Så rullar vi in i vecka 27 och vad passar bättre än att fira med ett besök hos BM idag!?
Det var ca 3 veckor sedan sist så det ska bli kul att få lyssna på hjärtat igen.
Jag ska också ta upp det här med att min mage är så liten. Egentligen är jag inte en sån som normalt bryr mig om vad folk säger om mitt utseende, men alla som får reda på att jag är gravid kommenterar att det inte syns och att min mage är så liten och så stirrar de på magen som om den kom från yttre rymden. Även om jag kan kommentera deras kommentarer med lite rappa svar ("japp, så blir det när man är snygg som jag", typ) så börjar jag tröttna. Snart blir mina kommentarer griniga istället.
Och så börjar jag så klart att fundera. Jag försöker att låta bli men det går inte. Och om någon säger sånt en dag då jag knappt kännt av Mini heller, ja, då tror jag att hon är död.
Jag får för mig att hon har "sjunkit till botten" där i magen och att det är därför som jag inte ser gravid ut. Nojja, men ändå.
Vissa dagar har jag gått i tajt t-shirt och uppknäppt kavaj på jobbet och de som vet om något säger att det inte syns något.
Så just nu går jag och längtar till vecka 30 ungefär. Då borde magen ha vuxit till sig en del. Så slipper jag få infall av knastankar...
Det ska jag prata med BM om.
Förresten drömde jag att jag skulle förlösa inatt. Massor av folk sa åt mig att krysta men jag vägrade. För jag ville ha Mini för mig själv, hahahaaa!
Kramar till alla goa där ute
Bubblor
10 timmar sedan
Känner så väl igen det där med blickarna och kommentarerna om den lilla magen. Inte alltid så kul, särskilt inte de dagar som bebben gör mindre väsen från sig. En del som kommenterade magen var 'finkänsliga' nog att fråga om bebisen verkligen växte som den skulle... Minst sagt tanklöst och taktlöst.
SvaraRaderaIaf så hann jag gå till vecka 32 innan det började synas lite mer på mig att jag faktiskt var gravid. Och på förlossningen kommenterade alla - verkligen ALLA - barnmorskor som kom in i rummet "Oj, vilken liten mage".
MEN - ut kom en alldeles perfekt liten skrutta på 3 kg! Som f ö fortfarande är en perfekt skrutta, fast numera på 10 kg. :-) Så jag är säker på Mini mår hur bra som helst där inne i din mage!
Kram!
Det funkade visst inte att kommentera med mitt wordpress-alias, men den anonyma kommentaren ovan är från Livets underverk. :-)
SvaraRaderaTACK!! Det är så förbaskat skönt att höra att jag inte är själv om "problemet". Det tror jag inte innerst inne heller, men att få läsa din kommentar var upplyftande (om än dock lite ledsamt att höra att omgivningen är som den är ibland). Man kan ju liksom inte göra så mycket åt det. Det är bara att existera...
SvaraRaderaTack igen!
Kraaam
Lycka till idag och hoppas barnmorskan kan komma med lite lugnande besked. Det jag kan bidra med är en tjej i en tråd jag hänger på FL om fortfarande kunde ligga på mage i vecka 32 utan problem, det syntes nästan inget. Ut kom en frisk liten pojk som var precis så stor som han skulle. Bakåtlutat livmoder, bra magmuskler osv hade gjort sitt till =)
SvaraRaderaAlla dessa kommentarer från människor som tror sig veta *suck*
SvaraRaderaOm dom inte klagar på att man är "så himla stor" så klagar dom på att magen är liten.
Alla är ju olika...
Det kan ju faktiskt vara så att du bär Mini "inåt". Att Mini liksom ligger bakåt mot ryggraden istället för framåt. Så var det för mig när jag väntade min son. Jag kunde sova på mage nästan hela graviditeten.
Näe, jag tycker du ska "stänga av" och inte lyssna på dessa personer!
Hoppas du får svar hos BM idag.
KRAM
Jag förstår att det är jobbigt, jag har problem åt det andra hållet. Jag är nu i v.23 och är jättestor, vissa kläder i strl XL passar inte ens, hur 17 ska jag då göra i v.33? och alla kommenterar ju om jag ska ha imorrn?
SvaraRaderaMånga kramarKarroBarro (som blivit spontant gravid, den där otroligt roliga grejen som jag skrev hade hänt i somras i inlägget om bloggträff)
Låt bli och bry dig i vad andra säger.
SvaraRaderaAllt är precis som det ska.
Med mitt första barn hade jag ökat 1 kg efter sex hela månader och låg jag ner vad magen helt platt och man kunde se hur "alex" sparkade. Som en alien var det lite.
På förlossningen rullade dom in kuvös och skulle först stoppa upp förlossningen fast jag var i vecka 40+3.
Ut kom Alex 52 cm lång och 3,8 kilo.
Bm som tog emot honom satt med honom i händerna och bara stirrade och mumlade hade jag inte förlöst honom hade jag aldrig trott på att hade fått plats där inne.
Min livmoder ligger bakåt lutad.
Nu är han 16 år och 190 cm lång och 46 i skor.
Min lille plutt.
Åååh, vad fina ni är! Tack för uppmuntrande ord!
SvaraRaderaLite konstigt egentligen, nu när jag tänker på det, att det anses ok att kommentera gravidas kroppar bara så där. Om min bästis och jag pratar om min mage är det ok men när avlägsna kollegor kommenterar min kropp känns det verkligen helt fel. Skum grej...
KarroBarro: Stoooort GRATTIS!!! Åh, så kul! :o)
Kram!
Har också varit himla liten under mina grav. Det fick man ju ALLTID höra och man blev lika ledsen varje gång.
SvaraRaderaVad ska man svara liksom när någon säger att man är liten, Jaha...?
Folk har så mycket åsikter, man blir så trött... Till en gravid är det tydligen alltid ok att ha åsikt. Märkligt!
Ta hand om dig och magen!
Kram Lo
Tack, Lo!!
SvaraRaderaJa, det är verkligen märkligt. en gravids kropp är ju fortfarande en personlig kropp liksom...
KRAM
Oj, nu får jag dåligt samvete. Jag har nämligen en kompis som vid båda sina graviditeter har haft en väldigt liten mage. Det har jag kommenterat, tanklös som jag nu inser att jag var, men inte för att klaga eller påpeka det på ett taskigt sätt utan mer för att jag tycker att hon har haft en sådan liten och gullig mage.
SvaraRaderaJag tror att de allra flesta inte menar något illa med det, men så klart förstår jag nu att det är jobbigt för den som blir "utsatt". Att det kan förknippas med oro har jag heller aldrig reflekterat över. Jag har fått mig en tankeställare!
KRAM!!
När jag va gravid så synes inte magen förrän i vecka 36. Magen va aldrig särskilt stor! Så de så! Förstår att du blir irriterad, de blev jag oxå när folk kom med sina ogenomtänkta kommentarer.
SvaraRaderaKram:)
Jag hade en stor mage.
SvaraRaderaMånga kommenterade med ett leende att det måste vara tvillingar.
Ganska jobbigt det med, speciellt eftersom min knäppa barnmorska bara klagade på att magen var för stor...
Oskar vägde över 4290 g, men jag gick 2 veckor över tiden, så det är inte så stort.
Det är verkligen konstigt att man ska behöva få massa åsikter om storleken på magen...
Hoppas allt är bra med dig!
Ska bli kul att träffas snart.
Kram
Charlotte, ha inte dåligt samvete! Det jag stör mig på är mest människor jag knappt känner. En kompis som man pratar lite mage med är en helt annan sak. Men när kollegor tappar hakan och stirrar och vrålar fram "Meh, guuuud, det syns ju ingenting! Är du säker på att det är en bebis där inne, hehehee?!", då blir jag så himla trött. För liknande komentarer får jag nästan dagligen. Själv tycker jag ju att magen har vuxit eftersom jag var smalare förut.
SvaraRaderaDet blir liksom fel bara.
Samma sak som för dig, Jessica, men omvänt alltså. Helknasigt.
Oavsett om man är stor eller liten så verkar det vara helt ok att få säga vad som helst om gravidas kroppar. När som helst och oavsett om man känner den gravida eller inte.
Det är trist tycker jag!
Tack för många uppmuntrande och kloka kommentarer!
Kramas där ute