Gammalt och Nytt

Vilken skön jul!
Lugnt och skönt hos min pappa med sambo.
Mini har vuxit mentalt och tar till sig nya människor med hull och hår. Väldigt skönt!
För första gången har jag och Fina M fått sitta i ett utomhusspa med var sitt glas rött i handen. Helt ensamma. Det var så skönt att få bara vara vuxen för en stund. Att koppla bort hjärnan och bara få vara VI. Men jag ska tillägga att jag saknade Mini efter två minuter... Hahahaa!

Vi har umgåtts med vänner och bekanta och fått vara lite mer vuxna. Den där bebisbubblan har släppt nu när Mini har blivit så stor. Hon går längs med möbler och hon gör sig förstådd. Hon säger en hel del ord och vi förstår vad hon menar när hon vill något. Väldigt, väldigt skönt. Det har varit ett intensivt, men otroligt lyckligt, år. Vi hann ikapp vår livsdröm till slut och varenda vaken natt och redig bajsblöja har verkligen varit precis så som jag trodde det skulle vara att vara mamma. Jag är så lyckligt lottad att jag kan spricka av glädje. Tack och lov. Vilket år. Och jag njuter av varje sekund.
Visst en liten spricka i det ljuva livet har också hunnit visa sig, men inget som betyder mer än Mini så jag överlever. Glädjen har överskuggat den sorg jag fått känna på (ingen sorg som har med Mini att göra).

Och snart börjar ett nytt år. 2013. Ingen vet hur det blir. Det enda jag vet är att året kommer att börja med ett ultraljud för att kolla slemhinnan. Den 2:a januari. Sen kanske året fortsätter med en resa till Riga någon dag senare. Och sen blir det förhoppningsvis ett år med mage och bebis. Så VILL jag att det ska bli i alla fall, men inget går att förutsäga eller bestämma i förväg. Inget. Aldrig.
"Det är det som är skönheten med livet", skulle någon lätt kunna säga. "Det obestämbara".
Jo, så är det nog, men när det kommer till barn så vill jag gärna kunna bestämma. Jag vill bestämma att ALLA som vill ha barn ska kunna få det också. Men så är det just inte.
Därför hoppas jag innerligt att alla som vill ha barn får det. Jag önskar det så att jag kan spricka nästan.
Jag tänker göra år 2013 till ofrivilligt barnlösas år. I alla fall här hos mig. Precis som att vi har en egen dag så borde vi ha ett år. Det finns konstens år t.ex., och vad är det liksom?
Hos mig ska 2013 bli ett år för mig. Den ofrivilligt barnlösas år. Jag ska göra allt för att vi ska lyckas med ett mirakel till. Det är min dröm för det kommande året. Min önskedröm.

Med det i åtanke ska jag faktiskt avlägga ett lite egoistiskt nyårslöfte. Ett som jag ska hålla: Jag ska bli hälsosam igen. Ingen stress. Jag ska sakta men säkert återta min förslappade kropp, även som gravid ska jag träna (måttligt). Det blir mitt löfte.

Ja, jag känner tillit till det nya året. Jag tror på det. Jag tror på mig, på Fina M, på Mini och på de jag har omkring mig. Jag tror att 2013 blir ett bra år. Något annat finns inte just nu.

Jag önskar alla ett fantastiskt 2013 och må alla era drömmar slå in!

Sprakande nyårskramar!