Igår natt låg jag vaken ett tag. Jag kunde inte somna om och tankarna for hit och dit.
Så plötsligt känner jag Mini. Hon ålar runt, dansar, byte plats och sparkar där inne.
Det var första gången det kändes så otroligt tydligt.
Fina M låg och snusade men jag tog hans hand och la den på min mage. Han vaknade och låg alldeles tyst. Så fick han känna. Men då hade Mini lugnat sig och han kände nästan ingenting.
Igår kväll skulle jag in till stan men jag hann ändå lägga mig på soffan och vila lite mellan jobb och nästa aktivitet. Då hände det igen. Mini snurrade runt som en galning där inne! Jag kunde t.o.m. se magen röra sig när hon buffade runt.
Äntligen har jag fått känna Mini så där ordentligt! Tänk att det skulle dröja ända till vecka 24. Blame it on the moderkaka liksom.
Och om en vecka är det RUL igen. Najs.
Jag har kommit på mig själv att längta tills jag kan träna igen. Jag vill vara smal och köpa en massa kläder och bara vara med Mini.
Nej, jag gnäller inte. Jag bara konstaterar och tror att det är fullkomligt normalt att tänka så. Det är nog en sån där "fas" som är helt "normal" som alla säger om allt när man är gravid.
Jag kan också få lite minipanik när jag tänker på att en stor bebis ska ut mellan benen på mig. Men paniken är inte lika stor som för några veckor sedan.
Tankarna börjar istället gå över till att "jag måste få det preciiis som jag vill ha det". Förlossningen alltså. Enda problemet är att jag har ingen aning om hur jag vill ha det. Även om jag gillar att planera saker långt i förväg så brukar jag alltid lämna ett utrymme för det där "go with the flow", att ta saker som de kommer, också. Det känns som att det blir mycket sånt med en födsel. Ingen vet ju i förväg hur det ska bli eller gå.
Födelseplaner och annat i all ära, men det är inte riktigt det jag tänker på. Jag vill helst sköta hela förlossningen själv, hahahaaaaa! Så jag får väl fortsätta att bara ta det som det kommer helt enkelt och sluta vara så motsägelsefull.
Igår fick jag också löneförhöjning. Den var ett hån mot alla anställda (vi fick procentuellt lika mycket allihop) och jag har väldigt mycket åsikter om min arbetsgivare just nu som jag inte kommer att skriva här. Att jag ska se mig om efter nytt när barnledigheten är slut, det är ett som är jäkligt säkert. Men just nu orkar jag inte bry mig så mycket.
Förresten, Fina M är hos tandläkaren just nu. Han har extrem tandläkarskräck så han var väldigt sammanbiten imorse. Han såg ut som om döden knackade honom i ryggen faktiskt. Jag gillar inte heller tandläkarbesök men han hävdar att det gör så otroligt ont. Jag förstår inte riktigt men lider med honom.
Hoppas att han lider med mig när jag klämmer ut en bebis mellan benen. Allt är relativt liksom... Heheheeee.... ;o)
Kramas där ute!
Ibland går det upp och ibland går det ner
5 dagar sedan
Weeeeeeeeeeeee!!!!! Vad mysigt att du känner det så väl nu, rörelsena.
SvaraRaderaVisst är det nog ganska naturligt att känna som du gör, med träning, förlossning och allt annat. Jag tar det iaf inte som gnäll, för även om jag inte är gravid än, så tänker jag i de banorna.Jag har faktiskt förberett mig på att det är jobbigt att vara gravid,och hoppas på att bli överraskad ;)...
Knasigt , jag vet.
Det ska bli oerhört kul att ses igen =). Kollade på radisson för ett eventuellt byte, men det var lite dyrare, så jag håller mig till det bokade =).
Vilket tåg tar du?
Ha en underbar dag.
Kram/
Luiza
Näe, jag tror att du tänker ganska normalt. :o)
SvaraRaderaOch tack för att du inte tar mina ord för gnäll.
Jag tog Radisson för att få lyxa lite. Gissar att jag inte kommer att få bo ensam på ett hotell på ganska länge sen, hahahaaa! Nu eller aldrig liksom...
Tåget går 9:10 och rullar in kl 12:17 i Gbg på lördagen. När åker ni?
Kram
Det gör du helt rätt i =). Lyxa alltså =).
SvaraRaderaVårt tåg går 8.10. Framme 11.15 , tror jag.
Härligt med livlig Mini!
SvaraRaderaFör det första kan jag varmt rekommendera Annas profylax för att veta hur man vill ha förlossningen, super både för den som ska föda och för den som är med.
SvaraRaderaSen måste jag säga att jag tycker att det är förbannat mycket smärtsammare att ge till tandläkaren än att föda barn
Tack, vemvet! :o)
SvaraRaderaOch tack för tipset, Kattmamman!
Hmm, är det som du säger med tandläkaren så ser jag fram emot förlossningen. :o)
Kram
Jag säger som jag sagt förut - mitt tips för förlossningen är: "läs på, lär dig andas, gå på profylax etc MEN inse och försök även planera för att TOTALT SLÄPPA KOLLEN" Ta även med mannen så kan han bli ett fantastiskt stöd och det blir en fantastisk gemensam upplevelse. Kroppen är helt fantastisk och dessutom så är den mesta personalen helt fantastisk!! Eftersom jag själv aldrig verkar få göra om det fastän jag tom längtar efter det så ställer jag gladeligen upp och berättar om du vill lyssna. Fast viktigast att göra som man själv och mannen vill!
SvaraRadera