Idag är jag trött efter en heldag på Junibacken. Men det är ju bara så bra där! Charmigt, fint gjort och kul.
När vi åkte sagotåget började jag att gråta, hahahaaa! Hormonell gissar jag... Nangiala satte sprutt på varenda känselspröt jag har. Jösses!! Men Minis kompis mamma fick sig ett gott skratt. Jag bjuder på det.
När jag satt på huk och pratade med Mini så tryckte det rejält neråt. Då tänkte jag att "nu kommer han!". Lite obehaglig känsla men det gick bra. Ingen förlossning idag med andra ord.
Nu ligger jag här på soffan helt utslagen men nöjd. Fina M nattar Mini för första gången på evigheter. Hon har helt enkelt vägrat att bli nattad av någon annan än mig på väldigt länge. Vi tror att det är p.g.a. att lillebror ska komma. Hon vill nog känna att jag är där hos henne och inte blir åsidosatt på något sätt. "Äga" mamma lite, typ. Och det får hon gärna. Hon måste få känna sig helt trygg och veta att även om lillebror tar tid sen så finns jag där ändå. Och att pappa är preciiiis lika bra på att finnas för henne som jag är.
Det är så vi resonerar i alla fall och det verkar fungera. Vi pratar en hel del om hur det blir och hur det inte blir. Det är kul och riktigt stimulerande att få höra alla små (och stora!) tankar hon har. Lilla stora tjej. Kärleken svämmar över! Och tacksamheten också. Så klart.
Allt känns bra med andra ord och nu ska vi bara investera i lite blöjor, våtservetter och Inotyol (eller vad salvan nu heter...), sen är vi så redo som vi kan bli. Tror jag.
30 dagar...wow.
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar