Boka-färja-till-Åbo-taktik

Nu ska jag tipsa eventuella ÄD-resenärer till Åbo om hur man kan åka dit lite billigare än man först tror. Eftersom vi nu har varit där tre gånger och nu ska dit en fjärde gång så blir det en del pengar...

Så här är det: om man bokar en kryssningsbiljett och hoppar av i Åbo så är det självklart billigare än om man bokar en vanlig reguljärbiljett. Kryssningsbiljetterna brukar kosta upp till 480 kronor (A-premiumhytt) men den här gången är det erbjudande på gång så biljetten kostar 350 kronor för samma hytt. Helt ok.
Nu till poängen. Om vi sedan bokar en likadan kryssning men från Åbo till Stockholm så kostar samma biljett 820 kronor. Galet mycket mer. Nästan det dubbla mot den första biljetten (vid normalpris). Vad gör man då?
Jo, då går man in på den finska sidan, www.tallinksilja.fi, samtidigt som man öppnar en flik för Google Översätt. Sen bokar man en biljett som om man satt i Finland och bokade. Då kostar den där 820-kronorsbiljetten genast 60 EUR istället. Idag blev det ett värde på 535 kronor. En prisskillnad på 285 kronor. Det är vad buffén kostar för en person t.ex.. Eller ett FSH-prov i Åbo. Förra gången kostade samma biljett 45 EUR så då sparade vi ännu mer.
Åker man fyra gånger så blir det faktiskt mer än 1.000 kronor man sparar in...

Det kan låta småsnålt men de pengarna kan man använda till sina egna provtagningar istället för att smörja kråset på ägarna till Tallink Silja...
"I dag ägs Tallink huvudsakligen av privata och institutionella intressenter. Största enskilda ägare är det privatägda estniska investmentföretaget Infortar AS, som innehar 39 procent av aktierna. Näst största aktieägare är ING Luxembourg S.A. med 9,7 procent och därefter kommer Citibank Hong Kong/ Citicorp International Finance Corporation med 7,8 procent."

Bara så ni vet. Det gäller att vara om sig och kring sig. Typ.

Ja, just det. Nu har jag bokat biljetterna till Åbo. Om det inte framgick ovan.

KRAM

Hotellrum

Vi ligger på hotellrummet och väntar. Vi har ätit frukost på hotellet och sedan sovit. På båten går det knappt att sova. Alltid är det någon som väsnas i korridoren utanför rummet. Den här gången var det ryska tonåringar. Suck.
Därför är det här med daghotell (Scandic Plaza) en fantastisk uppfinning. Vi kan äta en billigare (7,5 EUR) och godare frukost och vi kan sova lite. Kl 13 finsk tid, är det dags för vårt efterlängtade FET. Om 1,5 timme är det dags.
Jag tänker på förra gången och hur jag kände mig oövervinnerlig. Det var en fantastisk känsla. Hoppas att det känns så nu också.

Dags för en dusch så att jag vaknar till liv igen.

Kram

Daghotell Åbo

Nu har vi bokat daghotell i Åbo. Det bidde Scandic Plaza.

Så nu jäklars ska det bli barn gjorda!

kramas på där ute!

Daghotell

Äntligen mår jag så mycket bättre! Har dock valt att jobba hemifrån eftersom jag fortfarande låter som en smittbomb. Döm om min förvåning när jag ska logga in på jobbdatorn och jag inte "finns" längre. Mitt konto har blivit avaktiverat. Så länge har jag väl inte varit sjuk? Så dagen får börja med att fixa det. Bra mjukstart, hihihii!

Nu är jag då äntligen inne på den andra och slutliga halvan av Primolutkuren. Det känns så skönt! Jag kan inte riktigt förstå att vi är på gång igen. Ibland trillar poletten ner och det blir glasklart men just nu så står tröskverket däruppe helt still.

Min man och jag har förresten bestämt att vi ska kolla in ett nytt hotell i Åbo. Om jag minns rätt så har jag någonstans läst om att man kan bo på daghotell där men vi kommer inte ihåg namnet på något. Vi misstänker att det är det ganska sjabbiga hotellet nere i hamnen, men det kanske är helt ok jämfört med att hänga i hotellets lobby som vi gjorde sist. Finns det någon vänlig själ därute som vet namnet på ett hyfsat daghotell i Åbo?
Jag ska självklart googla runt lite själv också men om någon vet så får ni gärna tipsa!

Många kramar

Insättning

Äntligen hemma igen!
Åbo är nog en fin stad men för mig är den världens tråkigaste. Det finns inte alltför mycket att göra och det som finns att göra har vi gjort.
Båten över var lugn och trevlig. Vi åt buffén så att jag kunde frossa i prosciutto. Och så blev det inköp av godis och Amarone i taxfreen sen bums i säng.

Väl i Åbo gick vi till hotellet. Det ligger på vägen till Salutorget och AVA och en morgonpromenad kändes bra.
Vi lämnade in väskorna i hotellets bagageutrymme och fortsatte färden till AVA där maken fick göra sitt. Jag passade på att skriva i klinikens gästbok så åker ni dit kan ni kika på datumet (8/9-2010) så ser ni vad jag skrev. Jag noterade att de hade samma blomsort på bordet som jag hade i min brudbukett.
"It's a sign", tänkte jag. "Det här komer att gå vägen."



När maken gjort sitt gick vi till Roberts Coffee runt hörnet av samma hus som kliniken ligger i. Resten av dagen gick vi på stan och kikade i en del butiker. Vi besökte även domkyrkan som är riktigt pampig.



Såg ytterligare ett tecken på att vår ÄD kommer att gå strålande. En kungörelse om att instifta Mors Dag. Herregud, det är ju ett givet tecken på att jag äntligen ska få bli mamma! Det förstår väl vem som helst?



Eftermiddagen ägnade vi åt att sova och bada bastu på hotellet och på kvällen strosade vi längs med Aura å för att hitta ett bra middagsställe. Det gjorde vi. Ett ställe som jag varmt kan rekommendera, Tintå. Tyvärr verkar de inte ha någon hemsida men här är en tjej som har lite bilder därifrån - Tintå. Stället ligger på Västra strandgatan (Rantakatu) 9.
Jag tog faktiskt två sista glas vin och njöt till fullo.



Torsdag morgon åt vi frukost på Café Elvina som ligger till höger om porten till kliniken. Det är ett trevligt, tyst och lugnt café som bakar alla sina pajer och bakelser själva. Mums! Ett stort plus för att de har en del svenska tidningar vi kunde bläddra i.



Vi skulle tacka stjärnorna för dessa tidningar eftersom vi satt några timmar och fördrev tiden på samma fik på fredagen i väntan på färjan hem...

Efter frukosten besökte vi några museum som finns i Åbo.

- Aboa Vetus & Ars Nova - Konstmuseum och medeltidsmuseum byggt ovanpå arkeologiska utgrävningar. Man går bokstavligen runt i 1200-talets Åbo.
- Konstmuséet - Vackert!
- Åbo slott - Stort, häftigt och mycket historia. Väldigt fint.

Tipsar eventuella Åbo-resenärer att kika i förväg på lite olika museialternativ. Tiden kan gå långsamt när man väntar på att få göra äggdonation nämligen... Första morgonen i Åbo lämnade vi (eller snarare min man) sperma sen är det alltså en hel dag emellan som består av väntan. Bara väntan.

Min man fick för sig att de skulle ringa redan på onsdagen och berätta hur befruktningen gått och hur många ägg vi fått. Gissa om vi blev oroliga när de aldrig ringde?! Och gissa vad jag gjorde när jag slog upp ögonlocken på torsdag morgon? Jag ringde.

En litet missöde bara, de hade menat att de skulle ringa på torsdagen... Det fanns tolv ägg. Av dessa befruktades 7 (de andra fem var lite omogna). Av dem klarade sig hela 6 stycken embryon! Fem ligger i frysen och alla är av god kvalitet.
Ett ligger i mig.

Själva insättningen gick på en kvart. Om en ens det. Och efteråt har jag bara känt mig oövervinnerlig. En fantastisk känsla.

Nu ska vi till min käraste lillebror och hans sambo och få frukost. Skriver mer sen eftersom jag inser att hela det här inlägget är alldeles förvirrat.

Jag titulerar mig numer "ruvare".

Många varma oövervinnerliga kramar från mig!

Hotell

5 dagar kvar till vecka 36! Inkentinken. Och igår bokade vi hotell. Det går alltid att ändra de dagar vi är där så nu är det klart. Det bidde Holiday Inn Turku och vi bokade via Hotels.se.

Vad är det för fel på att säga "träna" istället för "coacha"? Eller "tränare" istället för "coach"? Tittar på TV4 och stör mig lite på att journalistutbildade programledare inte kan behärska det svenska språket.

Har jag blivit tant nu?

kram

Åborapportering

Tebax! Utmattad och trött men nu känns det väldigt, väldigt skönt. Ett lugn har infunnit sig. Nu är det bara att vänta.

Finlandsbåtar är som bekant ett transportmedel men det är först och främst en misär. Att vara på en Finlandsfärja förflyttar dig i tid och rum. Det får mig att tänka på en hård, kommunistisk regering för många år sedan. Båten är det enda ställe där den, på kolschosen, arbetande människan kan fly den hårda och kontrollerade verkligheten. På båten är det ingen som ser och båten är det enda ställe där man kan få tag på och ha råd med sprit. Där kan man släppa sina hämningar och staten kan inte se eller kontrollera vad man gör. Men det är inte bara staten som tappar kontrollen...
Det är min bild av en Finlandsfärja idag. Tragisk. Otroligt tragiskt.
Vi snubblade förresten över en kille som sov raklång på rygg i en trappa när vi skulle gå till frukosten.

Hur som helst så bokade vi in en middag på en lugnare restaurang och där åt vi och delade på en flaska vin. Korkat gjort eftersom vi skulle upp i ottan, d.v.s. kl 4:30, svensk tid. Jag tål inte så mycket. Behöver jag säga att jag var helt slut när jag vaknade? Och den här konstiga tavlan var något av det första jag såg när jag vaknade. Håll med om att det är ett helt rubbat motiv. Hur tänkte konstnären när han valde att måla en telemast som motiv? Vem vill ha det på väggen?



Från terminalen i Åbo kan man ta buss 1 in till stan men vi var inte helt säkra på om det var så eller var vi skulle hoppa av i så fall. Jag hade nämligen glömt alla papper med bl.a. vägbeskrivningen hemma. Smart.
Så vi valde att gå till kliniken. 3 plusgrader och tokgrått väder. Åbo från sin fulaste sida med andra ord. Låter krasst, men Åbo är verkligen inte vackert så här års. Det är nog en riktig sommarstad!
Eftersom vi inte var säkra på vägen så gick vi längs med Slottsgatan (Linnankatu) hela vägen. Det är en trafikerad gata i morgonrusningen... Så för den som vill gå till AVA från hamnen kan jag starkt rekommendera att gå längs med floden Aura istället. Det gjorde vi när vi gick tillbaka till hamnen. Bra mycket trevligare!
När man kommer fram till Salutorget (Kauppatori) så kika efter "Aktia" (bilden).



I det huset men med ingång från gatan till höger, ligger AVA-kliniken. Adressen är Universitetsgatan 15B.



Vi hade tid kl 9:30, lokal tid så vi var där alldeles för tidigt. Personalen var väldigt välkomnande och vi satte oss i sofforna och sippade på en kaffe. Jag hade med mig en Femina att bläddra i (kan rekommendera att ta med sig svensk läsning om man får vänta som vi gjorde, bara finska alster på bordet nämligen). Motvilligt får jag nog även erkänna att jag också somnade till en stund.

Läkaren som tog emot oss heter Kati Härkönen. Galet trevlig! Hon pratar svenska och bad om ursäkt på en gång om hon inte skulle klara att prata svenska hela tiden eftersom det inte är hennes modersmål. Jag får dåligt samvete. Måste lära mig lite finska känner jag.
Hur som helst, hon frågade en del om våra medicinska bakgrunder, genomförde en grundläggande undersökning (vanlig och VUL) på mig och sen berättade hon en del om hur ÄD-processen fungerar rent praktiskt. Tydligen ska man ta en spruta en gång så jag fick även träffa en sköterska som visade hur man ska ta den. Inte svårt alls.
Jag frågade också om ureaplasma och hon sa att de inte testar sånt men om det skulle kännas tryggare för mig så kan jag göra det i Sverige.

Innan vi gick fick vi komplettera lite kontaktuppgifter och så fick vi recept utskrivna till oss. När det är dags får vi mer detaljerad info om hur och när vi ska ta medicinerna men det som jag ska använda är:

- Progesteron 400 mg (vagiatorer)
- Progynon 2 mg (tabletter)
- Primolut 5 mg (tabletter)
- Procren 3,75 mg (sprutan)

Vi kommer att genomföra minst två VUL här i Sverige för att mäta tjockleken på slemhinnan. Ägget måste ju ha något att fästa i.

Till sist, den viktigaste frågan just nu; ungefär när i tiden kommer det här att ske?
Om ca 2-3 månader men AVA har stängt i juli. Därför kommer det att ske antingen i juni eller augusti beroende på när de hittar en passande donator. Kati frågade om vi hade några önskemål om tiden. Naturligtvis så svarade jag "Nu passar bra för vår del så vi har inga krav alls". Ja, jag har torr humor...
Vi hoppas på juni även om vi inser att det lika gärna kan bli i augusti. Men det spelar ingen roll i det stora hela så klart!

Efter besöket fick vi lämna våra väskor på kliniken och sen gick vi runt hörnet till Robert's Coffee. Vi hittade inget annat men såg senare att det ligger ett litet fik vid klinikens ingång.
Vi hann med lite shopping och strövande men Åbo är litet. Vi kollade med två hotell om de hade någon liten pool där vi kunde fördriva tiden men fick nej på båda ställena. Till nästa resa ska jag kolla upp sånt där.
Till nästa resa kanske vi måste stanna lite längre förresten. Det ska ju plockas ägg och samlas spermier och synkas ihop embryon som sen ska sättas in. Det kan ta några dagar och då måste jag bara ha något att göra under väntetiden.

Ganska snart gick vi tillbaka till hamnen och fördrev tiden på Seaport hotell som ligger där. Ett pyttehotell, men vi hittade obekväma soffor på övervåningen där vi embarkerade oss med en macka och lite läsk. Sen sov vi, spelade spel på mobilerna, läste och lyssnade på folk som pladdrade i baren på nedervåningen. Det blev en flera timmar lång väntan på båten och jag trodde att jag skulle dö av tristess och trötthet men jag överlevde. Det blev middag på en lite finare restaurang på båten för att undvika fyllemisären och sen kröp vi ner i säng och sov som stockar. Jag är glad att vi är lediga idag så att vi får vila ut lite. Det var en lång dag igår.
Jag rekommenderar alla som åker dit av samma anledning som oss att kosta på sig en hotellnatt på ett hotell med pool så att man kan slappna av lite och sova ordentligt. Alternativt daghotell (tror att Scandic Plaza erbjuder det). Inte strosa runt i Åbo. Dagen är för lång och staden är för liten för sånt när man anländer kl 7 (finsk tid) och åker igen kl 20 (finsk tid).

Men jösses vad skönt det känns nu. Läkaren var trevlig och duktig. Sköterskorna otroligt trevliga. Vi har fått recepten. Vi har fått VUL-remisser. Vi ska kontakta gyn och Strandkliniken. Processen har börjat. TJOHOOOO!!!!

Glöm inte att kramas därute!

Kalkyl

Om jag gör ÄD på IVF-kliniken (privat i samarbete med Umeå sjukhus) i Umeå i Sverige så får jag vänta i 3-5 år och betala 60.000 kronor.
Om jag åker till AVA-kliniken i Åbo i Finland så får jag vänta i 4-5 månader och betala 7.400 euro samt resekostnader.

Väntetiden i Sverige beror helt och hållet på att vi inte har tillräckligt med donatorer. Anledningen till det tror jag beror på att det finns så knapphändig information kring äggdonation. Det görs inte direkt reklam för det...

Min tanke är att om vi lägger på 10.000 kronor på det svenska priset, så kan donatorn få, säg ca 5.000 kronor. De resterande 5.000 kronorna kan delas upp i två delar. En del kan gå till en kampanj där informationsblad och affischer kunde sättas upp hos gynekologer och kvinnokliniker kring äggdonation. En annan del kan gå till forskning kring t.ex. infertilitet eller cancer i livmodern.
Jag skulle gladeligen betala 70.000 kronor istället för 60.000 om kötiden var liknande den som är i Finland. Jag skulle fortfarande slippa resekostnaderna och samtidigt bidra till forskningen samt att donatorn skulle få en slant.

Jag försökte att se nackdelarna kring mitt resonemang men kommer inte fram till några faktiskt. Kanske skulle en kontantutbetalning på 5.000 kronor locka till sig kreti och pleti men det är redan så strikta regler kring vem som får bli donator att bara att läsa om dem skulle sortera bort många av dem som inte kan vara äggdonatorer.

Om jag var student skulle jag verkligen se över möjligheten att donera om jag fick betalt för det. Många studenter ställer upp med sina kroppar när det gäller medicinforskning och spermadonation så varför inte för äggdonation?

Jag tycker att mitt förslag är alldeles lysande men det finns säkert någon lag som säger att vi inte får göra så.

Så jag bokar inte av resan till Finland riktigt än...

Skitsamma

Sådär, ja! Sista Provera-tabletten tagen. Nu är det bara att vänta på mensen.
Och äntligen kanske jag blir lite gladare, hahaa! Skitsamma, snart får jag börja behandlingen. Primärmålet SKA bara uppnås. Så enkelt är det.

Tänk nu om den här "korta metoden" inte fungerar. Då har jag hittat två alternativ till att prova.

Det ena är Fostimon som jag läst lite om. Får se hur vår läkare på Linnékliniken ställer sig till det.

Det andra är äggdonation. De kliniker som vi har i åtanke är främst IVF-kliniken i Umeå och AVA-kliniken i Finland/Åbo. Vårt dilemma är i det fallet att vi inte har någon egen korsdonator vilket gör att väntetiden skulle bli längre för vår del.
Men imorse slog det mig att jag faktiskt känner en ung och fantastiskt bra tjej som jag skulle kunna fråga. Jag tror faktiskt att hon skulle säga ja. Förresten skulle jag inte ha något emot att ha henne som egen donator.

Så, skitsamma! Målet ska uppnås! På det ena eller andra sättet. En bebis ska det absolut bli.

Hjärnspinn

Jag och maken har börjat fundera på äggdonation.
Eller snarare, JAG har tagit upp det med maken. Jag tror att jag har gjort det för att skydda mig själv. Går den här IVF:en fel så vill jag inte känna mig så ensam och utelämnad som förra gången (konstigt att säga för min man är verkligen fantastisk och underbar så jag är VERKLIGEN inte utelämnad och ensam!). Jag vill ha ett annat alternativ att falla tillbaka på. Då kanske jag inte blir lika ledsen.
Jag tror att det är så jag EGENTLIGEN tänker men jag har nog inte fattat det förrän nu.
Inte förrän jag läste på AVA-linikens hemsida...
Där står det om de ändrade reglerna för äggdonation. Barnet har rätt att få reda på vem donatorn är är när barnet fyllt 18 år. Jag blir inte den "riktiga" mamman! Kanske helt fel att tänka så men det var det som dök upp i min hjärna.
Min man skulle vara pappan, jag skulle bära barnet och föda det men inte vara mamman. Inte den biologiska mamman. Vad konstigt! Min man skulle ha barn med någon annan.
Ja, ja... jag VET att man inte ska tänka så egentligen men rent tekniskt så är det ju så. Jag måste nog bara få in resten i min hjärna. Det faktum att jag faktiskt skulle vara mamma till barnet. Rent genetiskt så kanske det inte är så men jösses, ett barn är ett barn är ett UNDERBART barn. Jag vurmar ju faktiskt för alla barn i världen! Vad är då egentligen mitt problem?

Jag vill känna mig som en fullt funktionell kvinna. Kan det vara där skon klämmer? Förutom att jag faktiskt vill ha barn alltså. För jag ser det som två olika bekymmer i så fall. Vi kan nog adoptera också och det skulle jag vara mer ok med kanske? Eller? Äsch, jag vet inte. Tusen tankar just nu. Och jag som bara skulle slappna av...

Fan också. Fan.