Tapetskrälle

Fina M är visst tapetperfektionist. Han kan stå och skära till en kant på tapeten i timmar (ok, kanske inte sååå länge men det känns så). Eftersom tapeten är blöt och torkar mer och mer så blir det till slut inte så bra. Då blir han sur. Och jag blir galen och trött och magen är i vägen.
Så ni kan ju gissa hur kul vi har haft det när vi tapetserat... Morr, morr, gnäll, gnäll, mutter, mutter.
Så nu har vi gett upp för kvällen. Vi får fortsätta på torsdag igen.

Magen känns megastor och jag är aptrött. Men imorgon får jag äntligen sova hur mycket jag vill! Perfekt firande inför vecka 31 tycker jag.

KRAMAR!

Bus och konst

Jodå, gårdsbarnen busade igår. De såg så klart att vi var hemma och ljuden vi hörde utanför dörren var från när de hängde upp lyktan som står på yttertappan, på dörrhandtaget. Vi noterade det när vi skulle lägga oss så imorse fick jag gå ut genom altandörren på baksidan istället. Hade jag tryckt ner dörrhandtaget på ytterdörren så hade lyktan rasat i backen och vi hade haft glassplitter överallt. Jag vill också gå och busa!! På min tid...hehee...så fanns inte Halloween i Sverige så jag kom aldrig undan med något bus. Alltid fick man någon liten tillsägelse liksom. Vilken lyx att ha ett giltigt skäl till att busa!

Jag har surfat lite på förlossning för att lära mig lite om hur det funkar. Hittade den HÄR sidan där det stod en hel del praktiskt att veta men även lite om vad som kan hända (och inte hända). I väntan på förlossningskursen. Och så får jag så klart höra en del från andra också. Det är kul! Tänk, det trodde jag aaaaldrig att jag skulle säga!

Idag har jag också laddat näsan med Nozoil så att näsblodet ska hålla sig borta. Ju mer vinter det blir, desto mer kompis med Nozoil lär jag nog bli. Det blir torrare och torrare i luften, speciellt i kontorsmiljö med A/C har jag konstaterat.

Jag ser fram emot trippen till Göteborg. Tyvärr har jag bokat tåget lite ogenomtänkt så jag kommer ner försent för fikat men middagen ska jag minsann vara med på.

Det blir lite dötid där emellan men då ska jag gå på Göteborgs Konstmuseum och se på Jan Lööfs utsällning. Han är ett bildgeni. Har ni inte sett "Skrot-Nisse" eller läst "Sagan om det röda äpplet" så rekommenderar jag dessa varmt. Han har gjort och tecknat många barnböcker.

Och så har jag sån tur att det samtidigt pågår en Frida Kahlo-uställning på samma ställe. Henne fascineras jag också av så den ska jag också se om jag hinner. Hennes livshistoria är hur intressant som helst. Kan rekommendera filmen om henne om man vill veta lite mer.

Imorgon går vi in i vecka 31. Oj, oj, oj!

Kramar

Halloweenmage...och näsa

Fy Fagerlund, vad magen känns stor idag! Mini måste ligga på något otympligt sätt eller så för jag känner mig klumpig och jag stånkar om jag böjer mig ner för att ta upp något från golvet t.ex.. Stor som en Halloweenpumpa känns det som.
Och jag kan inte äta lika mycket till middag längre. Det går bara inte. Så det blir små portioner och så får jag ta något mer sen om jag blir hungrig. Ingen idé att tvinga i sig mat för att må dåligt sen liksom. Lunchportionerna är också lite mindre än förr annars orkar jag inte sitta upprätt för magen spränger...

Det blir också tapetsering imorgon istället för till helgen. Jag glömde visst att jag ska på bloggträff i Göteborg, hihihi! Det blir kul! Tapetseringen också för den delen.

Och på onsdag är jag äntligen ledig för första gången. För första gången i mitt arbetsliv ska jag jobba deltid. Såååå skönt! Men det tjatar jag ju om en hel del här, hahahaa! Om nu någon skulle ha missat det...
Förresten tror jag att det blir bra att vara lite ledig. Jag sov uruselt inatt igen och idag har jag blött näsblod tre gånger. Torra slemhinnor och lite sömn är ingen bra kombo helt enkelt. Så på onsdag ska jag äntligen läsa lite bok och slappa. Senare på eftermiddagen/kvällen ska jag fira bästaste bästisen. Mer kan jag inte skriva om hon läser här innan dess, för det ska till att bli en överraskning för henne nämligen. Det ser jag också fram emot!

Ikväll har vi inget godis hemma så vi har inte öppnat dörren när det ringer på små utklädda barn. Varken Fina M eller jag vill titta dem i ögonen och säga att vi inte har godis hemma.
Är jag ond? Vi räknar med att få hela tomten utsmyckad med toapapper.... Eller nåt. Eller kan man ge Ländiabollar (typ Mums-Mums) till barnen att kladda ner sig med? Då blir vi nog strypta av föräldrarna...

Ja, ja, ikväll är det dags för "Barn till varje pris?" igen i alla fall. Najs.

KRAM

Boande på olika vis

Vilken lång dag! Vaknade tidigt efter en halvdålig natt avseende sömn.

Vi började med en resa till tippen för att slänga renoveringsskräp och sen bar det av med en långfärd till svärmor. Promenad och lunch. Och så blev hon överraskande glad båda gångerna vi berättade att vi ska bli föräldrar, hihi! Alltid något som är bra med alzheimers, glädje blir lycka varje gång. Och det är så kul att se henne så otroligt glad som hon blir.

Efter besöket bar det av till hennes lägenhet och städa, slänga och påbörja packandet inför hennes nästa boende. Vi hann inte ens med en microdel av allt som behöver göras men vi har i alla fall börjat. Ett slags boande men på ett annat sätt än för Mini.

Klockan tickade på och till slut gav vi upp och begav oss hemåt.

I bilen kikade jag lite på Blocket och hittade en Brio-säng (vi verkar ha snöat in på Brio, först vagnen och nu sängen!). Pris 450 kronor och den var i toppskick. Swisch ut mitt i tjotahejti och köpa den. Nu, äntligen, är vi hemma.

Båda är rödögda av trötthet efter allt bilåkande utan paus. Men vi har i alla fall boat till vansinne, både för svärmor och Mini.

Nu siktar jag in mig mot sängen...

Kram

Mätt och trött

Konstigt. Idag har jag mått lite illa igen. Och så höll jag på att somna hos frisörskan som för övrigt kommenterade mitt "jag är gravid" med ett "jaha?" och så byte hon ämne.
Se där, se där. En som tyckte att det var jobbigt att prata om sånt. Jag misstänkte det för hon har inga barn heller, så antingen har hon valt bort det eller så är hon ofrivilligt barnlös. Oavsett så är hon alltså inte så glad i att prata om graviditeter. Så vi gjorde inte det heller. Vi pratade om resor och annat skoj istället.

Magen har känts svullen idag och det har dragit och ömmat på höger sida. Jag tror det är gårdagens middag som håller på att trängas med Mini. Jag lyckades nämligen med konststycket att äta en hel pizza efter att illamåendet försvunnit och precis innan jag somnade för kvällen. Sen höll jag på att spricka för en hel pizza får faktiskt inte normalt plats i min mage. Så det är nog trångt fortfarande där inne, hehehe. Och middagen idag blev väääldigt måttlig. Pytteliten.
Jag har också haft lite ont i ländryggen idag. Hoppas nu att det inte utvecklar sig till att göra mer ont de veckor som är kvar. Det vill jag gärna undvika.

Fina M målar och målar. Sen är det äntligen bara tapeterna kvar. Nästa helg. Då minsann! Sakta men säkert.

Kramas där ute

Boande och bilder

Jahapp! Så var man vaken och pigg igen då. Började dagen med att ta lite bilder på magen... Kompletterade med tre bilder där jag har kläder på mig. Ok, det är bara t-shirt och mjukisbyxor så det är inte "dagens outfit", men ändå. Kika under "Gravidbilder" här ovan så ser ni.
Det tråkigaste är att min rumpa ser ut att ha fallit ner och blivit platt. Det får jag nog ta tag i i vår. Många barnvagnspromenader blir det...

I morse lutade sig Fina M sig fram, lade handen på min mage och pratade med Mini med ansiktet nära min mage.
-"Hallå? Mini, sparka pappa nu då."
Jag spände upp magen så att den, med hans hand, snabbt slog till honom på näsan. Hahahaa! Fina M såg snopen ut för en hundradels sekund! Åååh, så roligt man kan ha det så där på morgonkvisten! Hihihii!

Tapetserandet har flyttats på igen. Det är mitt "fel".
Fina M kom hem igår och började grundmåla två väggar och taket för vi att vi måste måla om dem innan tapeterna ska upp. Det ska naturligtvis torka också och Fina M hade tänkt att vänta till grundfärgen torkade och sedan sätta igång och måla. In his dreams!
Så här är det, han vill gärna att det där ska bli klart så fort som möjligt. Det vill jag också, men inte på de premisserna att jag ligger illamåendes i soffan och han går direkt från jobbet till fixande en hel fredag kväll och natt, för att på lördagen köra på igen hela dagen och sedan åka till svärmor på söndagen. Fina M har en tendens att köra på i 200 när något ska göras. Ingen orkar hänga med då, inte ens han själv... Så när ska vi umgås liksom?!
Nej, jag fick helt sonika stoppa honom igår och förklara att jag behöver honom. Att umgås med och bara vara också. Det spelar faktiskt ingen som helst roll om vi tapetserar idag eller nästa lördag. Visst, det är stökigt hemma och ordningen blir inte återställd lika fort, men man får faktiskt inte glömma bort att umgås och kramas också. Det är jätteviktigt för mig och just nu känns det tokviktigt.
Nu har vi kämpat så mycket för att få till en graviditet och då ska vi faktiskt vara här och nu i den också. Den här tiden kommer aldrig mer tillbaka. Vårt första barn, vår första graviditet. Viktiga saker i livet.
Man ska boa med måtta och sans. Det är min devis. Då hinner man kramas också.

KRAM till alla som vill och behöver

Nattankar

Illamåendet gick över men inte tröttheten. Trots det ligger jag nu klarvaken. Klockan är 2 och jag har druckit vatten, kissat (fasligt vad toapapperskontot har ökat, förresten) och använt nässpray. Täppt i näsan och flåsar med öppen mun här i sängen. Jag tycker att det har blivit tyngre att andas nu för tiden.

Tänker en del på förlossningen. Undrar hur allt går? Det går ju liksom inte att förbereda sig fullt ut eftersom man aldrig vet hur det blir. Eller när. Det är lite spännande samtidigt som jag är nervös för det onda... Men det ska jag väl klara och det finns så mycket hjälp idag så det borde gå bra.

Ser fram emot den där förlossningskursen vi ska på i november/december.

Men just nu: Åååh, vad skönt det är att slippa må illa!

Nu ska jag bara försöka somna igen också...

Kram

Urrk...

Fifan, jag är sjukt trött och mår så djävulusiskt illa. Mår pyton.

Kram

Nattuggla

Helkonstigt, igår var jag vaken nästan till klockan 22. Märkligt att inte vara trött helt plötsligt.

Och inatt vaknade jag av att Mini sparkade mig i sidan. Jag låg lite för mycket på mage i sömnen och det gillade hon visst inte. Bara att snällt lägga sig på rygg och somna om. Bra med en bestämd tjej som säger ifrån.

Imorgon blir det tapetserande. Tjohooo!

Kram

Present!

Himlars vad mätt jag är fortfarande! Fick landa på soffan när jag kom hem. Pust, stånk, stön. Luuuft.
Läste lite reklamtidningar som kommit och så ett nummer av Mama. Märkligt. En makulerad räkning följde med tidningen också. Räkningen betalas tydligen av någon annan. Hmm...


"Fina M!", tänkte jag. Men, nej, det var inte han sa han.
Ringde bästisen. Nej, det var inte hon heller.
Ringde Lillebror. Jo, det var han. En liten födelsedagspresent. Vilken fin tanke! Jag ska spara tidningen och läsa den på onsdag, min första lediga dag.

Och så har jag äntligen fotat kläderna från PoP som Fina M kom hem med här om dagen. Bra smak han har min fina make, hihihi!



Det roligaste är faktiskt att kläderna är gjorda i samma land som Mini, hahahaaa!


Lilla finaste Mini! Spana in de där små, små strumporna. Hur sött som helst! Det är något med små babystrumpor som får varenda moderscell i mig att utbrista "ååååååååå!" när jag ser dem. Pussa på bebisfötter är så fantastiskt liksom, så strumporna påminner väl om hur sött allt det där småttiga är. En alldeles småttig liten bebis! Fasiken, vad jag längtar efter Mini nu.
Men jag ska stånka runt lite till här hemma istället för att drömma. Middag är det inte tal om än på ett tag. Får inte ner en klunk vatten ens och så mår jag lite illa...
Fina M målar tak i Minis rum och jag är en valross som inte är till någon hjälp alls just nu. Det får bli TV-stirrande en stund tror jag allt.

Kram

Gravidaction

Skruvade mig ut ur bilen på lunchen och jäklar vad det högg till ner mot högra ljumsken. Som ett sendrag som inte ville släppa. Fick ställa mig och vila några sekunder. När jag skulle börja gå drog det till på den vänstra sidan istället. Oskönt vill jag lova.

Det kändes som om livmodern är upphängd i trådar till höger och vänster och upptill och nertill. Så drar man i en tråd nertill så spänner det i den motsvarande på andra sidan. Och släpper man sen så drar det till när livmodern gungar tillbaka. Typ.

Sen åt jag en jätteportion köttbullar med potatismos med gräddsås och rårörda lingon. Så där hemgjorda och goda. Mums! Allt slank ner men nu ligger jag här på golvet och vilar för magen klarade inte riktigt av den där portionen... Lungorna får inte plats heller riktigt så jag flåsar och andas ytligt här på golvet. Hoppas att ingen kommer in! För även om jag har datorn med mig och jobbar här på golvet så tror jag att det ser lite konstigt ut, hihihi!

Gravidaction på jobbet med andra ord.

Kram

Det är storleken som avgör...

Lunch med bästisen.

-"Förlåt om jag tjatar, men får jag se magen nu då?"

-"Absolut! Visst har den blivit stor? Nu syns den ju verkligen."

Stirr.

Stirr.

-"Jag säger ingenting..."

-"Vaddå?? Säg nu då! Den syns väl!? Du är ju min kompis. Var ärlig nu."

-"Ska jag vara ärlig så ser det bara ut som att du har lagt på dig och fått en fet mage. Det där är faktiskt inte en så stor mage även om du vill tro det..."

-"Fan, jag som sa att den var stor igår när jag träffade ÄD-mammorna. De måste tro att jag är störd."

-"Hahahahaaaa! Jaaa!"

Så här går jag runt och tycker att jag har en ganska stor mage. Det har jag väl i och för sig om jag jämför med tidigare, men jag trodde nog att den började bli, typ, stooor.

Jag bryr mig inte så som jag gjorde tidigare men min kroppsuppfattning verkar vara lite skruvad, hihi. Det blir en magbild på lördag så får alla avgöra själva

Knasmage.

Kram

30

Vecka 30 rullas det in i nu. Jag kan knappt förstå det. 30. Det är ju megasuperduperlänge som jag varit gravid! Tänk, jag minns när jag och Fina M stod på badrumsgolvet och kramades, grät och pussades. Och tittade på det där testet om och om igen. Det känns som i förrgår.

Nu är det bara 10 veckor kvar. Inkentinken!

För att tiden ska gå fortare så försöker jag ha en del aktiviteter inbokade. Julmys hos vänner, julkonsert, julmarknad på Skansen med bästisens familj, kompisbesök från Skåne, kalas, julfest med jobbet, vår sista ensamma mysresa (berättar mer sen) och så, sist men inte minst, bloggträffen i Göteborg nästa helg. Det blir kul! Tyvärr hinner jag inte vara med på dagen men middagen blir skoj.

Och nu på lördag ska vi tapetsera Minis rum. Äntligen! Och så ska jag klippa mig. Vet inte när jag gjorde det sist... Måste ju se ok ut ibland också, hahahaaa! Just nu är jag en vandrande hippie med kulmage.

Kramas