittade jag ett annat par som visserligen är dyrare men som jag tror blir bra en lång tid efteråt också. Spana in de här från Sobea!
De är gaaalet sköna! Rekommenderas.

Kram

17

Jösses, jag är så trött! Jag känner mig konstant överkörd av en traktor sedan igår. Mosig, urlakad och energilös. Allt jag vill är att sova. Vad hände? 
Det sparkar överallt bakåt, framåt, neråt och åt sidorna. Jag har glömt hur det är att sova bekvämt. 
Hur kunde allt ändras så fort?! 
Idag ska jag packa BB-väskan som jag inte fått tid till och nu har jag knappt någon ork till det. Jag lär väl somna med huvudet framstupa ner i själva väskan...
17 dagar känns som en hel evighet nu. 
Ikväll måste jag somna tidigt. Bara MÅSTEha mer sömn.

Kramar

fredag 28 augusti 2015

19

Nu är det bara 19 dagar kvar. Helt otroligt!
Magen har sjunkit ner lite nu och det är lättare att andas. Och jag mår oförskämt bra även om jag har det jobbigt att gå lite längre sträckor. Och vid middagstid är jag enormt trött och jag vaknar på natten runt kl 2. Men det är allt vad gäller "gravidkrämpor".

Allt känns så bra!

Kram

onsdag 26 augusti 2015

Bm och tre veckor

Imorse var jag hos bm igen och allt ser bra ut. Toppenvärden och sf-kurvan är exakt på genomsnittet. Nice! Alltså är magen genomsnittstor även om ingen annan håller med om det, hehe.
Järnvärdet ligger på 125 och allt är "perfekt", för att citera bm.
Liten har vänt sig med huvudet neråt, även om det kan ändras igen, och förbereder sig för att flytta ut. Det känns kanonbra! 
Jag frågade när kallelsen till sjukhuset brukar komma och det är tydligen väldigt nära inpå själva D-day, så hon rekommenderade faktiskt att ringa och fråga så att vi får veta en tid så snart som möjligt. Jag tänker nog ringa nästa vecka... 

Helt otroligt att det vara är tre veckor kvar. Exakt 21 dagar. 
Och att jag går in i vecka 37 idag. Kul!

Kramar

måndag 24 augusti 2015

23

Jodå, det blev bättre idag. Mycket handlar det ju faktiskt om inställning också... Men har jag en dålig dag som gravid så blir allt tusen gånger värre än normalt. Allt blir JÄTTEgnälligt.
Men, som sagt, idag har allt varit bra och jag har ätit middag med tre kompisar. Kul att komma ut lite trots pustande och långsamhet, hihi! 
Jag har också införskaffat stora bindor, amningsinlägg, Purelan och Descutan. Så nu är det bara att packa BB-väskan kvar sen är vi redo. Jag har inte haft en tanke på att packa en väska förrän idag när det slog mig att Liten kanske får för sig att komma ut tidigare.
Oj, vi måste ladda kamerabatteriet också! Sen så...

Tänk att det bara är dryga tre veckor kvar. Helt otroligt!!

Kram

söndag 23 augusti 2015

24

Idag känns det som om jag har ätit fyra pizzor, fått förstoppning, sovit en timne på två veckor och har en gaffel i underlivet. Typ.
Jag skyller på värmen men det är väl egentligen bara graviditeten som är heeeelt normaaaal. 
Idag vill jag att Liten ska vara färdigbakad och komma ut. Nu. Det är bara gnäll på mig och Fina M flyr fältet och fixar i trädgården, vilket gör mig ännu grinigare eftersom Mini vill klänga på mig. Och då vill jag inte vara grinig så jag biter ihop men stirrar med onda ögat på Fina M från terassen. 
Fan, jag är i mitt esse idag! Svettig, tjock, otymplig och sur. Låt det bli kväll snart så att dagen imorgon blir bättre.

Sa jag att det är sjuhelsikes mycket flygmyror här också? Det är det.

F'låt, måste få ur mig gravidgnället NÅGONSTANS....

Kram på er

fredag 21 augusti 2015

Ny bild

Ny magbild ligger under "Gravidbilder" ovan. Jag är större än förra gången i alla fall men av någon anledning så har alla mina gamla magbilder lagt sig på tvären så det går inte riktigt att jämföra. Irriterande som tusan!
Men, men... Magbild är nu uppladdad i alla fall.

Idag är jag hemma och vilar. Sov 1,5 timme på förmiddagen och har lunchat med en kompis och nu sitter jag och hänger framför datorn. Räknar på föräldraledighet, betalar lite räkningar och annat slött.
Det är så himlans skönt att vara ledig och nu har jag bara 6 arbetsdagar kvar totalt. Det känns så skönt även om jag verkligen älskar mitt jobb just nu. Jag kommer att sakna det... Men sånt är livet!

Nu ska jag nog släpa mig ut på terassen och slappa lite i skuggan med ett stort glas vatten. Underbart väder idag!

Solkramar

torsdag 20 augusti 2015

27!

Jösses! Det är bara 27 dagar kvar! Det är inte ens fyra veckor... Galet!
Och jag har nog inte världens största mage den här gången heller kan jag nu konstatera. De flesta tror att jag har gått halvvägs ungefär. Men jag klär mig inte heller i tighta kläder så de ser ju faktiskt inte hela magen. Men ändå... En kille på jobbet stirrade helt oförstående på mig idag, när en kollega berättade för honom att jag får en bebis om fyra veckor, hahahaa! Han vågade nog inte säga något alls av ren förskräckelse. Så förvånad blev han för han har inte sett min mage alls. Komiskt!
För den här gången skrattar jag mest åt det hela. Jag kan ändå inte göra något åt det. Lovar att ta ett kort imorgon, förresten!

Jag mår galet bra nu också. Känner mig lite otymplig men det är allt. Inga stora sammandragningar heller eftersom jag tar det lugnt så fort de kommer, och ingen överdriven trötthet. Jag bara väntar liksom. Ser fram emot Litens ankomst.
Imorgon är jag ledig igen och då ska jag "boa" lite och pyssla. Det blir en lunch på stan med en kompis också. Det gäller att passa på att träffa lite kompisar nu innan det blir tokfokus på bebis ett tag.
Jag tror att jag ska laga lite matlådor också. Typ, lasagne. Så slipper vi att tänka den första tiden, hehe.

Jahapp, som sagt, nu är det verkligen "väntans tider". Snart så!

Kram i solen

måndag 17 augusti 2015

Nedräkning och Mini

30 dagar kvar! I löööv nedräkningar!

Idag är jag trött efter en heldag på Junibacken. Men det är ju bara så bra där! Charmigt, fint gjort och kul. 
När vi åkte sagotåget började jag att gråta, hahahaaa! Hormonell gissar jag... Nangiala satte sprutt på varenda känselspröt jag har. Jösses!! Men Minis kompis mamma fick sig ett gott skratt. Jag bjuder på det. 

När jag satt på huk och pratade med Mini så tryckte det rejält neråt. Då tänkte jag att "nu kommer han!". Lite obehaglig känsla men det gick bra. Ingen förlossning idag med andra ord. 

Nu ligger jag här på soffan helt utslagen men nöjd. Fina M nattar Mini för första gången på evigheter. Hon har helt enkelt vägrat att bli nattad av någon annan än mig på väldigt länge. Vi tror att det är p.g.a. att lillebror ska komma. Hon vill nog känna att jag är där hos henne och inte blir åsidosatt på något sätt. "Äga" mamma lite, typ. Och det får hon gärna. Hon måste få känna sig helt trygg och veta att även om lillebror tar tid sen så finns jag där ändå. Och att pappa är preciiiis lika bra på att finnas för henne som jag är. 
Det är så vi resonerar i alla fall och det verkar fungera. Vi pratar en hel del om hur det blir och hur det inte blir. Det är kul och riktigt stimulerande att få höra alla små (och stora!) tankar hon har. Lilla stora tjej. Kärleken svämmar över! Och tacksamheten också. Så klart.

Allt känns bra med andra ord och nu ska vi bara investera i lite blöjor, våtservetter och Inotyol (eller vad salvan nu heter...), sen är vi så redo som vi kan bli. Tror jag.

30 dagar...wow.

Kramar

söndag 16 augusti 2015

Drömmer

Herregud, inatt drömde jag att jag lämnat Fina M, var gravid, blev ihop med en riktig brunbjörn, kunde springa som en gasell och kunde se jättebra i mörker, vilket är praktiskt när man går kvällspromenad i skogen med brunbjörnar. 

Jo, visst drömmer man mycket och konstigt som gravid!
Nu är det bara att bita ihop. 31 dagar kvar.

Kraä

lördag 15 augusti 2015

Knasdag

Usch, idag har jag verkligen haft en sån där dag när allt egentligen är rätt men känns fel ändå. Jag har varit glad men ändå sur och tvär. Jag har varit så less på att vara gravid idag att jag bara ruttnat ihop inifrån. En tant trängde sig dessutom före i en kö och jag blev skitsur. Jag sa ifrån lite väl hetsigt och det gjorde ju inte min dag roligare direkt.
Varför blir en del dagar bara så fel? Trots roligheter? Suck.
Jag träffade i alla fall ett trevligt par på stranden. Vi har småpratat lite förut och de har en dotter i Minis ålder. Kul, för de är så trevliga! Kanske att deras dotter även ska gå på samma aktivitet i höst, som Mini ska. Hoppas det för jag småpratar gärna med dem igen då och då. Det är alltid trevligt med nya bekantskaper som bor i området.

Min mage stramar och trycker åt alla håll. Jag sover dåligt och mina fingertoppar har börjat att pirra/somna på kvällarna. Jag hoppas att jag slipper handledsskena som sist...
Men nu är det bara 32 dagar kvar! Sjukt kul! 

Kramar

onsdag 12 augusti 2015

35x2

Idag rullar jag in i vecka 35 samtidigt som det är 35 dagar kvar till Liten kommer ut, och det firades med ett bm-besök.
Som vanligt såg allt toppen ut och jag påpekade att det känns som om Liten ligger med rumpan neråt och på tvärsen.
När jag lade mig på britsen så utbrast bm:
"Ja, det ser jag verkligen!"
Magen är stor i sidled och bakåt konstaterade vi.
Och rumpan pekar nedåt men inget vändningsförsök kommer att göras eftersom det inte är nödvändigt vid snitt.

Jag har börjat Googla på amning (åh, detta känsliga ämne!) och tänka på blöjor. Omställning.
Och framförallt har jag börjat med att rensa i mailen och datorn på jobbet. Stooort!

Kram

måndag 10 augusti 2015

Så sakteliga

37 dagar kvar! Alltså, snart börjar jag att räkna minuter, så otålig är jag.
Men det är bara att flyta med som vanligt.

Sammandragningarna har förändrats något. Numer börjar de alltid uppifrån och är starkare än tidigare. De gör inte ont men känns faktiskt lite obehagliga emellanåt. Jag hoppas att de inte övergår till riktiga förvärkar ännu. Liten får inte komma ut för tidigt. Något sånt är jag absolut inte förberedd på nämligen.

Jag längtar till magen sjunker lite dock. Jag har problem att få ordentligt med luft och ibland sparkas det på lungorna så att de töms ofrivilligt, typ. Det är inte skönt.

Min hormonella obalans har gått över något och jag märker att jag är lite mer inåtvänd, framförallt på jobbet. Jag varvar liksom ner på ett ganska behagligt sätt och imorgon ska jag vara hemma och sortera bebiskläder och sova. Att jobba varannan dag känns helt ultimat!

Nu längtar jag galet mycket till det är dags. Vill ha min kropp tillbaka och träffa Liten!

Kvällskramar

tisdag 4 augusti 2015

Lugnet

Det värsta är äntligen över. Nu har vi fått gräset på plats och det är bara lite målning kvar. Äntligen bebisfokus!
Vi har köpt garderob och byråer, lite inredning till Litens rum och vi har fixat klart tvättstugan. Det sistnämnda var jag lite stressad över eftersom vi kommer att vara stationerade där inne en hel del framöver... Men nu är det klart!

Magen växer och helt plötsligt kunde jag inte ha en topp jag hade för någon vecka sedan. Knas! Jag har nästan inget att ha på mig längre och nu vill jag inte köpa nytt om det inte är absolut nödvändigt. 
Det är bara 43 dagar kvar! Och fr.o.m. nästa vecka jobbar jag bara 60%. Vilken lyx! Jag ska sova massor, göra fint i Litens rum och sortera lite kläder. Njuta lugnet innan stormen, hihi!

Jag är fortfarande väldigt hormonell men känner mig generellt lyckligare nu. Det är varmt välkommet, må jag säga. 
Mina handleder gör lite ont men inte i närheten av hur det var sist, så jag använder inte handledsstöd. Inte ännu i alla fall.
Idag kände jag även av stickningar i höfterna. Jag undrar om det är lite foglossning? Jag vet inte riktigt hur det känns så det är svårt att avgöra. Men det gör inte ont just nu. Bara svaga ilningar eller stickningar.

Nu ska jag njuta stunden lite och sen är det läggdags för mig och Mini. 
Ja, jag är trött av mig fortfarande...hahahaa!

Kram på er

lördag 1 augusti 2015

Spricker

46 dagar kvar och jag tror att jag spricker.
Liten växer på där inne utan att min mage blir större... Det trycker och sparkas. Mest på revben och rygg och det gör fruktansvärt ont! Hur kan en så liten människa avge sådana krafter? Igår grät jag t.o.m.. Så ont gjorde det och jag kan stå ut med en hel del inormala fall. Det känns fånigt att gråta för att en bebis mosar mig inifrån men det gick bara inte. Vilken smärta!
Det blir lite bättre om jag står på alla fyra... Och tack och lov så är det inte konstant smärta. Men det är svårt att andas nu.
Jag har börjat tro att Liten kommer att komma ut tidigare än planerat datum. Vad det är som får mig att tro det vet jag inte men det är onekligen väldigt trångt där inne så ut vill han nog, hihi.
Och jag får sammandragningar så fort jag rör mig. Mycket märklig känsla men jag stannar upp och vilar så fort det händer. Tyvärr så påverkar det mitt umgänge med Mini men, som bm påpekade, Mini tar INTE skada av att jag vilar. Hon ser bara hur man ska göra om något är tungt. Vila. Och hon förstår så klart!
Hon säger till mig, lite lagom lillgammalt, att "din mage blir bättre när Liten kommit ut". Förståndigt! Älskade barn.

Ja, nu tror jag i alla fall att alla förstått att jag längtar otroligt mycket till Liten är på utsidan så jag ska försöka att inte gnälla så mycket. Men räkna ner tänker jag fortsätta med! För jag är såååå otålig!

Kram i solen

onsdag 29 juli 2015

BM och UL

Igår var jag hos bm och idag var det ul.
Hos bm bröt jag ihop trots att jag är utvilad. Allt är en enda berg- och dalbana inom mig och jag vet inte varför jag satt där och bölade. Helt plötsligt ville jag bara inte vara gravid längre. 
Vi pratade en del och bm sa att man inte behöver skina bara för att man är gravid. Det är helt ok att känna som jag gör och att det kanske också känns värre eftersom vi kämpat så. Och visst har hon rätt. Jag gillar inte att vara gravid. Det gjorde jag inte när jag väntade Mini heller, och visst känns det galet att känna så eftersom vi gjort äd. Men det är slutresultatet jag vill åt nu, inte själva graviditeten. Jag vill träffa Liten.
Och jag vantrivs med att vara så fysiskt begränsad, prata om min mage, prata om pojknamn, prata om hur Mini som storasyster, prata om dagistider, prata överhuvudtaget. Jag vill vara jag igen. Gosa med en bebis, prata jobb och träning, gå barnvagnspromenader, äta prosciutto och ta ett glas vin. 
Så ja, jag vill inte vara gravid längre.
Men alla mina värden är strålande, Litens hjärta galopperar utmärkt och han växer som han ska.
På ul idag var jag lugn, balanserad och lycklig igen. Jag fick se Liten ligga i säte och sova i ordentligt med fostervatten och med arnen över huvudet. Lite hår syntes på bakhuvudet också.

Han väger ca 1.860 gram (genomsnitt är 1.980 gram) och är ca 40 cm lång nu.
Jag längtar något otroligt efter honom!

Igår hittade Fina M en Brio-säng på Lekmer.se. Den var på rea, 50%! Så nu är den beställd. Den begagnade "vanliga" spjälsängen (också Brio) är jättefin men vi köpte den för bara 300 kr och den här nya går att omvandla till juniorsäng också, så den är prisvärd tycker vi.
Är det någon som vill ha vår begagnade spjälsäng så skänker jag gärna bort den. Maila mig så fixar vi det!

Idag jobbar jag och Fina M leker med Mini. Det känns skönt att få vara på kontoret och tänka och prata om annat än bebis och barn. En liten vardagspaus på ett bra sätt. Ikväll ska vi mysa middag på stan. Och jag ska från och med nu bara vara i nuet och inte planera framåt (förutom föräldraledigheten då'ra för den måste vi nog ta och planera nu, hihihi!).

Kramas där ute!

söndag 26 juli 2015

52

52 dagar kvar och jag har fått vila upp mig rejält den här veckan. 
Samtidigt har Fina M fixat all jord och tomt. Nu är det bara att rulla ut gräset som är kvar. Såååå skönt! Vilket jobb han har gjort!

Jag kan inte riktigt förstå att jag går in i vecka 33 på onsdag. Allt går så fort! 
Och jag mår riktigt bra förutom att jag lätt får rejäla sammandragningar och blir trött jämt. Men det är bagateller i sammanhanget så jag klagar inte.
På tisdag har jag tid hos bm och det sja bli intressant och se hur mycket jag växt.
Hittills har Liten legat exakt på genomsnittskurvan så jag känner mig väldigt "genomsnittlig" vad gäller hela graviditeten.
Liten sparkar fortfarande rejält så jag ska fråga om det där med fostervatten (mycket vs. litet).

Imorgon är det hemfärd igen och hur mysigt vi än har det här så ska det bli så skönt att få sova i min egen säng. 

Kram

onsdag 22 juli 2015

Vilovecka

Nu är jag och Mini hos morfar med fru så att jag får lite avlastning. Det var Fina M:s förslag och som jag uppskattar det.
"Du behöver lite vila och avlastning och jag måste göra klart tomten, och Mini avgudar sin "låtsasmormor" så varför inte åka till dem en vecka?"
Fina, Fina M. 
Så här ligger jag på soffan och halvslumrar och småtittar på såpor på tv:n medan Mini leker med sin "mormor" och får ha henne för sig själv. Och "mormor" är också lycklig över att ha sitt barnbarn för sig själv.
Jag gissar att Fina M skulle vara gladast av att slippa allt slit hemma just nu men han får i alla fall ordna allt ifred och utan att behöva tänka på mig och Mini hela tiden. 
En lyckad lösning med andra ord! Precis vad jag behövde, tror jag. Fina M är visst lyhörd trots allt! Jag hade fel... Hormonell, kanske?

Liten sparkar som sjutton där inne och om han är lika aktiv när han kommit ut så blir det fullt upp, hahahaa! Det känns som om han aldrig sover. 
Jag vaknar varje natt kl 2 och somnar om vid 5-tiden. Han sparkar runt under den tiden. Magen rör på sig konstant!
Jag har också blivit dålig i magen. Med Mini var jag hård i magen och nu är det tvärtom (mysdetaljer, hehe).
Jag ska försöka ladda upp en magbild till snart. Den förra funkade inte att ladda upp med mobilen så jag ska sätta mig vid datorn när jag kommer hem igen. Då ska det nog gå.
Folk säger att magen är liten den här gången också, men jag håller så klart inte med. Samtidigt så bryr jag mig inte den här gången. Det är som det är och jag längtar bara tills Liten är på utsidan så att vi får träffa honom. 

Passar också på att tacka för era kloka kommentarer ännu en gång! Ni är bäst!

Kram

söndag 19 juli 2015

Nedräkning

Jag har en app som räknar ner till bf och håller reda på all annan statistik och information som är ganska onödig men kul. Och nu är det 65 dagar kvar till bf men eftersom det blir planerat kejsarsnitt så är det faktiskt bara 59 dagar kvar tills vi får träffa Liten. Mindre än två månader! 
Det går fort nu.

Här hemma är det lite jobbigare än vanligt. Jag tycker inte att Fina M är lika lyhörd som förra gången jag var gravid och ibland känns det som om jag är den enda av oss två som vet om att jag är gravid. Det är så klart ett orättvist uttalande eftersom Fina M på många sätt säkert visar lite omsorg, men det känns inte så alls. Framförallt behöver jag sömn och ska jag få det så hinner jag inte med annat. Jag jobbar (ok, just nu är det semester) tar hand om Mini och sover. Jag tror att Fina M tror att det är bra så och att hans hemarbete med hus och tomt bidrar till ro men det betyder att jag/vi inte har tid över för något annat. Inget.
Jag får stjäla tid för att kunna betala räkningar. Fina M:s mamma gick bort och det tog mycket tid och sorg också. 
Efter semestern kommer jag att jobba mindre och då hoppas jag att jag kommer ikapp lite. Jag vill inreda klart i barnrummet. Just nu står det tomt. 
Jag vill ta fram bebiskläderna. Jag vill jobba lite på egna projekt. Jag vill kunna betala räkningar utan att ha andan i halsen. Jag vill luncha med lite vänner innan jag blir uppslukad av mitt egna och vår lilla bebis. Jag vill kunna ta ett bad i lugn och ro. Jag vill vara ensam lite, bara ibland. Just nu rullar allt på för fort och okontrollerat. Helt utan struktur och det sista jag vill är att bli stressad, men det håller jag på att bli. Att inte ha möjligheten att få vila när jag behöver och att inte få tänka på mig själv lite mer gör mig stressad. Även om jag har semester så är det svårt att leva i nuet och DET gör mig galet stressad. Jag som är "proffs" på att släppa saker och bara vara när det behövs. Min fristad är jobbet och så ska det absolut inte vara enligt mig!
Kanske är jag självisk men det är så här jag känner och då måste jag ju göra något åt det. Den 28/7 har jag tid hos bm och då ska jag ta upp det här med henne. Jag behöver bolla lite tankar och praktiska lösningar och just nu får Fina M vara utanför det. Vi behöver trots allt få hus och tomt klart innan Liten kommer så jag pratar hellre med bm om han fokuserar på det praktiska så länge.

Ibland är det bara så svårt att få ihop allt. Hur tusan GÖR folk egentligen? Är alla tjejer superkvinnor med stöttande, lyhörda och förstående partners? Själv känner jag mig svag och ynklig med nollkoll just nu...

Semesterkramar

fredag 10 juli 2015

Andnöd

Från livligt till...ja, Jenny (https://jagtankerintedo.wordpress.com).
Jag slutade att andas när jag läste och nu snurrar tankarna.
Jag har fått så mycket från henne och hennes blogg. Många kloka ord och visdomar.
Mina tankar går till henne och hennes familj.

Ta hand om varandra.

Kram

tisdag 7 juli 2015

Livligt

Imorgon går jag in i vecka 30. Otroligt!
Tiden går fortare den här gången och det känns ganska skönt. Jag känner mig otymplig och det känns trångt i magen nämligen.
Folk säger att magen inte är så stor. Igen. Den är kanske inte så stor men desto mindre plats i magen. Det ÄR trångt där inne med andra ord. Det trycker på varenda inälva och lunga...
Enligt BM så ligger Liten exakt på genomsnittskurvan vad gäller storlek. Och min mage växer med som den ska, sa hon. Så skönt! 
Just nu tror jag att det är något slags "växaryck" dock. Det stramar som tusan i magens skinn.

Liten rör på sig väldigt mycket också! Det boxas och sparkas nästan jämt. Förstår inte riktigt när han sover egentligen... Det ska bli intressant att se hur aktiv han blir på utsidan, hahaha!

Kram

tisdag 30 juni 2015

Sakta men säkert

Imorgon går jag in i vecka 29 och tredje trimestern. 70% avverkade! Tjohooo!
Jag mår bra också. Alldeles förträffligt bra.
Dock får jag väldigt lätt riktigt starka sammandragningar. I helgen höll vi på och fixade mycket här hemma och mot kvällen fick jag nästan så där ont igen så jag fick släppa allt och bara lägga mig på soffan. Jag tar sammandragningarna på större allvar nu sedan bm sa att jag ska åka till sjukhuset om det blir som på jobbresan jag var på. Vila, vila, vila är det bästa. Men det är svårt ibland...

Jag undrar hur jag är skapt för Liten ligger nästan enbart på min vänstra sida i magen. Det ser jättelustigt ut ibland! Snett, liksom.
Och jag gissar att han växer mycket just nu också för det stramar lite extra i magen.
Vad jag längtar! Det ska bli kul att få träffa honom. Det är en ganska aktiv krabat som rör sig mycket och jag funderar mycket på hur det blir när han kommer ut. Vardagslivet. Undrar hur det blir?
Jag längtar lite efter att få tillbaka min kropp också, även om jag mår oförskämt bra. Men jag tycker fortfarande bäst om att få ha min kropp för mig själv även om det så klart är fantastiskt att få ynnesten att vara gravid. Det är ju de facto det jag velat hela tiden så jag gnäller absolut inte!

Jag ska försöka få till en magbild också! Den jag försökt att ladda upp vill liksom inte "fastna". Muchos irriterande!

Kramas i solen

söndag 21 juni 2015

Sammandragningar igen

Jag är i vecka 27 och har haft extrema sammandragningar. Naturligtvis var jag på resa med jobbet när det hände men kollegorna är helt enastående. De ville köra mig till sjukhus. Fina människor!
Hursom, det blev inget sjukhus men en taxi till hotellet och vila.
Märkligt det där. Det gjorde så otroligt ont och jag kunde inte räta ut mig. Sammandragningar ska minsann inte göra ont, sägs det. Men det gjorde de. Sketaont! Jag var inte orolig alls först men så fort jag rörde mig blev de värre och till slut blev jag faktiskt lite rädd. 
Jag undrar hur det blev så egentligen och varför det gjorde så hiskeligt ont? Ett tag trodde jag att det skulle bli en liten dansk som kom ut. Vi var i Danmark, hehe... Men det onda var i övre delen av magen så jag kunde inte bli så där ordentligt orolig som jag kanske borde ha blivit.
Imorgon ska jag till BM och då får jag höra vad hon säger. 
Och jag har inte känt av något sedan dess men händer det igen tänker jag åka till akuten för då är det nog inte så bra...

I övrigt mår jag bra! Nu väger jag lika mycket som jag gjorde när Mini kom ut. Undrar hur mycket till jag kommer att växa? Det är de facto ca 12 veckor kvar. Galet!

Kram på er!

onsdag 10 juni 2015

Noch

Idag var det dags för NOCH och allt gick strålande. Ja, perfekt faktiskt. Ingen tillstymmelse till avvikelse och Liten är 9 mm längre än genomsnittet och hamnar rätt på en "medelkurva". Alltså, att vara en medelmåtta när det kommer till sånt här är verkligen eftersträvansvärt. Jösses, vad bra det känns!
Och vad fin han är. Helt otroligt att jag kan känna så mycket för en så liten osedd kille redan nu. Fascinerande.
Mini var med också! Hon stirrade mest, höll mig i handen och tyckte att allt var väldigt konstigt. Men hon såg att det var en liten bebis, trots allt. Och lite spännande var det nog. Hon blev dock lite nervös av att det var korridorer och "sköterskor" men det gick över. Anledningen till oron är att hon landade på hakan och spräckte den för några veckor sedan, vilket resulterade i ett inte så roligt besök på akuten... Klart att man kan bli lite ärrad (i dubbel bemärkelse) av något sådant. Men nu är allt bra!



Och idag rullar jag in i vecka 26. 62% av tiden är avklarad. Tjohooo!

Kramar

tisdag 9 juni 2015

Hallå?!

Hallå?!
Vart tog hon vägen?
Ja, det kan man undra... 
Sanningen är den att jag är så otroligt trött jämt att jag sover den mesta tiden av dygnet. Jag hinner inte skriva här p.g.a. att jag sover helt enkelt.
Så här: jag lämnar Mini på dagis och åker till jobbet, jobbar hela dagen, åker hem äter middag, umgås någon timme, nattar Mini och somnar själv. Kl 19... Och sover hela natten. Sen börjar allt om igen. 
Jag sover mellan kl 19 och 6:30. Dagtid jobbar, äter och andas jag. Och är mamma. Inte en minut har jag över och har jag det så, ja, då somnar jag. Det är helt bisarrt vad jag kan sova.
På helgerna är det oftast någon aktivitet med Mini och så sover jag, eller så målar vi huset, fixar trädgård eller sover igen.
Allt i mitt liv handlar om sömn.
Därför blir det inget bloggande så frekvent som jag önskar. Jag sover istället.

Men jag lever i alla fall!

Kramar

lördag 30 maj 2015

Ofrivilligt Barnlösas dag

Idag, i år, igen. Vår dag uppmärksammas och det är jag evigt tacksam för. För uppmärksamheten behövs!
10-15% av den heterosexuella befolkningen som befinner sig i par är ofrivilligt barnlös. Lägg därefter till de som är homosexuella par och det blir fler. Lägg därefter till de som är heterosexuella singlar... och de som är homosexuella singlar... Vi är en ganska obekvämt stor grupp som är ofrivilligt barnlösa. Personligen så räknar jag med att det absolut är minst ca 15% av den vuxna befolkningen. En sjättedel. Wow, jag och min man är inte ensamma. Snyft, ändå är det ingen som hör oss.
För det är en tyst sjukdom. Väldigt tyst.
Att vara ofrivilligt barnlös är ofta, men inte alltid, fylld med skamkänslor. Det finns inget som känns så bottenlöst som att få beskedet att man inte är kapabel att få barn. Det kan ju "alla". Helt plötsligt vänds hoppet och förväntningarna om ett barn till en sorg och saknad. Och en förbannad kamp. Oftast.
En sjättedel av vår vuxna befolkning kämpar med sin livslust och sin vilja att få leva det liv de önskar. För de flesta är barn en självklarhet, antingen vill man ha barn eller inte. Och vill man ha barn så får, eller "skaffar", man barn. Ungefär så fungerar de flestas tankar kring barn. Så tänkte även jag.
När mitt livsval blev att försöka få barn så gick det inte. Platt fall. Mitt liv, så som jag hade planerat det, ville inte alls bli som jag ville. Inte alls. Och det handlade inte om att livet förändrades på en gång, utan en lång jäkla kamp där livet bara handlade om en sak. Eller livet förresten, det var det inte alls. För i kampen står livet still. Det är bara försöken att styra upp livet som styr. Inga semestrar gjordes. Inga planer lades upp. Allt handlade om att försöka få det livet vi ville leva. Självklart! För det är så det fungerar. Jag känner ingen som inte strävar efter något på något vis.
En del sparar pengar för att kunna få råd till en drömresa eller en liten båt och får börja om med sparandet ofta, ofta. En del blir av med jobbet och söker nytt jobb febrilt för att inte stanna i ett vakuum. En del kämpar med vänner och familj sedan de kommit ut, för att kunna leva sitt liv som de vill. En del får sjukdomar och kämpar för sitt liv. En del ångrar sitt tidigare liv och kämpar för en förändring.
Det är så. Många kämpar för olika saker i sitt liv och jag har kämpat hårt för mitt liv. Jag har kämpat på ett sätt som gör mig stolt och samtidigt väldigt, väldigt svag eftersom mitt livsval att försöka få barn ibland blir ifrågasatt. Min privata åsikt är att alla ska få kämpa för det de vill uppnå med sina liv. Man har bara ett enda liv så vi behöver ta hand om det för att må bra. Självklart ska vi försöka undvika att skada och såra andra, men att få stå på sig och styra upp sitt liv ska man så klart få göra utan att bli ifrågasatt.
Därför är det så viktigt för mig att Ofrivilligt Barnlösas Dag uppmärksammas. För det är inte alla som vill och kan prata om att de inte kan få barn. Det känns tungt och skamligt att inte kunna få vara "naturligt produktiv", som en vän till mig uttryckte det. Och det är så ytterst privat och utlämnande att prata om det eftersom det handlar om ett livsval. En egen vilja att få göra det man vill i livet; att få skapa och leva i en familjekonstellation.
Under de år jag har kämpat och samtidigt skrivit den här bloggen så har jag upptäckt att det är hiskeligt många som är emot att människor som jag ska få hjälp att få barn. Det förvånar mig samtidigt som min tro på mänskligheten fått sig en törn då och då. Många säger t.ex att det är "onaturligt" med IVF. Inget kunde vara mer fel. Det är det mest naturliga som helst i vår existerande värld. Det kallas utveckling och människan är en del av det. Vi har utvecklat det mesta som botar sjukdomar. Faktiskt. Penicillin, bromsmediciner mot HIV och lite annat smått och gott som går att få recept och behandling på och för. Vi har också lärt oss att operera och laga benbrott och bota cancerformer. Det är helt fantastiskt vad vi kan, vi människor! Den naturliga utvecklingen.
Ofrivillig Barnlöshet är också en sjukdom (för er som inte visste det) så varför ska vi inte hjälpas åt att behandla det? Och varför är en del emot det? Jag kan inte för mitt liv förstå varför människors vilja att få bilda familj ska vara ett så känsligt ämne för utomstående ibland. Alla har rätt att försöka få bilda familj. Alla. Ingen får lägga sig i det (det står omnämnt i t.ex. FN:s mänskliga rättigheter).
Och en del tror att det är dyrt för samhället med IVF. Det är också helt fel. Det är billigt jämfört med den psykiska ohälsa och det lidande som slår emot de människor som inte får försöka att leva sitt familjeliv som de planerat. Och en arbetande människa genererar en så pass stor vinst att hon gott och väl har betalat den där IVF-behandlingen flera gånger om i slutänden. Dessutom har jag och min man faktiskt betalat för våra behandlingar helt privat och det är det många som gör just för att svenska IVF-lagar ser ut som de gör. Det är en skam för vårt land faktiskt. Pinsamt.
Att någon i en del av landet kan få behandling upp till åtta gånger mer än någon som bor i en annan del av landet är väl ändå ganska skamligt? Tänk om det gällde även för andra sjukdomar. Tänk om du fick en behandling för en sjukdom och så fungerade inte behandlingen. Tänk om läkaren då sa till dig att "Tyvärr, du får ingen mer behandling för här där du bor får man bara ett försök på sig att bli frisk. Men hade du bott någon annanstans i landet så hade vi gjort fyra försök till att kurera dig.".
Så är det för ofrivilligt barnlösa. Sug på den ett tag.
Sen tänker vi på våra vänner allihop. Så tänker vi på allt det som de INTE berättar för oss. De berättar inte allt de gör, så varför skulle de berätta om den sorg de drabbas av när de legat för sjuhundrafemtioelfte gången och de fortfarande inte får ett plus på en sketen sticka? Varför skulle de berätta att en läkare säger till dem att de inte kan få barn och att läkaren inte har en aning om varför? Varför skulle de berätta att de lämnar läkarrummet med tanken "om inte läkaren kan hjälpa mig, vem kan då göra det?"? Och till sist, varför skulle de berätta att de kanske måste flytta, åka utomlands eller ta lån för att kunna eller ha råd med att försöka nå en livsdröm så att de kan känna lyckan återkomma i deras liv?
Varför i all världen ska de öppna upp sitt hjärta och fläka ut sitt privatliv till var och en av oss? När de ändå inte kan få den hjälp de behöver för de bor där de bor just nu. Och ingen kan hjälpa dem med deras sjukdom.
Ja, go' vänner, det kan man fråga sig... Eller så kan man bara inse att det är en ohälsa att förbli ofrivilligt barnlös och värna om sina vänner som kämpar i det tysta. Ge dem en kram bara, det räcker för att visa lite förståelse. För är det något som inte botar 15% av vår befolkning men ändå är ett enormt stöd, så är det omtanke.

Kram till alla mina kämpande vänner och alla de som har sett oss. Ni betyder extra mycket idag.

tisdag 26 maj 2015

BM-besök

Idag var det besök hos bm igen och jag tog upp det här med sammandragningarna, att de är ganska starka och kommer så ofta. 
Hon tyckte att det var lite bekymrande och speciellt så tidigt. Jag fick lämna urinprov och så blir det en koll av livmoderhalsen också.
Varken bm eller jag känner oss direkt oroliga men det är ju alltid bäst att kolla ordentligt. 
Hon noterade också att magen vuxit väldigt mycket sen sist, vilket också kan budra till sammandragningarna.
Det känns skönt att allt kollas i alla fall, så stort tack till er som påpekade detta i kommentarerna till förra inlägget! Jag hade nog bara låtit det bero utan er. Tack!

I övrigt är allt som vanligt. Jag är trött och flåsig. Och Liten sparkar på där inne. 
Jag längtar till september!

Kram

söndag 24 maj 2015

Sammandragningar

Ok, ny gravidåkomma värd att nämna: galet mycket sammandragningar. Rejäla sådana. 
Det är otroligt jobbigt eftersom jag blir väldigt flåsig och rör mig ytterst långsamt när det sker. Absolut bäst är att bara lägga sig ner och vila. Värst är det på kvällen men det börjar redan efter lunch ungefär.     
Det känns jobbigt att tänka på att det förmodligen fortsätter i sjutton veckor till... Men det är det så klart värt!

Kram

fredag 22 maj 2015

Amningsbh

Äntligen har jag köpt på mig nya bh:ar. Vilken lättnad! Twilfit hade rea på just amningsbh:ar; köp 2 betala för 1, så jag slog till. Ååååh, jag är så nöjd! De är så sköna! Jösses... Modellen heter Frida om någon är intresserad.

http://www.twilfit.se/bh/mamma/twilifit-amnings-bh-frida-white
Amningsbh Frida hos Twilfit (bild lånad från dem)

Tänk, vad så lite kan göra för en sån som jag, hahahaa! Nu är jag på jakt efter ett bra amningsnattlinne också. Jag har ett sedan tidigare men den butiken/det märket finns inte längre så jag skulle gärna hitta något annat alternativ, men det är svårt att hitta något som sitter skönt och är funktionsdugligt samtidigt.

Kramas där ute i solen!

onsdag 20 maj 2015

Ny vecka igen

Jösses, vad tiden går fort! Anledningen heter hus... Vi målar, gräver, fixar och donar. Det tar all tid och är vi lite lediga så är det när Mini är vaken och då går all tid åt henne så klart.
Men idag är jag ledig och är hemma. Jag firar att jag går in i vecka 23 idag! Tjohooo! Laddar några tvättmaskiner och sorterar barnkläder. Någon dag ska jag se till att komma iväg till Ikea och köpa garderob och matta till Liten också. 

Magen har vuxit på sig en del så nu är det ont om kläder hemma... 
En ny "gravidgrej" är att jag verkligen måste äta små portioner. Magen sväller något enormt om jag äter det minsta för mycket.
En annan sak är sparkarna. När jag väntade Mini så låg moderkakan i framvägg vilket gjorde att jag inte kände så mycket rörelser. Men nu...oj, oj!! Ibland undrar jag när tusan Liten sover egentligen. Det bökas, buffas och puffas mest hela tiden. Vilken stor skillnad det är att ha moderkakan bakåt! Jösses.
Nu förstår jag att många blir oroliga om de inte känner rörelser tillräckligt ofta. Det är en enorm skillnad.

Eftermiddagströttheten finns kvar också. Jag längtar till semestern. Åååh, vad jag ska sova då!!

Kram

tisdag 5 maj 2015

50

Halva tiden har gått! Helt otroligt...
Och den här veckan har magen exploderat i storlek (lovar att ta en ny bild snart) och gravidkrämporna börjar rada upp sig. Nu ska jag verkligen inte gnälla för mina krämpor är hittills väldigt milda, men ändå. De är värda att notera.

På eftermiddagen kryper magen upp i storlek. Jag tror att det beror på att den jobbar så mycket långsammare än normalt.
Jag har fått otroligt sköra slemhinnor. Varje natt har jag blödit lite näsblod i sömnen. Eftersom jag bara sover på rygg så är det en obehaglig igenmurad känsla i näsan när jag vaknar. Jag måste snyta mig nästan omgående och det är då jag märker att jag haft näsblod under natten.
Jag kan inte heller äta ordentligt. Det blir många mindre mål istället eftersom magen brakar ihop och jag somnar vid skrivbordet om jag äter för stora (normala) portioner.
Brösten...herrejösses, ja! Nu växer de igen och jag har gått upp dryga tre storlekar i bh-storlek. Det är sanslöst och jag har bara tre toppar som jag kan ha. Resten är för små. Istället för att köpa nya redan nu så vill jag investera i lite klänningar så fort det blir lite varmare, så jag biter ihop och har världens tråkigaste klädkonto.
Mitt humör har pendlat en del och tankar på att försöka få fler bebisar har blandats med skilsmässotankar. Jag är kvinnan som gett ordet "instabil" ett ansikte...
Men nu har det lagt sig lite, hehe.

Den 16/9 smäller det! Då får vi träffa honom. Åååh, vad vi längtar!

Kramar

fredag 1 maj 2015

Lillebror

I förrgår berättade vi för Mini.
När jag frågade om hon visste varför min mage var så stor så svarade hon rappt att "Du har en bebis i magen!".
Så var det klart, hahaha! Hon visste ändå med andra ord.
Och så blev hon glad men ändå lite ställd över att hon hade rätt. Sen konstaterade hon att hon ska ta hand om bebisen och att den ska få låna hennes gamla kläder. Och att den kommer om några dagar...
Nja, sade vi, den kommer efter sommaren. Det tyckte hon var bra för då hinner hon äta mycket jordgubbar och bada innan den är här.
Att det är en lillebror tyckte hon var mindre relevant. Bebis som bebis, liksom.

Sen var det dags att leka lite. 
Hon är för härlig!

Kram

måndag 27 april 2015

Nu vet vi!


It's a boy!
Vad spännande! 
Jag har haft vissa koncentrationsbesvär på jobbet idag... Fullt fokus på bebis, hihi.

Mitt järnvärde har gått ner lite så nu ska jag starta med järntabletter. Det känns inte kul eftersom jag blir så trög i magen då, men det är väl bara till att kompensera med fibrer och vätska.
I övrigt såg allt strålande ut.
Måtten på Liten stämde med min veckoräkning och inga dagar ska flyttas på eftersom det är ÄD/IVF. Bra!

Nu ska vi fira med bubbelvatten!
Och så ska vi berätta för Mini. Nu vill vi inte hymla längre.

Kramas där ute!

lördag 25 april 2015

Medel mot koppor

Nu är det min tur att vara sjuk. Hostar som en tok och är febrig till och från. Det har varit tungt att vabba samtidigt. Jag menar, en 3-åring som är sjuk är inte direkt nedslagen och lugn... Samtidigt har jag bara velat sova. Men se, det går ju bara inte, hahahaa! Fullt fart har det varit.
Jag vill tacka för era anti-klitips! Första kvällen efter mitt inlägg så tänkte vi använda potatismjöl. Fina M grävde igenom halva huset utan att finna något, så den tanken gick om intet och det blev ytterligare en natt med kliande. Stackars liten!
Dagen efter åkte vi till apoteket och köpte Poxclin. Jag kom på att Mini nog helst ville sätta på antiklimedel själv och potatismjöl hade nog utmanat min städnerv lite väl mycket. Så för att undvika både sammandrabbningar och städning så blev det Poxclin. Lycka!
Mini tyckte att det var en kul aktivitet att trycka fram moussen (som medlet är) och smeta ner sin kropp (och även min...) med det. Och kliandet slutade! Sååå skönt. På kvällen hade jag flaskan på nattduksbordet och om Mini kliade lite i sömnen så tog jag lite och smorde på stället hon kliade på, så sov hon genast vidare. Prisad vare Poxclin! Vi fick sova i lugn och ro alla tre.

Idag har hon inga nya prickar och inga blåsor så jag hoppas att hon kan gå till dagis på måndag. Hon saknar sina vänner lite, säger hon. Men hon älskar mig ändå, tillägger hon sen. Fina unge!

Nu ska jag krypa ner i sängen och vila lite. Magen har blivit ganska stor nu! Lägger upp en ny bild i veckan.

Kramas där ute!

onsdag 22 april 2015

Koppor och datumflyttar

Idag slår vi om till vecka 19. Tjohooo!
Det firar vi med att Mini har vattkoppor. Stackars liten, säger jag bara!
Kli, kli, kli. Natt och dag. Tårar och kallt vatten. Jag har sovit tre timmar inatt...
Enda sättet hon kunde somna på var om vi bar henne. Naturligtvis var hon också otroligt lättväckt med alla kliande koppor så hon vaknade när vi lade henne ner. Och så började allt om. Som jag lider med henne! Stackars, stackars liten. 
Hon gillar att duscha i kallt vatten men det går ju inte att göra hela natten...

Och nu är jag på väg till Malmö på möte. Jag förstår inte hur jag ska hålla mig vaken och alert. Det får bli som det blir. Jag ska försöka att sova på planet både dit och hem.

Jag har funderat på en sak som först inte var något jag direkt noterade eller reflekterade över: Sist vi var hos bm så nämnde hon att ul visade att jag var två dagar tidigare än beräknat. Jag skulle alltså vara i vecka 19+2 idag och inte 19+0. Jag gillar inte att de räknar om så där. Det är en sak om jag blivit gravid enligt det mer traditionella sättet, men nu är det de facto inte så. Vi vet med all säkerhet, t.o.m. på klockslaget nästan, när ägget befruktades. Eftersom ultraljud också har en felmarginal så kan jag inte förstå varför bf ska flyttas hit och dit? 
Jag vill inte det. Alls.
Det här kanske inte är av betydelse egentligen men för mig har det det. Jag kommer förmodligen att förlösa med planerat snitt av olika anledningar (som jag inte vill ta upp här) och då vill jag inte att det ska ske för tidigt. Vanligtvis läggs planerade snitt ca en vecka innan bf, har jag fått det berättas för mig, och redan det tycker jag är för tidigt. Om man då dessutom tidigarelägger bf så blir det ännu tidigare än en vecka för vår del just eftersom vi vet exakt bf redan från början.
Äsch, ni förstår hur jag menar. Kanske är jag onödigt petig men jag vill ha det på "mitt" sätt om det nu blir ett snitt. 
På måndag ska vi till bm samt göra ul. Då ska jag ta upp det här och säga att det inte känns bra. Vår bm verkar vettig så jag hoppas att hon kan prata kring det och inte avfärda eller förminska mina tankar.

Kramas i solen

måndag 20 april 2015

Kuligt

Gravidfaktum:
- Tokvarma fötter. Jag avliiiider! Kommer att få börja med nätta sandaler eller fliflops vilken dag som helst om jag ska överleva...
- Minnesförlust. Jag minns ta mig tusan ingenting! Att Fina M får påminna mig om saker och händelser får t.o.m. honom att tappa hakan av förundran, för det händer aldrig i vanliga fall.
- Felsägningar. Jag är kvinnan som gav ordet "felsägning" ett ansikte. Senast idag: "Mini, nu får du sluta att kissa på mig." Vackert... "tjata" var ordet jag ville åt. Tur att jag har en tjej med humor hemma. Hon skrattade i en timme.
- Långsam matsmältning. Äter en räka och är mätt en timme. Det känns bedrövligt eftersom jag gillar mat. Och det känns ännu mer bedrövligt efter en mäktig restauranghamburgare...burp...

Ja, så är läget just nu. Livet är lite knasigt. Alla felsägningar på jobbet, minnet som lever ett eget liv, mättnadskänslan som är konstant...ja, det är lite virrigt kan jag säga.
Men jag gnäller inte! För hur det än är så berikas mitt liv lite extra av allt det där just nu. Jag får mig goda skratt mååånga gånger om dagen.

Kramar

torsdag 16 april 2015

Fisk och blöja

Igår kände jag nog Liten där inne! Som en fisk som strök förbi. Kul!
Jag tror att jag kände något redan i vecka 14 faktiskt. Då satt jag ner i bilen och jeansen tryckte lite för hårt mot nedermagen. Då fladdrade det till. Men det var så litet och så kort så jag ville känna något igen för att avgöra på "riktigt". Idag kändes det lite mer ordentligt. Förmodligen för att Liten är större nu, så klart!

Idag har vi även pratat lite med Minis dagispersonal. Vi har ett litet dilemma nämligen. Mini har slutat med blöja sedan lång tid tillbaka och sover utan hela nätterna. Men på dagis propsar de på att hon ska ha blöja vid vilan. Grejen är att Mini knappt sover dagtid heller. Hon tycker bara att det är kul med blöja för då kan man kissa var man vill... Så vi vill gärna att det slutas med det även på dagis men det verkar som om personalen inte tycker att det är en bra idé. Nu förstår jag så klart att miljön på dagis är en helt annan än hemma så det kanske är nödvändigt med blöja där. Men det känns ju väldigt onödigt när vi inte haft blöja hemma på evigheter och Mini tycker att det är en kul och bekväm grej. Men vi får se hur det blir. Är det så att Mini blir ledsen så får hon så klart ha blöja. Jag tänker att hon lär inte ha det när hon är 14 ändå, hahahaa! Då är det andra saker som diskuteras. 
Garanterat.

Kramas där ute!

tisdag 14 april 2015

Magen och städning

Imorgon går vi äntligen in i vecka 18. Vilken grej! Vi har UL den 27/4 såg jag. Jag som trodde att det var den 24:e...
Hursom, då borde vi väl kunna se om det är en tjej eller kille? Jag har för mig att det går att se i vecka 19-20 men jag kan ha fel. Oavsett så blir det så klart jättekul att se Liten där inne. Säga hej och så. 

Förresten, nu har vi en ny dammsugare!
Måste bara berätta om den efter mitt ilskna inlägg om den förra, hahaha!
Den här är superbra och drar i sig allt som kommer i dess väg. Nästan.
Nu är det bara det att den inte har en så miljövänlig märkning... Där A är bäst har den fått G. Det beror så klart på effekten att den drar el, men jag dövar mitt dåliga samvete med att vi är miljövänliga som tusan i det här hushållet och med en kombo av barn, ris, ärtor, pasta och annat smått så är dammsugaren en liten miljöbov i sammanhanget. Den behövs!
Det blev en Miele.


Och till sist: nu har jag tagit en magbild!
Jag lägger strax upp den under fliken Gravidbilder...

Kramas där ute!


måndag 13 april 2015

Framåt

Det onda är borta och, ursäkta detaljerna, jag är galet trög i magen idag. Så det var nog bara lite tarmar som jobbade hårt igår.
Jag dricker väldans mycket vatten för att få fart på allt igen men det resulterar även i viss halsbränna så nu blir det ännu mer fibrer (jag äter redan mycket sånt). Jag minns vilka problem jag hade med nr 2-behovet förra gången jag var gravid så nu jäklars...

Till helgen ska vi äntligen köra bort lite bråte och annat till återvinningen och Shurgard. Då kan jag nog få lite ordning i bebisrummet och i vårt "allrum". Det ser jag fram emot! Och så ska vi köpa oss en ny, bra och lite större tv. Den blir nog en bra kompis de nätter jag inte kommer kunna sova innan BF. Tjohoo!
Sakta men säkert!

Kram

söndag 12 april 2015

Ont

Idag vaknade jag och hade ont i höger sida. Jag trodde nog att det var någon form av sendrag men det blev inte bättre, tvärtom. 
Mitt på dagen gjorde det ont i hela höger sida och jag fick avstå ett födelsedagsfirande hos släkten. Vila, vila, vila. För det kändes inget i horisontalt läge tack och lov.
Jag var inte ett dugg hungrig heller så jag tvingade i mig lite lunch bara för att sekunden efter sista tuggan bli helt uppblåst i hela magen.
Nu har jag inte ont längre men är väldigt uppblåst. Jag känner mig inte så orolig utan tror att det helt enkelt kan bero på tröga tarmar. Lite stopp eller så.

Häromdan stirrade Mini på min mage och påpekade att jag blivit tjock. Hahahaa! 
Men vi väntar lite till med att berätta. Det skulle vara skönt att nå vecka 28-29 först.

Kram på er!

torsdag 9 april 2015

Antibiotika?

Tänk, nu är vi i vecka 17! Jösses... Det går framåt, hihi!
Jag gar nog en bula på magen ändå. Kollegorna noterade det idag. Själv känner jag mig bara lite tjockare än vanligt, inte så gravid. Det ska bli så spännande att se hur allt blir den här gången! 

Jag har tänkt mycket på vilken av alla medikament jag tagit som verkligen hjälpt till. Då menar jag främst den extra glukosen, antibiotikan, blodförtunnande och kortisonet.
Antibiotikan är jag extra nyfiken på eftersom allt jag vet är att det är "sånt man får vid operationer ibland". Jag har ingen aning om vilken typ av antibiotika det var.
En del kämparsystrar jag varit i kontakt med har blivit gravida just i samband med en penicillinkur också. Det är urintressant! Och nu har det slagit mig att det finns ju många olika slags penicillin. Undrar vilket som är det vanligaste vid graviditeter och om någon tagit penicillin medvetet vid IVF/ÄD? 
Vet någon av er som läser här vad folk tagit eller har ni själva tagit penicillin just vid IVF/ÄD? Vilken sort är det som tas?
Undrar hur stor verkan antibiotikan har...

Jag är bara så nyfiken! Att jag inte funderat kring detta mer och tidigare.
Hoppas att ni vet mer än jag och vill dela med er!

Kramar

tisdag 7 april 2015

40%

Idag har jag avverkat 40% av graviditeten. Det känns verkligen helmärkligt! Att det ska bli en stor mage och sen en bebis av det här känns overkligt. 
Just nu är magen lite större på kvällen. Kanske att det annars är en liten bula men det är tyvärr mest bara fett, hahaha!
Jag ska se till att ta en bild så att ni får se och avgöra själva.

I övrigt är allt som vanligt förutom en hals som krånglar. Det känns som en mild form av halsfluss, vilket jag inte tror att det är, som hållit på till och från i tre veckor nu. Himlans irriterande! Jag ska nog ta mig till en läkare någon dag...

Ja, det är vardag med andra ord. Jag vill boa i hemmet men lyckas inte få till tid när jag vill. Men det löser sig nog. Mini kommer säkert att hjälpa till allt hon orkar när vi berättat för henne. Det ser jag fram emot!

Kram på er

måndag 30 mars 2015

Mediciner

Imorse när jag borstade tänderna såg jag lite medikament från ÄD:n som ligger kvar i skåpet. Jag tänkte att jag skulle slänga dem men blev lite skrockfull bäst jag stod där och borstade och funderade. Det känns som om jag inte får göra mig av med medicinerna förrän bebisen är på utsidan.
Och framförallt så vill jag inte slänga dem. Jag vill ge dem till någon som behöver dem. Någon som kämpar som vi fått göra. Det är inga mängder med medicin men det kanske hjälper lite på vägen eller att ha som reserv om man väntar på recept eller att medicin ska bli skickad till en.
Så är det någon som behöver så får ni gärna maila mig. Jag ska kolla igenom mer exakt vad det är också så skriver jag det i mailet. 
Det kostar gratis så klart. Jag hjälper gärna till bara.

Kram

söndag 29 mars 2015

Skönt

Brösten. Jag har så in i ... ont i brösten.
Jösses, amalia.... Undrar hur länge det ska hålla på?
Och kanske har jag fått gravidhjärna också? Jag glömmer och blandar ihop saker och jag har ingen koll på något. Jag blir trött på mig själv mest hela tiden.

Ja, så är läget. Riktigt bekvämt!

Kram

torsdag 26 mars 2015

En mille!

Jösses! Såg just att det varit en miljon besök här på bloggen. Hur kul är inte det?! Det MÅSTE firas på något sätt!
Hmmm, jag ska tänka ut något... Återkommer!

Idag har varit en sån där upplyftande dag. Jag har lunchat med en annan bloggare som jag aldrig träffat förut. Vilken människa! Alltså, ibland blir jag så glad av hur många bra människor det finns och idag var absolut inget undantag. Idag blev jag jätteglad! Kul!

På jobbet har det varit full fart och så många skratt. Sen fru messerschmidt aka "alla-fula-smeknamn-man-kan-tänka-sig" har slutat så har vi blivit världens bästa gäng. Vi har så kul! Och vi presterar alltid på topp ihop. Det blir riktigt sorgligt att sluta... Så är det.

Och jag mår så bra! Som vanligt. Jag njuter av varje stund, hahahaa!
Jag har kommit på att det ska bli fler klänningar längre fram. Det blir det perfekta gravidplagget i vår och sommar. Jag längtar tills jag får slippa tajta strumpbyxor och byxor som trycker.

Åh, allt känns så bra!

Kramas!

onsdag 25 mars 2015

Ny vecka igen!

Äntligen! Vecka 15!
Det firade jag hos frisören igår. Ny frisyr och lite färg, så nu känner jag mig vårpiffad. 

Magen har börjat synas nu men tyvärr ser jag mest bara lönnfet ut så det är halvkul. Men det är klart att det är kul att magen börjar komma fram i alla fall! 
Nu kommer jag inte i mina vanliga byxor alls. Jag tror att jag kommer att få en jättemage den här gången, om jag jämför med förra alltså. Det är lite spännande!
Och mest spännande ska det bli att se vad det är för en liten person där inne. 

Sedan i måndags har jag lyckats med varierad kost också. Jag kan inte äta fet mat alls. Då sväller magen upp och jag ser ut som om jag var i vecka 35... 
Nu är det fokus på protein, järn och kolhydrater. Jag ska försöka att undvika järntabletter den här gången, tänkte jag. Så nu äter jag spenat och pumpafrön så ofta som möjligt. Pumpafrön är som godis så det är praktiskt att knapra på när jag är på jobbet.

Det rullar på med andra ord. Med kul på jobbet och Mini omkring mig hemma så går tiden ganska fort ändå. Hur skönt som helst eftersom jag blir så otålig av väntan.
Och den 27/4 är det dags för UL och BM igen. Då får vi reda på om det är en tjej eller kille och då börjar jakten på ett fint namn. Skoj!

Kramas där ute

måndag 23 mars 2015

BM idag

Jösses, jobbet har tagit all min tid. Jag vill så klart inte stressa så minsta stund jag haft över så har jag vilat, vilat, vilat. Därför har det varit lite tyst här på bloggen också. Men nu så!

Idag har vi varit hos bm och hälsat på. Hon tycker att allt verkar så bra. Själv tycker jag att min kost är alldeles för ensidig så den ska jag försöka att variera mer, tänkte jag. 
Vi har pratat en del om förlossning också och det finns en del att tänka på. Så det ska vi göra.

I övrigt känner jag mig inte alls gravid. Idag har jag mått bättre än någonsin och jag ska väl inte gnälla, men lite orolig hinner jag allt bli då och då. Tankar som att den lilla korven där inne slutat att växa kan dyka upp ibland. Det är lite jobbigt, men i det stora hela så är jag inte så orolig.
Hemmavid är jag nog mer stressad. Eftersom vi byggt hus och inte hunnit få allt på plats ännu just p.g.a. vetskapen om att vi eventuellt skulle göra ett försök till, så vill jag nu istället boa in oss på en gång. Helst igår. 
En del saker måste hämtas ur ett hyrförråd, en del saker ska köras till samma förråd, flyttkartonger ska packas ur, inredning ska köpas, inredning ska spikas, målas och hamras, tomten ska fixas och allt ska planeras. Och barnrum ska ordnas.
Jag blir snurrig bara jag tänker på det men nu när jag mår bättre så kanske hag kan göra mer själv och inte vara helt beroende av att Fina M gör det mesta. Det känns inte så snällt när han blir intvingad i mina hormonella små boande-projekt, hahahaa!

Och på onsdag går jag in i vecka 15!
Jösses...

Kramar!

onsdag 18 mars 2015

Nu vecka, nya tag

Idag går jag in i vecka 14 och det ska jag fira genom att åka till Malmö över dagen. Skönt med lite miljöombyte även om jag mest ska jobba, men en lunchpromenad ska jag nog kunna klämma in.
Jag mår alldeles utmärkt nu. Får jag inte mat i tid får jag ett rejält blodsockerfall men jag mår inte illa som förut i alla fall.
Och visst blir jag lite trött på eftermiddagen men det är hanterbart.
Tänk om jag fick känna så här hela graviditeten, hahahaa! Vilken dröm.

Jag skulle vilja gravidträna lite men får inte ändan ur. Förstår inte att det ska vara så svårt! Men min första ansats är att ta rejäla promenader på luncherna. Om jag i alla fall kan hålla det så kan jag kanske träna lite försiktig styrka hemma två gånger i veckan. Jag menar, all träning är bättre än ingen träning. Något borde jag kunna klämma in i veckoschemat.


Nu, mot flyget!

Kramas i solen där ute!

söndag 15 mars 2015

Beredskap

Igår tog jag sista dosen medicin. Det var en slurk vaginal progesteron som fick äran. Nu är det slut. Moderskeppet tar över nu. Helt själv.
Inatt drömde jag att den rann mörkrött blod ur mig och att det blev missfall av alltihop. Sorg och tung andning när jag vaknade i mörkret.
Det är en pärs att vara gravid men det är ta mig tusan bra mycket värre att ha fått kämpa till sig en graviditet (eller ett barn eller hur jag nu ska uttrycka mig...). Jag är liksom lite skottskadad av alla kämparår och är alltid beredd på det värsta.
T.o.m. när jag sover.

Kram

Lyxproblem igen

Jag minns att min mamma hade en tvättmaskin av märket Electrolux.
Den gick alltid sönder. Nu, som vuxen, kan jag förstå känslan man kan få som ensamstående med två mycket aktiva barn när en tvättmaskin går sönder. Då behövs en reparatör helst igår. Eller en ny maskin. I min klass gick en kille vars pappa var just reparatör. Jag minns att han var hemma hos oss en gång i veckan under några månader.
Till sist fick mamma nog och köpte sig en Cylinda. Den höll läääänge och lever säkert fortfarande.

Och nu... Fina M köpte en dammsugare för ett år sedan. Electrolux. Denna familjens demon som förföljer oss. Typ.
För den här dammsugaren är det sämsta jag ägt. Vi kan inte prata om den här hemma utan att det blir dålig stämning. Ja, ni förstår vilken katastrofdammsugare det är.
Fina M hittar inte kvittot så vi kan inte byta den. Jag har lämnat in den på reparation i tron att den var sönder, men icke. "Den är bara usel", sa reparatören och log.
Förstår ni hur mina helger är när jag försöker dammsuga upp en torkad ärta under köksbordet och det blir till en enminuters-fight? Ärtan måste placeras exakt mitt i munstycket och därefter ska munstycket vickas i fyra olika vinklar och tryckas ned mot golvet i en femte vinkel. Då KANSKE ärtj-veln sugs upp i röret. 
Det är dödsångest den sekunden jag stannar upp och lyssnar efter skramlet i röret när den sugs upp. Och VM-jubel när jag hör ljudet.
För att inte tala om känslorna som far igenom min kropp när hallgolvet ska dammsugas efter att en lerig och charmig unge dundrat in genom dörren och visat sin egenplockade tussilago.
Så fort hon gått ut igen så ska finkornig, torkad lera dammsugas upp. Det tar en evighet eftersom "ärttekniken" måste användas även här.
Så fort jag ser Fina M så muttrar jag att han får minsann leta efter kvittot igen (även om det är försent att byta ut skräpdammsugaren). Och han muttrar att han inte har det.
Om vi någonsin skiljer oss så kan jag lova att det är den här förbannade dammsugarens fel. Då stämmer jag Electrolux. Och köper en Miele.

Bara så ni vet. Köper ni en dammsugare så köp för Guds skull INTE den här. Ful är den också.



Ha en skön söndag!

Kram

lördag 14 mars 2015

Lyxproblem

Jag vill verkligen tacka för att ni delar med er av tankar och kunskap. Tack!

Det blir inget fostervattenprov för vår del. Jag vill absolut inte riskera något och vi har trots allt bra värden.
Anledningen till att vi började fundera var nog att en kompis till mig gjorde provet just med tanke på de äldre syskonen. Det satte lite snurr på våra tankar, tror jag.
Nu, när vi tänkt klart, så är svaret så självklart. Det finns ingen anledning för oss att jag gör ett sånt prov. 
Vi har låg risk, haft svårt att få barn, vill inte riskera något, har absolut inget emot DS och tror på den här graviditeten oavsett. Nej, inget fostervattenprov för oss. Det vore slöseri med resurser dessutom (känns det som).

Så igen: tack för tankarna ni bidragit med!

Över till ett annat "problem"... Lyxproblem, alltså.
Vi har blivit bjudna till ett bröllop i augusti. I Italien. Jag kommer att vara i vecka 34+6 dagen för bröllopet... Nu har jag kollat flygbolagen och de vill inte att man flyger i vecka 36 så jag klarar gränsen precis.
Men jag undrar om jag orkar då? När jag kollade hur det var förra gången i samma vecka, så var jag toktrött kl 21 på kvällen. Det här bröllopet börjar kl 18. 
Det är såååå svårt att bestämma hur jag ska göra! Lyxproblem, som sagt...
Flygbiljetten kostar ändå ca 4.000 kr och så måste jag hyra bil förmodligen. Och så boende. Och present. Och klänning. Det blir en hel del pengar och då vill jag inte flyga ner och knappt orka vara med.
Men jag vill juuuuu! Svårt, svårt, svårt. Men åker jag så blir det bara jag. Fina M blir hemma med Mini.

Hur mår jag då?
Strålande, faktiskt. Jag har gått upp 3 kg av allt småätande och det stör mig lite, men jag mår inte illa längre och jag är bara lagom trött, vilket är urskönt.
Om jag sträcker på mig så spänner det och gör ont i ljumskarna och nedermagen. Det drar i senorna, typ.

Snart ut i solen! Vi vaknade kl 5:30 idag... 

Kraaam!

torsdag 12 mars 2015

KUB

Det gick bra!
KUB-resultatet visade på en låg risk, 1:9500, så det känns jättebra. Liten vilade men låg lite illa för att kunna mäta nackspalten så bm bankade till lite och då sprattlade det till där inne. Stackarn... Men det var underbart att få se att det finns liv där inne. Den andra var pytteliten och syntes knappt. Det kändes inte alls lika jobbigt som förra gången. Skönt på alla sätt!

Efteråt ställde vi oss frågan om vi ändå inte ska göra fostervattenprov ändå. Jag vet inte riktigt hur vi resonerade men fokus ligger så klart på Mini och hur hennes liv kan tänkas bli. Jag vet att det låter hemskt, men det var så vi pratade.
Sen googlade jag mer på information om fostervattenprov. Jag menar, ska vi nu göra ett sånt så vill jag veta mer för jag vet väldigt lite om jag ska vara ärlig.
Efter några minuters googlande så vill jag absolut inte göra fostervattenprov... Allt jag läser visar att riskerna slår ut resultatet (i mina ögon). Det känns som om den info vi får ut av ett sånt prov ändå inte spelar så stor roll för oss. 
Hur resonerar ni? Är det någon som vill dela med sig? Är det kanske någon som gjort ett fostervattenprov? 
Jag trodde aldrig att jag ens skulle tänka på något sådant faktiskt... Bara tanken gär att jag känner mig lite hjärtlös. Och det känns inte heller rätt eftersom det faktiskt kan vara ett stöd för många!

Är det kanske bara jag som är hormonig?
Jag är så velig helt plötsligt...

Här är i alla fall en bild på miraklet! En himlans suddig bild men ändå...



Kram

tisdag 10 mars 2015

Berättat

Idag berättade jag äntligen för chefen. Sååå skönt!
Och hon blev så otroligt glad och sken upp som en sol. "Vad kul att jag får vara en del av det!", utbrast hon också. Gulligt!
Och det var inga problem att jobba lite färre dagar i augusti och hon tog själv upp ämnet om hur trött man kan vara i perioder. Behöver jag vila eller jobba hemma så är det bara att säga till. Vi tar allt som det kommer.
Sen var jag helt uppåt hela dagen. Och den dryga kollegan gick hem tidigare.
OCH...jag är inte lika svullen och trött. 
Det blev en strålande dag med andra ord!

Imorgon går jag äntligen in i vecka 13 och det känns som att allt kommer att bli lättare då. Jag har mått så mycket bättre idag än tidigare. 
Nu är nästa steg att längta till KUB på torsdag. Jag hoppas verkligen att allt är ok... Annars bryter jag ihop. Men nu ska jag inte tänka på det alls. Nej, nu ska jag ligga på soffan en stund och bara vara. 

En bra dag, det här. 30% avklarat.



Kramar på er!

måndag 9 mars 2015

Bits

Huvudvärken är inte lika brutal längre och idag har jag t.o.m. kunnat strunta i Alvedon. Det känns bra att vara människa igen. 
Istället har jag fått lite pollenallergi och funderar på vad och om man kan ta allergitabletter som gravid? Jag gissar att det finns en del restriktioner kring det...

Något annat som dykt upp är en slags depp. Och irritation. Jag är urirriterad på allt och alla och vill helst bara sitta hemma själv och göra vad jag vill. 
Min otroligt dryga, skvallriga och självcentrerade kollega, som tack och lov slutar den här veckan, är ett urpuckat monster i mina ögon. Jag kan knappt tilltala henne i normal samtalston utan att vilja strypa fanskapet. Så man kan ju undra vem som är det verkliga monstret... Usch, det är inte roligt att vara småsur och irriterad hela tiden. Det kanske blir lättare när jag berättat på jobbet och kan vara mig själv igen? Slippa bluffandet och döljandet av den svullna magen? Jag hoppas det. Imorgon berättar jag för chefen. Jösses, vad skönt det ska bli att få "komma ut"!

Soliga argkramar!

lördag 7 mars 2015

Huvudbry

Oh, my... Jag vaknade inatt två gånger och hade otroligt svårt att somna om för huvudvärken som bultade. I morse låg jag utslagen på soffan och sov ikapp lite. Fina M gick iväg med Mini på förmiddagen så att jag fick sova ifred. Jag passade också på att ta ett bad och en promenad med en Alvedon brus och en tablett i magen. Efter lunch sov vi middag allihop. Länge! Jag har för säkerhets skull druckit mängder av vatten också. Och även om huvudvärken inte försvunnit så känns det i alla fall lite bättre. Tack och lov!
Jag har aldrig haft så här ont i huvudet så jag blir lite handfallen på något sätt. Usch, inte kul. Jag ska kolla med bm hur fort hb-värdet kan sjunka. Det var perfekt sist jag var där.

Ikväll ska vi se på Emil och äta popcorn och mysa. Det har Mini bestämt. Åååh, vad skönt det ska bli! Slapparkväll. Det är nog en bra huvudmedicin.

Kramar

fredag 6 mars 2015

Skallen

Jag har fått huvudvärk från underjorden. Det gör så ont att jag började böla idag. Och jag skällde på Mini. Mitt huvud orkade inte och vi blev osams och vi var så trötta båda två. Sen grät jag igen för att huvudet värkte ännu mer men mest för att jag skällde på Mini. Jag skällde för mycket. Usch, jäkla skitdag!
Vi blev i alla fall sams direkt efteråt och bad om ursäkt båda två. Så nu är hon glad igen sedan grälet och själv ligger jag på soffan med ännu värre värk.

Jag tog en Alvedon tidigare idag men den hjälpte inte alls. Och googlande säger att det tydligen vanligt med huvudvärk så här dags i graviditeter. Det var då självaste att jag skulle drabbas. Jag orkar inte med det och hoppas innerligt att värken är borta till imorgon.

Världens gnällinlägg men just nu tycker jag synd om mig själv. 

Snyftkramar

onsdag 4 mars 2015

Vecka 12

Jäss! Idag går jag in i vecka 12. Det känns riktigt bra.
Tyvärr har jag åkt på en riktig dunderförkylning så den är största fokus just nu. 
Jag har blivit småfet känns det som. Lite lagom lönnfet, typ. Inga kläder passar och jag flåsar så fort jag rör mig. Det är lite jobbigt eftersom jag inte alls trivs i den här konstellationen. Men det är ju för en god sak och helt naturligt så jag ska inte gnälla. Det är mer ett konstaterande.

Igår börjae jag tänka tanken att den som är kvar också avstannar och återbildas. En dum tanke men jag vet alldeles för väl att det ska mycket till innan ett barn blir till. Så jag hoppas fortfarande och tar inte ut någon seger i förskott, även om jag boar här hemma och dagdrömmer om små söta fötter och bebisgos.

Illamåendet är lite lugnare men tröttheten består. Jag kan sova hur mycket som helst. När jag inte dagdrömmer om bebisgos så dagdrömmer jag om sömn.
Det är vad som upptar min hjärna mest.

Kram

lördag 28 februari 2015

Kvällstankar

Idag föreslog Fina M plötsligt ett tjejnamn. Jag gillar också det namnet men har så klart fler förslag så vi kommer nog att fundera lite mer.

Lustigt, vi har bara tjejnamn i våra huvuden. Undrar vad det blir? Det är spännande det här med namn. Undrar, undrar... Om det blir en kille har jag ingen aning om något bra namn jag gillar. 
Jag måste nog skriva en liten killnamnslista också. 
Och så vill jag boa något hejdlöst! Fixa barnrum. Nu! Jag är lite otålig, hahaha!

Min mage känns alldeles svullen på kvällarna. Jag ser gravid ut, typ i vecka 22 eller så. Det känns sisådär. 
Undrar varför det blir så? Tröga tarmar kanske?

Det är många tankar nu! Jag har alltid något som snurrar runt i huvudet nuförtiden. Bebisbubblan kanske har börjat redan nu? Det känns så med tanke på att det är det enda jag tänker på nu.

Så har jag det en lördagkväll.

Kramar


fredag 27 februari 2015

Mer samlad

Alltså, ni är så himlans goa allihop! Jösses, vad vore jag utan er?
Jag är så innerligt tacksam över era otroligt fina kommentarer, stöttande mail och även sms. Stort TACK!

Det känns också bättre nu när jag fått sova och det är en ny dag. Jag längtar lite till KUB den 12/3 för då tror jag att jag nog kan fokusera på ettan, den som hade en stor hinnsäck redan från början.
För min största minnesbild just nu är den på den stilla och lite suddiga som inte blev mer. Det känns lite orättvist mot den levnadsglade kullerbyttepaltingen. 
Så jag vill ha en ny minnesbild. En med BARA den levande. Så att jag kan ta den gamla minnesbilden till arkivet.
Det blir bra, tror jag.

Tänk vad vi får leva med ibland. Det är konstigt hur mycket som händer i allas liv utan att jorden slutar snurra. Här sitter jag på jobbet och ingen vet, allt snurrar på som vanligt. Märkligt. 

Om jag ska se lite framåt så kan jag berätta att det stramar lite ibland. Speciellt när jag vänder mig i sängen. Det känns som att det drar i ligamenten ungefär och jag gissar att det är just det som händer. 
Jag mår inte så illa längre och kanske beror det delvis på att hormonnivåerna gått ner en del. Förmodligen.
Äter jag dock inte i tid när jag blir hungrig så mår jag pyton. Och fet mat fungerar bara inte. Igår t.ex. så åt jag en laxgratäng med massor av grädde i. Jag åt försent och slevade i mig för att inte må illa. Det var knappt att jag kunde äta eftersom det var så fet mat men jag var verkligen tvungen att få i mig maten.
Jösses, vad jag mådde dåligt efteråt! Illamåendet stannade kvar men nu berodde det på den feta maten istället så jag fick lägga mig på soffan och vila.
När vi var hos BM så berättade jag att jag inte kan äta lax längre och hon frågade om vi hade problem med gallan i släkten. Lax är nämligen så fett och sånt gillar inte magar som har känslig galla och finns det i släkten så brukar det ibland visa sig just när man är gravid.
Jag har ingen aning hur det är i vår släkt men jag tycker att det var intressant information.
Och så är det visst sjukt mycket järn i pumpafrön! Jag ska knapra såna som godis i fortsättningen, moahahahaa!

Fredag. Det känns också bra för jag känner att jag vill vara hemma och vara ifred lite. Leka med Mini, gå till hennes gymnastik, städa lite, möblera lite, planera lite och landa.

Nu blir det lunch och sen är det skidstafett som gäller. Jag och en kollega ska kolla på SVT Play direkt, lägga fötterna på skrivbordet och äta godis då.
Såg ni Kalla igår!? Hon är ju brutal! Vilken kvinna! Hon är min idol just nu. 

Kram på er