Ett dygn och lite förvärkar kanske?

Det blev visst så att jag var borta ett helt dygn från bloggen! Oj, oj, oj... Men vilket bra dygn jag haft.
Lunchen var perfekt och det ÄR kul att bara gå lite på stan och glo på folk. Alla är så snygga i stan. Hur sjutton bär de sig åt? Jag kände mig som en stor heffaklump. Men det var förmodligen mitt tillstånd som spelade mig spratt. Varför skulle folk i stan vara snyggare än andra liksom? ;o) Eller så kanske man inte ska luncha på Östermalms Saluhall bland kostymklädda och helgpiffade kontorsmänniskor om man inte vill känna sig som en heffaklump.
Hur som helst så var det skönt att få känna sig lite vanlig igen. Och Byggfabriken har så mycket kul gamla saker så där hade jag kunnat vara lite längre, men det hade nog bara spårat ur med att jag fick en massa dyra idéer till hur vi kan göra om hemma. Och det sista jag vill göra är att fresta Fina M:s tålamod, hahahaaaa!
Väl hemma igen så slappade vi lite och åt igen. Så blev det glass och film på kvällen. Najs!
Sedan nyår så är jag uppe senare på kvällarna men det betyder också att jag sover längre på morgnarna. Ibland går jag upp och äter frukost och somnar om igen.

Hur går det med Mini nu då, förresten? Jo, i onsdags kväll kände jag lite "mensvärk" men jag tänkte inte så mycket på det då. Igår kväll kom den tillbaka och inatt har jag känt den också. Den kommer och går lite med andra ord men jag tror att det beror på att livmodertappen ska utplånas eller nåt sånt (nu har jag inte riktigt läst på, men så ska det väl vara?). Jag har ingen koll.... Frågan är väl bara hur länge det ska hålla på? Det vore skönt om man visste att det bara skulle hålla på i, typ, tre dagar och sen satte allt igång. Eller nåt...
Mini rör sig otroligt mycket också! Det är inte många minuter hon ligger still.

Nu har folk börjat höra av sig också. Via meddelanden på Facebook, sms och telefonsamtal så hör vänner och bekanta av sig för att höra hur det går. Pappa ringde t.ex. i morse kl 10 och eftersom jag har så konstiga sovrutiner så blev jag väckt. Men eftersom jag också blöder näsblod varje gång jag vaknar så kunde jag inte svara (dessutom var jag alldeles för trött för att prata) och sekunden efter så kommer ett oroligt sms.
En kompis skickade sms inatt kl 24 för att meddela att han vill veta när bebisen kommer och säga att han hoppas att allt är bra.
Ja, så där håller det på liksom. Jag lägger ingen värdering i det alls. Det är bara intressant att se hur alla frågar och det är kul att de tänker på oss. För en gångs skull så är det inte jag som behöver ha koll på alla andra. Nu är det jag som ska föda barn!

Idag skiner solen och jag ska till en kompis och se på film med några andra tjejer. Jag trodde i min enfald att vi skulle göra det på kvällen men vi ska visst göra det redan kl 12. Även om jag gärna vill ha lite aktiviteter att göra varje dag så känns det så där kul att stänga in sig i ett vardagsrum och se på film när vi äntligen har vackert väder. Men, men, det blir i alla fall kul att träffa lite kompisar. Och hon som ska ha barn bara någon vecka eller två efter mig kommer också. Hon är jättehärlig så det blir extrakul att få se henne innan våra bebisar är ute.
Tänk om värkarna startar på riktigt när jag är där? Spännande!

Dags att klä på sig... Ha en fantastisk trettondag!

Soliga kramar