15 och 14

Idag är det 15 dagar kvar, men dagen är ju nästan slut så jag kan säga att det är 14 dagar kvar redan nu.

Igår ringde jag till BB och frågade när kallelsen kommer egentligen. Och när vi ska komma på information. Det känns som att det är dags att få lite koll på detaljerna, liksom...

Den 10/9 är det information och själva klockslaget då vi ska infinna oss för min operation, får vi reda på kvällen innan operationsdagen. Sköterskan ursäktade sig för de korta tidspannet som allt infaller på men det är så de jobbar.

Nu är inte jag den oroligaste av själar så det är helt ok för min del. Kanske att jag av planeringsskäl skulle vilja veta en del lite tidigare, men det är inget jag direkt störs av. Däremot tänker jag på de som våndas över ett snitt och är oroliga. Och det måste vara enklare för personalen att ha lite framförhållning med just oroliga patienter, tänker jag. Men jag kan ha fel så klart.

Hursom, dagen före snittet ska jag även ta ett prov så totalt blir det tre besök: infodagen (träffa narkosläkare, gyn och få info), provtagning och till sist operationen. The Day då vi får träffa Liten. Jösses, vad jag längtar!

Idag fick jag en fråga av en kompis: vad händer om Liten kommer tidigare? Ja, jag vet inte... Jag har fått för mig att det blir vaginal förlossning i så fall men min hjärna kommer att få en chock då eftersom jag nu har vant mig vid tanken på snittet. 

Min kompis trodde att det blir ett snitt ändå, bara oplanerat.

Jag har ingen aning! Oavsett ska ju Liten ut så jag kan inte oroa mig. Det får bli som det blir. Jag kan inte styra det ändå annat än att vara närvarande. 

Det känns att Liten har sjunkit ner nu. Det är lättare att andas! Otroligt skönt.

Inatt vaknade jag också och kände mig ogravid. Väldigt märklig känsla, måste jag säga. Det blev svårt att somna om.

Jag har också blivit lös i magen, vilket känns lite förbryllande eftersom järntabletterna har motsatt effekt. Men Google berättar snällt att det är vanligt att bli lös när det närmar sig slutet på graviditeten. En del får visst världens diarré just innan de ska föda. Praktiskt, tänker jag. Otrevligt kanske, men tänk vad fiffig naturen är som ordnar en tarmtömning innan man ska börja krysta. Smart!

Ok, slutpratat om avföring nu. Det kanske märks att jag är lite otålig? 

BB-väskan är i alla fall packad nu också. Vi måste bara jobba på att få Mini att köpa konceptet med att hon ska vara hemma med mormor och morfar när vi åker iväg. Hon har nämligen bestämt sig för att hon ska följa med och leka i väntrummet medan lillebror ska komma fram. Så är det med den saken...

Kramar