Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

torsdag 19 januari 2012

Otacksam?

Usch, jag känner mig otacksam som skrev det förra inlägget. Får man känna så där när folk faktiskt hör av sig? Jag menar, jag blir ju överlycklig över alla andras sms och telefonsamtal. För att inte tala om alla glada tillrop här på bloggen.
Varför blir jag då så störd av den här tjejen när hon hör av sig? Är det för att jag känner att det inte är helt genuint? Det känns som att hon har en baktanke, ett självändamål, med sina samtal.
Äsch, jag kanske nojjar och bara är hormonstinn?
Men jag blir uppenbarligen väldigt störd av att hon ringer hela tiden, ibland två gånger per dag, från att inte ha hört av sig alls nästan. Mycket märkligt. Och det blir inte bättre av att hon ringer och väcker mig, hehee.
Jag får släppa det där och bara svara i telefonen ibland helt enkelt, så går det väl över.

Nu åter fokus på Mini. Att titta på gissningslistan är ganska tråkigt numer för det känns som att vi alla gissat helt fel och att Mini bara jäklas med alla. Fina svägerskan gissade igår (lite väääl sent så det får nästan räknas som fusk om hon skulle pricka sin dag...) och hon gissar på lördag.
Sen har vi Esther som ursprungligen gissade på 22/1. Jag börjar tro på det datumet själv nu, hahahaa!

Jag kan inte heller sluta fundera på de där "värkarna" som kom igår kväll. Vad var det för något egentligen? Måste fråga läkaren om hon vet.
Och så det där med känslan av att jag har blodstopp i huvudet. Det är lite obehagligt, en läskig känsla. Måste fråga om det också.
Och så om moderkakan. Hur kollar man den egentligen? Att fråga!

Jag tänkte också på det här med att jag har så svårt att se tjejer som är gravida. Fortfarande! Tänk att det är så djupt rotat sedan vi kämpade som värst. För just nu är det verkligen helt irrationella tankar. Eller, det kanske inte ens är tankar, bara en invand reflex som har satt sig. En riktigt puckad reflex.
Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig efter att ha sprungit så mycket på spec.mvc. t.ex., men nej. Det är en lite störd känsla (att ha kvar den fortfarande, alltså) faktiskt så jag hoppas att den går över snart. Men jag reagerade i alla fall inte negativt av att se en kompis, Luiza, gravid. Tänk, vad trist det vore! ja, ja, den där känslan kanske går över med hjälp av lite vistelse på BB. Där finns det ju magar så det räcker i alla fall, hihiihi!

Nu blir det lite vila igen innan det är dags för avfärd mot läkarkollen.

The list:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

21/1 Svägerskan


Kramar till alla


4 kommentarer:

  1. Åh, finaste du!!!!
    Jag känner samma sak när jag ser gravida och det måste vara en sak som sitter i sedan den tiden vi försökte själva. Det måste vara så.
    Jag blir dock inte störd av vänner som kämpat lika mycket som mig. Inte nu längre, när jag själv lyckats.

    Jag hoppas verkligen att du blir inlagd idag och att det visar sig att:" hoppsan, du var visst öppen några cm". Då kan man sätta igpng dig, men du kanske inte behöver kämpa så länge, och Mini behöver inte bli så stressad.

    Lycka till idag. Jag väntar med spänning på inlägget efter läkarbesöket.

    Massa kramar, vännen.
    Luiza

    SvaraRadera
  2. Då får jag kanske ta tillbaka mitt första val på listan? ;)
    Hoppas du får svar idag på frågorna, skriv ner dem.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag känner igen mig, har också svårt att se gravida. Blir på något helt puckat sätt fortfarande avundsjuk. Herregud, hur kan jag fortfarande bli det? Men jag tror att, det är som du säger, att det ligger så djupt rotat från tiden vi själva försökte...år efter år... Jobbiga år som sätter sina spår men som man förhoppningsvis och bit för bit kan komma till ro med.

    Kramar!

    SvaraRadera
  4. Jag känner också samma när jag ser gravida fortfarande.. och så får jag dåligt samvete för att jag känner så.. helt dumt.

    Lycka till hos läkaren, hoppas allt går bra och att Mini behagar komma nu!

    KRAAAM!

    SvaraRadera