Det är fånigt hur trött man kan vara. Kl 8 somnade jag igen och sov till 10:30. Då ringde goa bror och väckte mig för höra att allt är ok. Nu får vi se hur länge jag är vaken innan jag somnar igen, hahahaa!
Jag tror att det är som ni säger (i kommentarerna till det andra inlägget), att det är kroppen som gör sig redo för förlossning. Det låter logiskt. Och så är det roligast om det är så för då känns det inte lika långt borta.
Det är lustigt hur hjärnan fungerar. Även om jag vet att det bara handlar om dagar så känns det som att hoppet över att något ska hända sjunker. Precis som om Mini inte kommer ut. Men det gör hon ju absolut.
Däremot får jag hjärnspöken som jag får mota bort hela tiden. Om att hon inte lever där inne (jag har aldrig känt efter rörelser så mycket som nu) om hon inte rört sig på en stund. Om att hon är döv, blind och stum (så att vi måste planera om allt). Om att hon inte har ben (det har har hon, annars hade det varit svårt att göra t.ex. tillväxtultraljud). Om att hon inte kommer att ha rörelseförmåga (vilket hon har nu, så jag vet inte varför den tanken ens dyker upp). Ja, jag kan fortsätta att räkna upp knasigheter som far igenom min hjärna i all evighet...
Det är inte så att jag går och oroar mig konstant utan tankarna dyker bara upp då och då, och då får jag nästan en liten panikkänsla och får jobba för att tänka på något helt annat. Men det förstås, jag sover ju den mesta av tiden så tankarna hinner inte dyka upp alltför ofta längre, hahahaaa!
Så det som tar mest kål på mig är denna långtråkiga väntan. För några dagar sedan ville jag göra massor av saker men nu är det så nära så att åka iväg (t.ex. äta lunch med någon) känns som att jag bara krånglar till det om något händer. Nu är det så nära att det är lika bra att hålla sig hemma liksom. Stick with the plan.
Men idag har det snöat en del för första gången! Allt är vitt. Så jag ska masa mig ut och gå ett varv eller två i krokarna och njuta av snön. Jag längtar tills vi åker till fjällen runt påsk. Minis första semester.
Längtar!
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
2 dagar sedan
Det är så spännande! Jag tror varje dag att det är THE DAY! Men, nej...
SvaraRaderaSov mycket, det är bra, sedan när Mini kommer ska du inte sova mycket länge ;-). Jag förstår dina orotankar, men jag är helt övertygad om att Mini mår bra och hon är helt perfekt. Hon är bäste helt enkelt :-).
Håll ut, ni är snart i målet!
Stora kramar
Åååh, TACK fina, snälla, goa du!
SvaraRaderaKRAM
Fick ni snö först nu? Inne i "stan" har vi haft snö i säkert två dagar =) Ni är så efter därute i förorten =)
SvaraRaderaKänner igen det där med katastroftankarna. Får slå ner några såna per dygn också...
Hoppas Mini bestämmer sig för att titta ut snart!