42.000 steg, för bövelen!

Fy, bubblan vad jag har gått idag! Ingen kommer att tro på mig... Mer än 42.000 steg! Men så har hela dagen gått ut på att just gå också.
Jag har gått i skogen nästan hela dagen och då är det lätt att tänka. Dels har jag tänkt väldigt mycket på svamp. Det kryllar av svamp där ute men jag såg inte en enda kantarell. Däremot såg jag otroligt mycket svampplockare där i buskarna. Heheheee.

En annan sak jag tänkt en del på är vad en kollega till mig sa i fredags när jag berättade att jag är gravid. Vi satt och fikade lite pratade bl.a. om barn. Han är lika gammal som jag och sa bl.a. att han är så glad att han har två barn nu för han menade på att man inte orkar ha små barn när man är över 40 år. Que?! Jag sa att det är ju kanon för honom men att jag nog klarar det eftersom jag lyckats bli gravid. Sen var det inte så mycket mer prat om det.
Så idag när jag spatserade i skogarna dök det där samtalet upp i huvudet. Jag har hört liknande saker förut. Det där om att man inte orkar ha barn om man är över 40 år. Varför skulle man inte orka det?! Att säga så är ju bara att begränsa sig själv.
Ta min kollega t.ex.. Hans kropp är sladdrigt päronformad, han är liblek med stora, mörka ringar under ögonen och han rör sig bara mellan jobbet, bilen och hemmet. Tacka tusen för att han inte skulle orka småbarn!
Jag kan inte begripa hur han ens kan jämföra sig med mig. Jag går 42.000 steg på en dag. Gravid. Och jag äter balanserat (när jag inte ger vika för godis...). Jag har genomgått hormonbehandlingar och kämpat mot ofrivillig barnlöshet i åratal. Klart att jag klarar småbarn! Trots att jag är 42 år. Moooahahahaa!
Och, som sagt, lyckas man bli gravid så lyckas man nog orka med barn. Det är jag övertygad om. Genom hela vår mänskliga närvaro på denna jord så har människor orkat med små barn. Det har inget med ålder att göra. Det har med inställning och fysisk hälsa att göra. Visst kan den bli sämre med åren, men 42 år ÄR faktiskt ingen ålder att tala om.
Jag säger bara; 42.000 steg på en dag, hjärnan i behåll och en inställning att allting går. Jag kan inte bli bättre morsa! Jag orkar ALLT!
Note to self: INTE lyssna på päronformade kontorsnissar med förutfattade meningar.

Så med andra ord har det inte blivit någonting gjort på Minis rum den här helgen. Vår plan blev omkullkastad. Nästa helg kanske...

Till sist ett litet tack till Julia som kommenterade mitt förra inlägg. Hon vill bli donator! Ängel, ängel, ÄNGEL! Så här kommer tre länkar där den som vill bli donator kan hitta mer information:

Ett inlägg gjort av mig förra året

Barnlängtans sida med äggdonatorinfo

Typiskt Elin - En äggdonators blogg

Krama er själva!