Tankekompott

Jag har total bloggtorka och det verkar jag inte vara ensam om. Det känns som att det är många som känner sig lite lagom håglösa sisådär.
Jag är urkass på att kommentera trots att jag vill kommentera hos så många av alla bloggar jag läser och följer. Jag är väl lat gissar jag. Eller nåt. Typ.
Och jag vet inte vad jag ska skriva här på min egen blogg heller. Det känns som att jag tappat stinget. Normalt sett brukar min hjärna spinna fort och jag har tusen åsikter och tankar om det mesta (som jag ofta ändrar hela tiden). Bloggen har ju varit min ventil i alla dessa tankar och åsikter. Men nu: totaltorka.

Det enda som hetsar upp mig just nu är det här med varför en del läkare inte vill hjälpa till ens med vanlig VUL. Inte ens när det är behandlingar som utförs inom Sveriges gränser. Vad är det för jäkla trams?
Jag kan förstå oviljan och framför allt okunskapen om man gör behandlingar utomlands, men när det är i Sverige? Fan, önskar att jag hade pallat av att bli gynekolog. Då hade jag ta mig tusan tagit emot varenda tjej som behövde hjälp. Och skrivit recept hade jag gjort också. Utan att blinka.
Jag ångrar också att jag inte blev jurist. Då skulle jag ha grottat ner mig i det här och slagits för ofrivilligt barnlösas rättigheter när det kommer till behandlingar. Då hade jag stämt skiten ur landstingen. Och vunnit så klart!
Men nu törs jag inte riktigt det. Allt jag kan göra är att skriva och reagera på det. Jag ska sjutton hitta något som gör att alla hutlösa, oförskämda gynekologer som tar t.ex. 5.500 kronor för tre vanliga VUL trots att de är landstingsanslutna, får en rejäl knäpp på näsan. För det om något borde vara olagligt! Men hur sjutton ska jag lyckas med det utan att förstöra för alla? Vi som håller på med behandlingarna sitter ju helt i händerna på dessa läkare. Vi behöver dem. De utnyttjar en beroendeställning. Usch och fy, säger jag bara!
Men jag ska komma på något... Förr eller senare. Morr, morr...

Annars händer det inte så mycket. Jag jobbade min första dag idag och det enda som hände var några puckade mail som dök upp i inboxen och förstörde min första arbetsdag efter semestern. Sånt som händer och som tur är så finns det viktigare saker i livet än kollegor som inte tänker. Ok, nu låter jag riktigt divig och som en äkta besserwisser, men så är det inte. Jag blev bara sååååå trött. Det jag skulle göra hanns liksom inte med och jag kunde inte styra över dagen själv. Det blir vem som helst trött av efter tre veckor av lyckligt semesterslappande. Tror jag i alla fall...

Jag tänker en del på Mini också. Hur det ska gå. Jag kan inte slappna av helt och hållet. Då och då dyker tankar om missfall upp och jag gör allt jag kan för att tränga bort de tankarna. Jag vill uppnå graviditetens Nirvana. Få klappa mig så där självgott på magen som en del gravida gör (huga!), typ. Och bara gå runt i ett lyckorus. Konstant. Vilken dröm! Men i ärlighetens namn så blir jag fortfarande lite irriterad när jag ser lyckliga mammor med småttingar. Jag har liksom inte en tanke (i de stunderna) på att jag själv förmodligen kommer att hamna i det läget.
Helkonstigt, men det är väl så djupt rotat vid det här laget.

Hur som helst, så försöker jag att njuta lite och se framåt. Jag spanar på lite barnkläder och hittar en del men känner mig som en total novis. Jag vill hitta en sån där riktigt kanonbra butik här i Stockholm som har MASSOR av roliga, färgglada barnkläder och som inte är sorterade efter pojke och flicka utan efter färg, funktion och storlek. Finns det någon sån så får ni gärna säga var den finns.
När jag berättade för bästisen om att jag fått lite saker av en annan kompis via Facebook så blev hon nästan lite förnärmad, hahahaaa!
"MEN! Jag har MASSOR med saker som jag har tänkt att ni ska få. Ni skulle bara få dem lite längre fram i tiden och inte allt nu, så här tidigt!"
Finaste hon. Vill så gärna och så kommer jag och sabbar allt, hahahahaaa!
Så än så länge har vi bara ett par strumpor, två matbordsstolar, en lekspis, en pulka och en växasäng till Mini. Växasängen känns lite tidigt att införskaffa men vad sjutton, den är gratis. Sånt gillar vi!
Jag hänger en del på Nennes blogg också. Hon syr barnkläder och hittar en massa kul på nätet till sin kommande lilla tjej. Jättebra tips hittar jag där med andra ord. Tack, Nenne!
Och så länkarna hos Elin, så klart. Hennes kids har alltid så härliga kläder och på hennes blogg har hon länkar till bra inköpsställen. Och så har hon fantastiskt roliga och härliga ungar!

Det är det som händer i det stora hela. Och idag är det bara 13 dagar kvar till UL.

Vardagskramar