torsdag 19 januari 2012
Live from BB
Otacksam?
Varför blir jag då så störd av den här tjejen när hon hör av sig? Är det för att jag känner att det inte är helt genuint? Det känns som att hon har en baktanke, ett självändamål, med sina samtal.
Äsch, jag kanske nojjar och bara är hormonstinn?
Men jag blir uppenbarligen väldigt störd av att hon ringer hela tiden, ibland två gånger per dag, från att inte ha hört av sig alls nästan. Mycket märkligt. Och det blir inte bättre av att hon ringer och väcker mig, hehee.
Jag får släppa det där och bara svara i telefonen ibland helt enkelt, så går det väl över.
Nu åter fokus på Mini. Att titta på gissningslistan är ganska tråkigt numer för det känns som att vi alla gissat helt fel och att Mini bara jäklas med alla. Fina svägerskan gissade igår (lite väääl sent så det får nästan räknas som fusk om hon skulle pricka sin dag...) och hon gissar på lördag.
Sen har vi Esther som ursprungligen gissade på 22/1. Jag börjar tro på det datumet själv nu, hahahaa!
Jag kan inte heller sluta fundera på de där "värkarna" som kom igår kväll. Vad var det för något egentligen? Måste fråga läkaren om hon vet.
Och så det där med känslan av att jag har blodstopp i huvudet. Det är lite obehagligt, en läskig känsla. Måste fråga om det också.
Och så om moderkakan. Hur kollar man den egentligen? Att fråga!
Jag tänkte också på det här med att jag har så svårt att se tjejer som är gravida. Fortfarande! Tänk att det är så djupt rotat sedan vi kämpade som värst. För just nu är det verkligen helt irrationella tankar. Eller, det kanske inte ens är tankar, bara en invand reflex som har satt sig. En riktigt puckad reflex.
Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig efter att ha sprungit så mycket på spec.mvc. t.ex., men nej. Det är en lite störd känsla (att ha kvar den fortfarande, alltså) faktiskt så jag hoppas att den går över snart. Men jag reagerade i alla fall inte negativt av att se en kompis, Luiza, gravid. Tänk, vad trist det vore! ja, ja, den där känslan kanske går över med hjälp av lite vistelse på BB. Där finns det ju magar så det räcker i alla fall, hihiihi!
Nu blir det lite vila igen innan det är dags för avfärd mot läkarkollen.
The list:
3/1 FC
6/1 Erika, Cissa
7/1 XB
8/1 Cookie
9/1 Yevonde, Jessica
10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa
11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan
12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna
13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen
14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela
15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan
16/1 Evelina, Nenne
17/1 Sara, Charlotte, vemvet
18/1 ahns
19/1 Skrutten04
21/1 Svägerskan
Kramar till alla
Det där med att folk ringer
Varför? VARFÖR i hela friden ringer folk (ok, det är väl mest EN person jag ifrågasätter) i tid och otid för att kolla vad jag gör och var jag är när jag har sagt att de får ett sms när vi åker in?
En kompis som jag pratar i telefonen (vi ses inte, hon bor i Tjottahejti) med max 4 gånger per år har nu ringt eller sms:at (mest ringt) varje dag. Igår orkade jag bara inte svara utan struntade i det. Jag flinade lite för mig själv och tänkte att "nu tror hon att vi är på BB men jag orkar inte prata och svara på tusen frågor och lyssna på hennes förlossningsberättelse igen".
Note to self: flina inte i förtid...
Eftersom jag sover lite kackigt på nätterna så har den senaste tidens förmiddagstupplurar verkligen varit hjälpande. Så någon gång mellan 7 och 11 så sover jag. Det har jag också sagt till den här tjejen och hon vet att jag sover dåligt. Hon har själv kommit med rådet att jag ska sova allt jag kan.
Därför blir jag sjuuuukt irriterad när hon ringer strax efter 9 på morgonen dagen efter att jag inte svarat på hennes senaste samtal från igår kväll.
Det första hon frågar är var jag är. När jag säger hemma så hör hon att jag låter trött och frågar om jag sover. När jag säger ja säger hon bara att hon ringer senare och lägger på luren.
Förmodligen skäms hon för att hon ringde och störde och det är ju trevligt att hon hör av sig och frågar. Men jag tror inte att hon bryr sig så där genuint direkt. Hon är mer engagerad än behövligt och vi pratar nästan aldrig om mig när hon ringer utan mest om henne och hennes graviditet, amning etc.
Varför i allsin dar ringer man till någon som ska föda när som helst och frågar var hon är? Skulle jag ha förlöst så kan ju vad som helst ha hänt och jag är förmodligen på BB. Om jag inte svarade igår kväll så har jag förmodligen legat och krystat och behöver vila om jag kan. Eller tänk om vi behöver lite tid för oss själva i vårt livs största ögonblick? Eller...ja, vad som helst. Jag hör av mig när allt är ok liksom.
Ok, jag vet att jag kanske gnäller lite onödigt mycket och att man ska vara glad att folk bryr sig, men det här är en tjej som ständigt har frågat om jag är gravid när jag och Fina M har kämpat som mest. Hon har kommit med oombedda, goda råd om hur man gör för att bli gravid och allt det där. Ni vet. Den jobbiga typen som inte direkt bryr sig om ens liv utan bara vill lägga näsan i blöt. "Slappna av så funkar det"-kommentarer, typ. Så jag blir inte direkt överlycklig av att hon ringer i tid och otid. Jag har ju sagt att jag hör av mig!
Jag kan ju alltid välja att inte svara när hon ringer. Och, ja, så får det bli.
Gnällkramar
Läkardejt idag
Igår kväll fick jag dock "hugg" i magen två gånger. Ett vid 19:30 och ett ca en timme senare. Falsklarm, för inget mer hände. Det första kändes rejält och gick över hela magen. Det andra var som en kraftig mensvärk. Jag somnade ca kl 24 och sov till 5. Då startar förlossningsprogrammen på kanal 7, hehee.
Så nu vet vi varken ut eller in... Då gör vi det vi är bäst på: väntar. Urrrk.
Men idag ska vi i alla fall på UL och träffa en läkare kl 14:30. Som jag ser fram emot det! Jösses, det ska bli otroligt skönt att få se Mini och naturligtvis är min förhoppning att allt ser bra ut. Och att få ventilera lite med läkaren ska också bli skönt. Jag ska skriva ner en del frågor som poppar upp i huvudet då och då så att jag slipper oroa mig så mycket. Och jag kommer garanterat att bli mindre rastlös också. Hoppas jag.
Utöver det ska jag nog ta en kortare promenad och köpa mig en latte. Riktiga wow-aktiviteter...
KRAM
onsdag 18 januari 2012
Because I'm worth it!
KRAM
Känner efter lite
Och så denna obehagliga känsla av att vilja göra nr 2 hela tiden... Men jag ska inte gå in på detaljer. Lovar.
Imorgon ska jag ta upp ämnet hinnsvepning. Vad tror ni om det? Kan det vara något? Det känns som en lite "oskyldig" och ganska naturlig igångsättning som kanske kan hjälpa till på vägen.
Dagens eftermiddagstankar liksom...
KRAM
Besök igen!
Goa Luiza kom förbi och höll mig lite sällskap igen. Vilken lycka! Det gör faktiskt att dagarna går lite fortare och lättare när jag får pladdra av mig lite. Och Luiza är så cool att prata med också. Så nu är jag glad igen. Jag? Labil? Nähä.
Hon tyckte i alla fall att mina bullar var goda trots att de är sketafula. Jag är nog sämst på att baka fina Leila-bakar-bullar... Tur att det är smaken som räknas mest.
Imorgon eftermiddag har vi tid för UL och läkarbesök. Men om allt ser bra ut så sätter de inte igång mig då. Men förmodligen kommer jag att bryta ihop och bli hysterisk, så vem vet? Inte för att det är mitt mål, men ni vet när någon frågar hur man mår och allt bara väller ur en? Så misstänker jag att det kommer att bli. Kanske inget skäl för igångsättning direkt men jag gissar på att det blir återbesök på varannan-dag-basis om inte annat. Typ. Alltså, inte på grund av att jag bölar, utan på grund av att det börjar närma sig slutet nu.
I boken jag läste igår stod det förresten att man känner sig "lätt och smal" efter att bebisen kommit ut. Ja, tack. Det låter bra.
Och så listan igen:
3/1 FC
6/1 Erika, Cissa
7/1 XB
8/1 Cookie
9/1 Yevonde, Jessica
10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa
11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan
12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna
13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen
14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela
15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan
16/1 Evelina, Nenne
17/1 Sara, Charlotte, vemvet
18/1 ahns
19/1 Skrutten04
KRAM
Jobbig gårdagskväll
Ingen Mini än.
Igår kväll fick jag psykbryt igen. Allt var fel. Jag var lite för mätt efter middagen och jag kunde inte sitta utan att få ont i ryggen. Jag kunde inte ligga ner utan att få ont överallt. När jag skulle resa på mig gjorde det galet ont i händerna. När jag satt halvlutad fick jag blodstopp i huvudet. Fotsulorna gjorde grymt ont. ALLT var bara såååå fel.
Jag satte mig på soffkanten och bara bölade. Då började jag blöda näsblod.
Som sagt, ALLT var fel.
Fina M kramades men det var också fel för näsblodet gjorde att jag inte kunde göra någonting annat än att springa på toaletten.
Tårarna strilade och jag ville bara ha kejsarsnitt. Pronto. Ut med ungen! Och varför fick jag inte komma på koll tidigare nu när jag gått över? Och tänk om Mini dööööör?! Tänk om moderkakan blir gammal? Allt var ren och skär panik och oron bara vällde ur mig.
Jag satte på mig handledsskydden och kravlade ner i sängen. Det gjorde inte saken bättre. Bök, bök. Bööööök. Ingen position är skön att sova i. Men någon gång runt 23:30 somnade jag nog av ren utmattning.
Pling! Klarvaken kl 4 igen...
Så inleds vecka 42. Inte så angenämt men jag gissar att det bara är att stå ut. Stå ut med magen och stå ut med mig själv. Jag är ju inte direkt ensam om "problemet" att gå över tiden. Det har hänt förr. Men jag kan ärligt säga att min syn på en "drömförlossning" har ändrats ganska dramatiskt.
Förut var det nog lite mer "lullull" runt det hela. Nu vill jag bara att det ska gå fort, hehe.
Jag vill inte bli igångsatt men hellre det än att gå och oroa sig för att moderkakan ska bli gammal och lägga av t.ex.. Den här tristessen och oron är lite jobbig nämligen...
Idag blir det promenad i kvarteret igen. Och så ska jag åka till fiiiinkaféet och köpa mig en latte och en stor, god bakelse. Och något glättigt magasin som jag kan bläddra i.
I väntan på Mini...
KRAM på er
