Gammalt och Nytt

Vilken skön jul!
Lugnt och skönt hos min pappa med sambo.
Mini har vuxit mentalt och tar till sig nya människor med hull och hår. Väldigt skönt!
För första gången har jag och Fina M fått sitta i ett utomhusspa med var sitt glas rött i handen. Helt ensamma. Det var så skönt att få bara vara vuxen för en stund. Att koppla bort hjärnan och bara få vara VI. Men jag ska tillägga att jag saknade Mini efter två minuter... Hahahaa!

Vi har umgåtts med vänner och bekanta och fått vara lite mer vuxna. Den där bebisbubblan har släppt nu när Mini har blivit så stor. Hon går längs med möbler och hon gör sig förstådd. Hon säger en hel del ord och vi förstår vad hon menar när hon vill något. Väldigt, väldigt skönt. Det har varit ett intensivt, men otroligt lyckligt, år. Vi hann ikapp vår livsdröm till slut och varenda vaken natt och redig bajsblöja har verkligen varit precis så som jag trodde det skulle vara att vara mamma. Jag är så lyckligt lottad att jag kan spricka av glädje. Tack och lov. Vilket år. Och jag njuter av varje sekund.
Visst en liten spricka i det ljuva livet har också hunnit visa sig, men inget som betyder mer än Mini så jag överlever. Glädjen har överskuggat den sorg jag fått känna på (ingen sorg som har med Mini att göra).

Och snart börjar ett nytt år. 2013. Ingen vet hur det blir. Det enda jag vet är att året kommer att börja med ett ultraljud för att kolla slemhinnan. Den 2:a januari. Sen kanske året fortsätter med en resa till Riga någon dag senare. Och sen blir det förhoppningsvis ett år med mage och bebis. Så VILL jag att det ska bli i alla fall, men inget går att förutsäga eller bestämma i förväg. Inget. Aldrig.
"Det är det som är skönheten med livet", skulle någon lätt kunna säga. "Det obestämbara".
Jo, så är det nog, men när det kommer till barn så vill jag gärna kunna bestämma. Jag vill bestämma att ALLA som vill ha barn ska kunna få det också. Men så är det just inte.
Därför hoppas jag innerligt att alla som vill ha barn får det. Jag önskar det så att jag kan spricka nästan.
Jag tänker göra år 2013 till ofrivilligt barnlösas år. I alla fall här hos mig. Precis som att vi har en egen dag så borde vi ha ett år. Det finns konstens år t.ex., och vad är det liksom?
Hos mig ska 2013 bli ett år för mig. Den ofrivilligt barnlösas år. Jag ska göra allt för att vi ska lyckas med ett mirakel till. Det är min dröm för det kommande året. Min önskedröm.

Med det i åtanke ska jag faktiskt avlägga ett lite egoistiskt nyårslöfte. Ett som jag ska hålla: Jag ska bli hälsosam igen. Ingen stress. Jag ska sakta men säkert återta min förslappade kropp, även som gravid ska jag träna (måttligt). Det blir mitt löfte.

Ja, jag känner tillit till det nya året. Jag tror på det. Jag tror på mig, på Fina M, på Mini och på de jag har omkring mig. Jag tror att 2013 blir ett bra år. Något annat finns inte just nu.

Jag önskar alla ett fantastiskt 2013 och må alla era drömmar slå in!

Sprakande nyårskramar!

Grönmögel

Jag är så inställd på att det ska bli ett syskon, att jag använder det som ursäkt för att äta grönmögelost ALLDELES för ofta.

- "För sedan får jag inte äta det på 9 månader..."
Jag, om någon, borde veta att det inte är så enkelt att bli gravid. Så fort. Bara så där.

- "Det är såååå gott på pepparkaka.", är en annan ursäkt som är populär.
Precis som om jag har lust att öppna pepparkaksburken och krångla med sånt när jag står där med en härlig och god ostbit i handen. Nä.

GLUFS!

(Påminn mig om det här inlägget sen när jag gnäller på att jag har gått upp i vikt. 
Och säg "Skyll dig själv". Hehe.)

Kram

Lite vardag sisådär

Ta mig tusan! Idag är jag lite extra glad!
En tjej som har kämpat som ett djur för att få bli förälder har äntligen gått och blivit gravid. Tjohooo!
Och eftersom hon är en tjej som gjort ÄD så har jag följt och vurmat lite extra för henne: Allting går
GRATTIS till dig!

Hos oss lunkar vardagen på. Mini har varit tokförkyld i en vecka, jag har haft halsont och varit hängig och grinig och Fina M har fått passa upp på oss. Jätteskojsigt...
Mensskrället vägrar dyka upp. Kanske var det någon form av mens som jag hade sist? Mycket märklig sådan i så fall. Den var nästintill obefintlig.
Det bästa skulle vara om mensen dök upp i början på december så att vi kunde göra FET innan jul. Jag är ledig december ut så det blir inga problem med att åka iväg. Har jag börjat jobba så ska det krånglas lite med ledighet och så, tänkte jag. Men det löser sig. Det gör det alltid på något sätt.

På något sätt ska det bli lite skönt att jobba igen. Helst av allt vill jag så klart vara hemma med Mini, men det ska bli kul att få göra något annat också. Det bästa vore om jag bara behövde jobba en dag i veckan. Med en hel månadslön. Så klart! Utopi, men ändå...

Jag ska äntligen träna lite också. Jag har verkligen inte prioriterat det på något sätt och nu är det dags. Jag känner hur min kropp förfaller... Mycket snack och lite verkstad hittills och det ska förändras. Sakta men säkert. Det är ett måste om jag ska orka vara gravid igen. Och ta hand om Mini. Och mig själv. Idag börjar jag!

KRAM där ute

Nedräkning igen

Idag är dagen då jag kör igång med PTonline och Olga igen. Den här gången är det för att träna upp mage och rygg. Mammaträning.
Jag har konstaterat att det är jobbigt med matbiten. Jag ska äta ca 6 gånger per dag men jag kan inte äta så mycket som jag behöver. Då får jag ont i magen. Så nu ska jag försöka att dela upp det på 8 mindre måltider istället. Får se hur det går...

Och idag är det bara 14 dagar kvar till ultraljudet den 16:e! Tjohoo! Tror att det får bli en nedräkning nu. Och för den oinvigde: idag räknas inte som en dag för den är redan här och den 16:e räknas som dag 0 eftersom det är då UL görs. Så jag räknar bara dagarna där emellan. 14 dagar kvar på mitt sätt att räkna alltså.

Nu önskar jag mig lite mage. Så att jag får se gravid ut istället för uppsvälld. Gnäll, gnäll.

KRAM

Påklädningslycka

Imorse var jag villrådig när det skulle kläs på sig. Jag är så urbota trött på mina kläder och jag vill inte köpa nytt förrän jag gått ner och när jag väl gjort det så hoppas jag att lönen går till gravidkläder istället. Och mina gamla kläder har jag vuxit ur. Eller?
Kikade på de där sköna stretchbrallorna som hängt i garderoben i 2 år nu. Brevid hängde en längre blusaktig sak som jag brukade ha till byxorna. Den blusen höll jag på att spränga bort knapparna på med brösten sist jag ålade på mig den och försökte andas. Det tog 20 min att komma ur den...
Äh, vad kan hända!?? Jag tog fram den ur garderoben och satte på mig den. Höll andan. Öppnade ögonen och andades. Den passade!! Perfekt dessutom!
Fram med byxorna. Prisa Olga!!! Jag fick på mig dem utan problem!!
Skulle jag vara homo skulle jag ta mig tusan åka hem till Olga och försöka hångla upp henne (oj, om hon läser här hoppas jag att hon tar det som en komplimang...). Hon är ju Gud.
Min fina mans kommentar:
"Har inte Olga en man som är som hon men en kille som tränar pappor?"
Hahahaaaa! Det är en komplimang till både Olga och mig som heter duga!

Allt jag gjort är att följa hennes råd (ok, några mindre små felsteg någon gång).
Jag har fått skriva ner vad jag äter och utifrån detta fått råd om vad jag borde äta. Varje dag har jag skickat mitt matintag och fått feedback dagen därpå.
Jag har också fått ett träningsschema som passar mig perfekt. Inte för mycket och inte för litet. Alla övningar kan jag göra och jag blir svettig och känner mig geomtränad efter ett pass. Förmodligen för att alla passen är individuella för mig och min kapacitet.
Det är kul och varierade övningar och jag har själv valt att göra dem på ett gym (eftersom jag bor 500 meter från F&S samt har gym på jobbet) men jag har även två träningspass som jag kan göra hemma.
Två veckor har jag kört nu och tyvärr kan jag inte fortsätta nästa månad eftersom vi har ET då men jag tänker absolut köra med Olga igen när jag törs (beroende på hur en eventuell graviditet utvecklar sig) och kan igen. Det är jättekul!

För den som är nyfiken så länkar jag till Olgas blogg och till PTonline där ni kan läsa mer.

Måndagskramar till alla (i mina "nya" kläder)

Fjollträning

Men galet, vilken härlig dag!!!! Träningen är gjord, solen skiner och imorgon ska jag får träffa en tjej som hänger här på bloggen lite då och då. Det ska bli så otroligt skoj! Jag ser verkligen fram emot det.

Nu ska jag strax åka och köpa mig en våg. Den vi har är helt labil och totalt opålitlig. Tro mig, så är det.
Men jag väger mig inte frenetiskt och vikten i sig är inte längre lika intressant. Men jag vill jämföra den med de minskade måtten jag nu har. För, kan ni tänka er, på två veckor har mitt midjemått minskat 8 cm!!! Prisa gudarna! Nej, förresten, prisa Olga!!

Och så en lite rolig sak, min fina M som har tyckt att jag är lite fjollig med min kettlebell och min boll har börjat pilla på dem. Han är nog allt lite intresserad minsann. Kettlebellen har han hållit på och lekt med i en kvart nu. Och så har han gjort armhävningar med hjälp av bollen... Kul!

Jag har fortfarande ont (eller är öm i alla fall) på stället där jag tog sprutan. Men det går väl över hoppas jag. Jag ska nog kika tillbaka på inlägg från ÄD1 här i bloggen och se hur det var då.

Näe, nu ut i solen och utföra lite hälsoshopping!

KRAM

Skärphål

Invägningsdag och jag har gått ner ytterligare lite till. Men inte ett helt kilo som jag hade hoppats på. Det gör inte så mycket för jag känner en stor skillnad i kroppen. Har skärpet på fjärde hålet istället för det sedvanliga andra hålet t.ex.. Kan jag bli fastare och komma de där kläderna som hänger i garderoben och påminner mig om mig själv för tre år sedan, så blir jag överlycklig. Då spelar inte vikten så stor roll. Hellre muskler än fläbb, tänker jag. :o)

Sprutan från igår gör sig påmind också. När jag satte på mig byxorna så tryckte blixtlåssömmen till lite på stället där jag tog den, och attans vad det ömmade! Även skärpet gjorde att det ömmade. Jag tryckte lite med fingret och det gjorde också ont. Kände en liten knöl också. Jag undrar om det är en luftbubbla som bildats av sprutan? Kan det bli så? Det vore lite lustigt faktiskt. Att ha en luftbubbla i nedermagen, hahahaa!
Jag får se om det har gått över till imorgon. Till dess Får jag ha skärpet på hål tre.

Krama någon

Smärtor

Man vet att man har tränat väl när det gör ont när man drar på deodoranten under armarna på morgonen dagen efter... Aj.
Skönt med träningsvärk. Den går ju över.
Nu blir det jättelätt att trycka i mig sprutan ikväll. Den kommer att kännas som ett myggbett jämfört med det här, hahaha!

Och nu en tuff dag på jobbet innan det blir sprutdags.

Kraaaamas därute!

Tempo

Svetten dryyyper... Jag har tagit slut på mig själv totalt. Har kört styrka, lite cardio, kettlebelpass och plankanpass. Gosh! (DET är ett riktigt 80-talsuttryck, hahahaaa!) Det är nog inte meningen att jag ska göra allt på en gång men nu råkade det bli så.
Om jag inte har lyft min rumpa 50 cm från jordens yta till slutet av mars så har bannar jag den träningsvärk jag kommer att ha imorgon. Ok, kanske inte 50 cm men 5 mm då?
Min rumpa bränner. Min mage bränner. Mina armar bränner. Mina axlar bränner. Min rygg bränner.
Härligt!!!

Förresten, jag följer inte riktigt Melodifestivalen men jag såg Dilbas låt och tyckte att den var jättedålig. Men nu ändrar jag mig till hälften. Den är ju världens bästa träningslåt. De spelade den på gymmet och den är riktigt bra att få in ett tempo till.



KRAM

Lång dag

Det blev en lång dag på jobbet men äntligen har jag ätit och låter maten sjunka lite innan jag och fina M går och tränar lite.
Det går bra med PTonline om någon är intresserad. Jag tappade ett kilo på mindre än en vecka bara av att lägga om kosten. Det säger i och för sig mer om mina matvanor än om hur bra PTonline är, hahahahaa! Men hur som helst så tycker jag att det funkar bra och det är roligt att jag kommit igång samtidigt som jag får fokusera på annat än ÄD:n.

Jag fick svar idag från Riga angående kortison och blodförtunnande. De meddelar snällt att det tar vi när jag är där. Inget av dem kommer jag att ta förrän i samband med ET ändå. Skönt! Så slipper jag tänka på det. Men nu vet de i alla fall om vad jag funderar på.

På torsdag smäller det (lite i alla fall) för då är det dags för Procrensprutan. Sen är vi äntligen på bana igen.

Dags att byta om till träningskläder!

kram

Väntansliv

6 dagar kvar till sprutan.

Jag har också känt av att det "drar" lite i nedermagen. Märkligt. Det är väl inget knas på gång nu? För då blir jag galen. Kan det vara en ägglossning? På ett endaste litet guldägg månne? Tänk vad härligt det vore! Men så är det mig inte eftersom jag knappt har några ägg kvar själv. Det sinar liksom. Så chansen att pricka rätt är ju så liten, så liten... Tror att det generellt ligger på ca 2% i min ålder. Jösses, ska vi lyckas på egen hand får vi ju praktiskt taget bo i varann! Och jag skulle förmodligen dö i förtid av ren utmattning.
Nej, ÄD is da shit, känns det som. Om vi nu ska lyckas.

För att få tiden att gå så fokuserar jag galet mycket på mat just nu. Måste verkligen se till att jag äter bättre och kommer igång med träningen. Olga hjälper mig verkligen kanonbra! Nu känns det som att jag kanske har fått lite bättre kläm på allt så jag längtar till på lördag när jag ska besöka F&S igen. Och i nästa vecka börjar en mer schemalagd träning. Kul!

Jobbelijobb...

kram