Vilken omvänd dag det blev. Jag har nästan sovit hela dagen, om än dock i två omgångar, och nu är jag trött igen. Mellan sovpauserna så gjorde jag muffins. That's all, typ. Nej, förresten! Jag köpte toapapper också. Och blödde näsblod som vanligt.
Action, action, action....
Bästisen dök inte upp och tur är väl det. Jag hade inte kunnat vara så social idag. Skitdag. Och eftersom jag lovat mig själv att aldrig hålla igen här på bloggen så kommer nu ett sånt inlägg som jag själv brukade avsky tidigare. Men jag måste få ur mig det.
Nu är jag evinnerligt trött på det här, kan jag villigt erkänna. Mår skit idag. Jag önskar att Mini kommer före den 11/1. Och att jag slutar blöda näsblod. Och att händerna och fingrarna slutar att göra så förbaskat ont. Och fötterna. Och att jag blir mig själv igen (nästan i alla fall, snälla...).
Mini sparkar mig hårt i ryggen, i lungorna, i revbenen, i levern, i typ överallt och alltid när jag sover så att jag ska bli väckt. Jag vill sooooova. Åtta timmar på raken! Måste vara utvilad till förlossningen. Det säger alla. Stress, stress...
Det är nästan så jag skäms (för det är ju det här jag velat hela tiden, få bli gravid) men det är förbaskat jobbigt, tungt och irriterande. Och så gör det uramegaont när hon sparkar till i ryggen ibland. Hon kan sparka såååå mycket hårdare än vad man tror.
Sen kommer Fina M hem och frågar om hon sparkar. Ok. Jättegulligt.
Inte en enda dag de senaste veckorna har han frågat hur JAG mår... Mini mår väl strålande där inne. Det är ju JAG som får ta skiten liksom. Jag kan inte ens säga att jag har ont någonstans för då stirrar han bara livrädd på min mage och tror att Mini håller på och dör. Typ. Inte en tanke på mig alls. Att jag har en människa i magen och att det faktiskt inte är någon förbaskad dans på rosor och gulligull jämt. Och sen ska man in och spricka och ha ont. Jävla skit det här. Bara en massa jävla hormoner är det också. Jag vill inte vara med längre. Backa bandet. Skulle ha kört på surrogatmamma istället.
Fan, jag vill bara gråta.
Bajs.
kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
1 dag sedan
Man får gnälla. Det är helt okay. Det är ju barnet vi längtar så mycket efter. Inte en plågsam graviditet. Snart är du den vanliga wilda Matilda igen. Bara en lite förändring. Du är mamma på heltid. Förresten jag tror hon kommer hmmmm....15 januari på kvällen :)
SvaraRaderaJa fy usch hur det kan vara. Känner igen mej precis i din beskrivning, jag håller själv på att ge upp. Man måste få tycka lite synd om sej själv, det är fan i mej inte lätt att vara gravid. Hade ingen aning om att det kunde vara så tungt..Men då det är över hoppas jag vi kan njuta destu mera :)
SvaraRaderaÄsch men gnäll på! Det är heeelt ok och så förståligt. Krämpor och sömnbrist och hormoner är fasen ingen bra kombo..
SvaraRaderaMen snart är det över, eller mja.. inte än på ett tag då hormonerna kommer ändras till andra hormoner och sömnbristen kommer bero på den där lilla söta rara saken som skriker - men det kommer kännas bättre ändå, när hon e kläckt, lovar :]
kram!!
De sista veckorna är jättejobbiga!! Man känner sig stor, klumpig, trött, hormoner som nästan sprutar ur öronen och man bara önskar att han/hon kommer ut någon gång så man får tillbaks sin kropp. Sen får man dåligt samvete för att man tänker så.....men man är inte mer än mänsklig. Även om man tror att graviditeten på allvar kommer vara i all evighet, så kommer snart den dagen ni väntat på! Även om tiden efter förlossningen också är jobbig. Du ska inte bara hämta dig från en förlossning (med allt vad det innebär) utan du ska ställa om dig till att bli mamma, amning, läckande bröst, niagarablödning, smärta och mer hormonpåslag (jag grät hela tiden de första dagarna). Men i slutändan är allt såååååå värt det :)
SvaraRaderaP.S Vet inte hur många gånger jag sagt till min man att jag också behöver lite smicker och höra att man är vacker....men nix..jädrans karl ;)
Kram och hoppas du inte får gå över tiden med allt för många dagar!
Jag skulle göra allt, ALLT, för att få vara där du är nu.
SvaraRaderaAllt!
*klappar om* och skickar en stor kram!
SvaraRaderaJag var psykfall sista två veckorna och hade kräkts i 9 månader, men eftersom vi hade haft alla missfall kände jag mig fruktansvärd dum som sa något dåligt. Men som andra sagt, man får klaga fast att man kämpat och längtat som en gris. Hormonerna gör en ganska wacko utan att man kan förändra det.
SvaraRaderaStor kram
Åh, vad bra ni är! Nu börjar jag gråta för det också. Med bomull i näsan.
SvaraRaderaDet känns riktigt jobbigt och tungt nu så ni anar inte vad era ord betyder.
Till Fina M:s försvar får jag väl säga att han alltid ställer upp och tycker att jag är vacker med min mage. Men det går inte riktigt in eftersom jag bara är trött på magen... Allt blir fel utan anledning liksom.
Och extra tack till dig Jenny_Maria. Din omtanke är fantastisk!
Anonym, jag förstår att du kan göra allt för att få vara i min sits. Jag har nämligeb gjort allt själv för att hamna här. Då kan du tänka dig hur dåligt man kan må när man inte orkar känna konstant tacksamhet. När man bara tröttnar och vill gråta. Då utbyts all tacksamhet mot dåligt samvete och allt som känns negativt blir otroligt stort.
Och kram till er alla så klart!!!
SvaraRaderaVad vore jag utan er?
Tack, TACK!
Men hjärtat...jag kan inte ens börja föreställa mig hur du mår...Jag hoppas så innerligt att Mini snart ska komma ut .
SvaraRaderaMassa kramar/
Luiza
Det är snart över vännen.... Kram
SvaraRaderaVissa dagar är livet skit oavsett vad man tycker om sin situation i övrigt. Har man ont går det inte att vara överjävligt positiv hela tiden. Så. Är. Det. Bara.
SvaraRaderaTycker du gör det superbra! Du är stark och duktig. Kom ihåg vad BM sa. Att allt gick skitbra. Det är helt ok att vara ledsen och trött. Imorgon är troligen en bättre dag.
Shit, och nu gråter jag också när jag ser den anonyma kommentaren, eftersom jag känner igen mig i hennes/hans ord. Jag vet att jag kände likadant själv, när jag inte trodde att jag någonsin skulle bli gravid, men idag kan jag förstå att det inte är att "bara" vara gravid...
SvaraRaderaÄven om det är underbart ochd et bästa som hänt. Även om man kämpat, gråtit och slitit sig i håret, så är det jävligt jobbigt att vara i detta tillstånd... Å andra sidan, har jag aldrig trott att det ska vara lätt och gå smärtfritt fram...Gnället, som vi måste få ur oss, är inte samma sak som otacksamhet, och en dag, anonym, hoppas jag att du får uppleva det själv...och förstå att hur önskat barnet än är, så är det ingen dans på rosor att bära det. Jag är lyckligt lottad som får vara gravid efter måååånga års kamp, och en av dem som plötsligt förstog varför man gnäller....
Jag önskar dig all lycka till.
Å det e så roligt å följa dej. Ja det e ju inte roligt att du har det kämpigt förstås men igenkänningsfaktorn e enorm. Kommer upp massor av minnen från min egna graviditet. Dagen innan min lilla kom så var jag så otroligt förbannad på min sambo (minns givetvis ej varför) att vi sov i skilda rum. Hua. Å vi e sällan osams och är noga med att respektera varandra men ändå blev det så mot slutet så det verkar vara något som lätt händer då oavsett hur bra man har det:-) :-( Ni e ju underbara mot varandra i vanliga fall så denna irritation får gå under "oönskade graviditetssymtom"och är bortblåsta sen.
SvaraRaderaÅ du stressa inte över sömnen. Tröttheten försvinner kvickt när det blir skarpt läge. Finns det eg någon som sover riktigt bra de sista veckorna å kan säga att de kom utvilade till förlossningen :-) ....Du kommer fixa det här och ja jag har ju gissat på datum å är starkt övertygad om att det inte e långt kvar för dej nu. Det kanske t o m lutar åt den 5:e nu :-) KRAM!!!!!
Återigen, TACK!
SvaraRaderaNi är bara så jäklars bra.
KRAM
Man får gnälla och grina och vilja att ungen ska komma ut. Utan dåligt samvete även om man varit ofrivilligt barnlös!
SvaraRaderaJag gick över 10 dagar denna gång och grinade hur mycket som helst på slutet, satt tom hos BM och grät...hon bara tog fram kleenexasken och sa att det var heeelt natuuurligt - så det så ;)
Kram,
XB
Åååh, att allt ska vara så natuuuurligt jämt! Det gör oss ju inte gladare för det...
SvaraRaderaKan man inte bara få en kram och lite medhåll av BM istället för kleenex?
KRAM!
Till min goa BMs försvar skall dock sägas att jag efter mitt lilla breakdown fick både medhåll, en kram och en tid för läkarkontroll samma dag (blev sen igångsatt följande dag). :))
SvaraRaderaXB
Vilken fantastisk BM, XB!
SvaraRaderaSån är inte vår... Hon är snäll och så men inte alls så personlig och allt är naturligt så fort man säger något. :o)
KRAM