I en del personers ögon är inte hennes barnlängtan lika mycket värd p.g.a. hennes civilstånd. Politiskt så är det ju tyvärr ett faktum att singeltjejer inte får insemineras i Sverige idag. Det är så jäkla dumt tycker jag.
Men det är inte det som är bekymret i inlägget. Bekymret är att det är andra ofrivilligt barnlösa som inte ser FC:s barnlängtan som lika berättigad som för de som är par.
Jag förstår inte det resonemanget.
Varför skulle FC ha mindre "rätt" i att vara ofrivilligt barnlös? Varför skulle singeltjejers (eller singelkillars) barnlängtan vara mindre värd än någon annans? Det låter vansinnigt.
Själv har jag ju t.ex. skrivit i tidigare inlägg att jag vill se ett ÄD-par i SVT:s serie. Men det handlar mer om hur paret resonerar och mest för att kunna göra en direkt jämförelse med min egen situation. Det handlar inte på något sätt om en värdering av barnlängtan.
Självklart följer jag Elidas färd vid ED och imponeras av den styrka som måste finnas hos de som går igenom allt det här själva. Ibland undrar jag om jag hade orkat det själv. Det vet jag inte.
Därför tycker jag att det är ytterst intressant att höra om hennes färd. Också. Precis som jag följer singelkillen, IVF-paret eller homoparet. De är inte som jag men jag känner mycket väl igen mig i deras barnlängtan. Så varför skulle jag då marginalisera deras drömmar?
Men att följa deras färd handlar ju bara om mitt eget personliga intresse. Jag tycker inte så mycket när det gäller människors civilstånd eller sätt att få barn. Vad finns det att tycka om människors val och livsöden? Och vem är jag att döma liksom?
Jag kan TYCKA att det hade varit roligt med ett vanligt svennebananpar som satt i tv-rutan och berättade om sin resa mot ÄD för att jag vill höra hur de resonerar och tänker. För min egen igenkänningsfaktors skull. Men jag kan inte TYCKA att min barnlängtan är bättre eller mer värd än deras. Då är jag dömande utan att äga en icke-existerande dömande rätt.
Precis det gäller även gentemot alla andra, och i det här inlägget, ofrivilligt barnlösa. Visst står jag mig själv närmast men det innebär inte att andras barnlängtan ska marginaliseras. Och absolut inte på grund av civilstånd, kön eller sexuell läggning. Det vore rena fördomar.
Ska det vara så svårt att krama en medsyster?
Kram
Bra skrivet!
SvaraRaderaAlla ofrivilligt barnlösa längtar, och av vilken anledning skall man ta sig rätten att döma någon annans längtan som mindre värd?
Precis som man på samma sätt dömer ut sekundärt barnlösa, en längtan efter ett syskon är inte berättigad eftersom man skall vara nöjd med det man har...
Nä vi sitter alla (eller har suttit) i samma båt...så varför inte stötta istf att marginalisera varandras längtan bara för att formerna i kring den ser lite annorlunda ut än det som ligger en själv närmast?
/XB
Var tvungen att gå in och läsa inlägget. Varför är människor så trångsynta och egoistiska? Längtan är ju längtan, oavsett civilstånd. Jag hoppas hon fortsätter kämpa.
SvaraRaderaSvaret på din fråga:
SvaraRaderaJa, det är sååå svårt att krama en medsyster.
Ibland.
Man är sig själv närmast.
kram, och ha en go helg!
Jag tror att det handlar om att man inte vill känna sig annorlunda. Som barnlös har jag i alla fall känt mig väldig annorlunda och jag har hoppats få se andra i samma situation i tv-serierna. Med det sagt så gör ju inte det att andra par/singlar vars situation inte ser ut som vår inte har samma längtan efter barn!
SvaraRaderaJa, visst är det tråkigt när det blir ett "vi" och "de" när vi alla sitter i samma båt?
SvaraRaderaOm man inte vill känna sig annorlunda (som man ju gör ganska ofta när man är ofrivilligt barnlös) så ska man väl inte döma ut andra som också känner sig annorlunda ibland?
Jag kan förstå att man inte vill känna sig så alla gånger, men det vill ju inte andra heller.
Fast, det kan ju vara BRA att vara annorlunda så klart! Så heja FC och alla andra! För att vi är så annorlunda bra.
KRAM!
Åh, du är alltid så bra på att uttrycka det!
SvaraRaderaKramar till alla, vare sig dom vill ha dom eller inte!
Tack! :o)
SvaraRaderaJa, mer kramar åt folket!
Jag håller också helt med dig! Jag blev rent ut sagt mörkrädd efter att ha läst FC´s inlägg. Pinsamt är vad det är, att "folk" har så lite medkänsla och än värre från den "kategori av människor" som verkligen borde förstå bättre!!
SvaraRaderaBra skrivet!!
KRAM
Tyvärr har ju jag upplevt samma sak. Vi är inte barnlösa "på riktigt".
SvaraRaderaOch det svider.
Samtidigt är jag inte förvånad (fast det är bra att en del av dem själva berättar varför även om jag alltid inkluderat ofr barnlösa i par i mina närmaste) på ETT sätt. Man får reagera på mig som TV-person. Det ÄR inte samma sak som att ge sig på mig som människa.
SvaraRaderaDet som förvånade var att de enda negativa reaktioner jag fått egentligen varit i den här världen, bland barnlösa. Och en del mer politiskt om metoden som sådan förstås, eller att så mycket fokus och pengar gått dit (om jag köpt en bil för 200000 - hade man ansett att det var ett tecken på sjuklig fokusering?). Jag ser att det gör saker med mig som jag kanske inte riktigt väntade mig. Att jag som normalt är oerhört tålig för att man reagerar över mig som fenomen - för att jag inte riktigt är en verklig människa när jag skriver eller visar mig i de sammanhangen - blir oerhört oroad när det liksom hamnar runt mig, i ett tryggt sammanhang. Och jag reagerar som om en kollega plötsligt kommit och sagt sånt - jag reagerar helt privat.
Det som jag anser är lite problematiskt är helt enkelt att man vill förminska det till att säga "visst du längtar, men ofrivilligt barnlös är du inte". Och som privatperson reagerar jag med att ilsket vilja tjuta att jag jävlarimig utretts på tvärsen och bredden och befunnits helt oduglig att någonsin bli gravid med egna ägg. Och jag är bara 30...
Tack för inlägget Wilda :-)
/FC
Världen är så jäkla orättvis ibland och jag blir så arg på sånt. Kan man inte får barn trots att man vill så är man ofrivilligt barnlös. Basta. Det är en skam att man ska behöva bli ifrågasatt överhuvudtaget när det gäller det.
SvaraRaderaOch längtar man så längtar man. Inget mer med det.
Jag tycker att ni är tokstarka, FC och alla ni andra singlar. Jag blir imponerad av att ni har bestämt er för att göra något åt saken. Det är inte alla som vågar eller orkar och i slutänden så är det ju faktiskt bara den enskilda singeln som inte vågade som får ångra sig.
Just därför tycker jag att det är extra viktigt att faktiskt STÖTTA singlar som kämpar för att bli föräldrar. Ni får bära allt själva på era axlar.
Att se en singeltjej sitta i köket och titta på en negativ teststicka och brista ut i gråt är ta mig tusan inte kul. Det är enda gången jag verkligen gråtit när jag tittat på både SVT och TV3:s serier. Då ville jag hoppa in i tv-rutan och bara kramas. För jag vet så väl hur det känns med förhoppningar och minus, men när jag har varit i samma situation så har vi varit två som stöttat varandra i varje minut.
Även om singlar har släktingar och vänner så tror jag att det aldrig kan bli för lite stöd.
Därför ogillar jag när andra går in och dömer ut singlars (och alla andras också för den delen) val och liv precis som om par och folkhemmet är de enda installationer som är rätt. Vi har lämnat 1900-talet för bövelen. Till och med Per Albin Hansson som "skapade" folkhemmet hade ju två familjer! Lycko honom liksom...
Så länge man inte skadar någon annan, och det gör man faktiskt inte när man planerar och kämpar för ett barn, så tycker jag att de som inte har något positivt och stöttande att säga kan vara tysta med sina privata åsikter och rannsaka sig själva lite mer istället.
Massor av kramar till dig FC, och jagvilljagkan och vemvet och bebisfron och...ALLA ofrivilligt barnlösa.