Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

torsdag 19 januari 2012

Det där med att folk ringer

Ok, nu blir det otacksamt gnäll igen...

Varför? VARFÖR i hela friden ringer folk (ok, det är väl mest EN person jag ifrågasätter) i tid och otid för att kolla vad jag gör och var jag är när jag har sagt att de får ett sms när vi åker in?
En kompis som jag pratar i telefonen (vi ses inte, hon bor i Tjottahejti) med max 4 gånger per år har nu ringt eller sms:at (mest ringt) varje dag. Igår orkade jag bara inte svara utan struntade i det. Jag flinade lite för mig själv och tänkte att "nu tror hon att vi är på BB men jag orkar inte prata och svara på tusen frågor och lyssna på hennes förlossningsberättelse igen".
Note to self: flina inte i förtid...
Eftersom jag sover lite kackigt på nätterna så har den senaste tidens förmiddagstupplurar verkligen varit hjälpande. Så någon gång mellan 7 och 11 så sover jag. Det har jag också sagt till den här tjejen och hon vet att jag sover dåligt. Hon har själv kommit med rådet att jag ska sova allt jag kan.
Därför blir jag sjuuuukt irriterad när hon ringer strax efter 9 på morgonen dagen efter att jag inte svarat på hennes senaste samtal från igår kväll.
Det första hon frågar är var jag är. När jag säger hemma så hör hon att jag låter trött och frågar om jag sover. När jag säger ja säger hon bara att hon ringer senare och lägger på luren.
Förmodligen skäms hon för att hon ringde och störde och det är ju trevligt att hon hör av sig och frågar. Men jag tror inte att hon bryr sig så där genuint direkt. Hon är mer engagerad än behövligt och vi pratar nästan aldrig om mig när hon ringer utan mest om henne och hennes graviditet, amning etc.
Varför i allsin dar ringer man till någon som ska föda när som helst och frågar var hon är? Skulle jag ha förlöst så kan ju vad som helst ha hänt och jag är förmodligen på BB. Om jag inte svarade igår kväll så har jag förmodligen legat och krystat och behöver vila om jag kan. Eller tänk om vi behöver lite tid för oss själva i vårt livs största ögonblick? Eller...ja, vad som helst. Jag hör av mig när allt är ok liksom.

Ok, jag vet att jag kanske gnäller lite onödigt mycket och att man ska vara glad att folk bryr sig, men det här är en tjej som ständigt har frågat om jag är gravid när jag och Fina M har kämpat som mest. Hon har kommit med oombedda, goda råd om hur man gör för att bli gravid och allt det där. Ni vet. Den jobbiga typen som inte direkt bryr sig om ens liv utan bara vill lägga näsan i blöt. "Slappna av så funkar det"-kommentarer, typ. Så jag blir inte direkt överlycklig av att hon ringer i tid och otid. Jag har ju sagt att jag hör av mig!

Jag kan ju alltid välja att inte svara när hon ringer. Och, ja, så får det bli.

Gnällkramar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar