Stolthet

Gomorron alla goa!
Nu har jag lagt ut en magbild under "Gravidbilder". Magen är fortfarande större eftermiddag och kväll i alla fall men just nu känns det som att den kommer att "explodera" och bli riktigt stor snart. Något jag har fått för i mig i alla fall.

Den här morgonen vaknade jag tidigt och smög upp i tysthet för att få njuta av tystnaden och ha en lugn stund för mig själv. Åååh, så härligt det är! Jag försöker ta till vara på såna tillfällen nu för tiden eftersom sånt kommer att bli ett minne blott (räknar jag med i alla fall) för en bra tid framöver.
Jag åt frukost och läste igenom många av bloggarna jag har listade här i högerkolumnen och andra jag följer. Blev lite sur när jag insåg att jag missat många nya inlägg eftersom Blogger inte hänger med att uppdatera om nya inlägg. Tråkigt när det händer mycket på IVF/ÄD/ED-fronten just nu bland alla bloggvänner och jag vill verkligen läsa och följa ALLA (sen om det går tidsmässigt är en helt annan femma).
Men lugna morgnar är inte till för negativa tankar om blogger så jag läste och läste och jag blir bara så jääääkla STOLT över alla som kämpar på där ute! Jösses!
Mina tankar växte. Många är ganska hemliga med sina försök, bara några få närstående vet om vad de håller på med. Tänk vilken hemlig, rörlig "massa" vi är. Så många och så hemliga. Samtidigt som vi går igenom något så livsavgörande och tungt. Det är stort. Riktigt stort. Fan, vad bra vi är allihop!

Så blev jag alldeles varm om hjärtat och Fina M kom ut från sovrummet och frågade sömndrucket om vi skulle ta en bild idag. Det är hans stora glädjeaktivitet.
Ja, vi är lyckligt lottade än så länge. Vår kamp för barn har nått högre höjder och vi är så otroligt, otroligt tacksamma. Och stolta.

Tacksamma och stolta kämparkramar