Jenny Strömstedt (f.d. Östergren) som är programledare på TV4 är faktiskt en av mina idoler. Fråga min man. Jag tror jag påpekar det varje gång jag ser henne i rutan.
"Hon är så jäkla bra! Hon är sig själv." Typ.
Därför blir jag glad när hon skriver en krönika i Expressen på min födelsedag. Och den handlar om ofrivillig barnlöshet också. Kan man tänka sig!
Och jag gillar så klart att hon skriver så ärligt. Hon kommer inte ihåg hur det var att inte kunna få barn säger hon. Ändå skriver hon så att man känner igen sig och hon har, i mina ögon, kloka åsikter. Kanske är det så att hon har sett något som jag inte sett så tydligt tidigare? Hon har sett det där med den sociala faktorn:
"Men mest av allt behöver vi prata om hur vi bygger våra liv kring en större gemenskap än den biologiska kärnfamiljen.
Av allt jag inte kommer ihåg, minns jag ångesten över att få höra att "det ordnar sig". Det enda jag ville veta hur livet skulle bli om det faktiskt inte ordnade sig alls. Om jag förblev barnlös. Jag vet att det hade lindrat smärtan om någon hade visat ett familjefundament byggt på både vatten och blod, vän- och grannskap."
För visst är det så, även om jag själv aldrig riktigt känt några skamkänslor över min barnlöshet men däremot känt det stora utanförskapet, att det behövs en större gemenskap än den gamla förlegade kärnfamiljen. Det är den som gör att det ibland kryper längs med ryggraden när man får höra kommentarer som "slappna av så ordnar det sig". För vad är det som ska ordna sig när man slappnar av? Ordningen av att kärnfamiljen ska bildas då? Det ligger en värdering i det och det vore bra om den värderingen neutraliserades.
Vad händer om det inte "ordnar" sig? Det är faktiskt den stora frågan som kommer efter år av ofrivillig barnlöshet. Samtidigt som man kämpar vidare.
Så visst ska Jenny ha sina åsikter. De är alldeles strålande!
(eftersom jag vill undvika att "rättshaverister" och troll dyker upp här igen och kommenterar och skövlar sönder mina fina läsare, så struntar jag i att länka direkt till artikeln. Men ni kan hitta den via den här fina bloggen: När väntan är över. Eller den här fina bloggen: Bebiskarusellen.)
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
5 dagar sedan
Nu måste jag skämmas
SvaraRaderaÄr så inne i min ruvartid att jag glömt säga: GRATTIS HJÄRTAT!
Jättemånga bamsekramar till dig!
Hihiihi! Tuuusen tack! :o)
SvaraRaderaJag håller tummarna för dig så klart!
Kram
Jag tycker om henne med, men ärligt talat blev jag ändå lite irriterad av hennes mening att: "Jag kommer inte ihåg hur det var att inte kunna få barn".
SvaraRaderaSjälvklart minnena blir "suddigare" när man lyckas, det kände jag med när jag väntade Andor, men jag tror inte att det är något som man kan glömma. Jag tror inte jag kommer att göra det (om jag lyckas någon gång). Men bra för henne i alla fall att hon känner så.
Ja, jag kände också så när jag läste. Men jag tror att hon kommer ihåg väldigt mycket. Som du säger, det är bara lite suddigare minnen.
SvaraRaderaFör hon beskriver en hel del väldigt träffsäkert så liiite minne har hon allt.
Om inte annat så är det just bra för henne om inte annat...
Kram
Förlåt, nu ger jag ett svar som inte har med inlägget att göra... Ja Syoss finns numera överallt, tidigare endast hos frissan. Kram!
SvaraRaderaGillar Jenny också! Och som Cecilia skrev på min blogg så tror jag att hon minns annars hade hon inte skrivit en sån krönika.
SvaraRaderaTack för de fina orden om min blogg ;)
Tack, Mallan! :o)
SvaraRaderaHåller med dig, Tea.
Kram