Hur man får tiden att gå...

Men oj, vad jag sover nu!
Jag somnade strax efter 8 och sov till 11:30. Då åt jag lunch och somnade om igen och sov till 14. Hela dygnet blir skevt av det här. Undrar om jag kommer att somna ikväll? Just nu känner jag mig i alla fall väldigt trött...
Jag har noterat att jag inte har lika mycket sammandragningar som tidigare. Igår var de inte alls lika många som tidigare. Men Mini rör på sig väldigt mycket. Det "rullar" i magen mer än vad det sparkar och jag tror att det är först nu som Mini har fixerat sig. Anledningen är att hon ligger på nästan samma ställe nu. Hela vänstra delen av magen är "full" medan högersidan är "tom" (förutom fötterna som viftar till då och då på den sidan). Och tyngdpunkten är långt ner nu.

Just nu kikar jag i en bok som Fina M köpte för länge sedan men som jag av någon anledning har förträngt att vi har. Den heter "Att vänta och föda barn" av Sheila Kitzinger och ska tydligen vara något av en klassiker. Hur som helst, den är riktigt bra och svarar på en del frågor jag haft kring olika saker och hon beskriver allt från hur moderkakan bildas och växer till skillnaden mellan korta och långa förlossningar. Intressant är det, tycker jag.

Något som är svårt när vi väntar och längtar så här, är att ordna middag. Det låter konstigt men fokus ligger verkligen inte på mat just nu. Att försöka komma på vad vi ska äta och sen tillaga det känns som en jätteansträngning, hahahaaa! Lite som "släng in nåt i magen bara och så åker vi till BB sen istället". Allt vi vill är att åka till BB, inte stå hemma och vara husliga. Men idag har jag i alla fall ansträngt mig. Jag har lagt fram två kycklingfiléer för upptining. Wow...

Jag funderar en hel del på hur vi kan göra om i trädgården också. Men föräldrapengen räcker nog inte till mina vidlyftiga önskningar, hihi. Och så kommer nog våren att ägnas främst åt Mini. Hon känns viktigare än trädgården.

Nej, nu ska jag nog ta ett bad igen. Det är så förbenat skönt att känna sig lite viktlös för en stund!

KRAM