Hormonstorm

Fina M kom hem med ett jättefint fodral till sin nya iPad häromdagen. Han satte sig i fåtöljen och packade upp det och såg så nöjd ut. Då händer det. Jag vet inte vad som far i mig.
"Men, tänkte du inte på mig också?" (vad håller jag på med?!)
"Jo, men jag visste inte vilken färg du ville ha."
"Men jag tänker ju aaalltid på dig... Du kunde ha tagit kort och messat..." (men ge dig nu, Wilda! Låt maken ha kul med sin nya leksak istället.)
"Jo, men jag tänkte faktiskt på dig men jag tänkte fråga istället."
"Men...snyft...vi är ju TVÅ! Du kan ju inte bara strunta i mig..." (sen NÄR har M struntat i dig, Wilda? Skärp dig!)
"Snälla, fina gumman. Jag lovar att jag tänkte på dig."
"Snörvel, snyft, snörvel...säkert?" (men guuuud, hur barnslig får du bli, Wilda?!)
"Ja, absolut. Blev du så ledsen för det?"
"Erh...näe...egentligen inte... det kanske är hormoner..." (suck, vad larvigt)
"Ja, det var inte så likt dig..."

Får väl bjussa på några såna "symptom" också. Trots att jag tokskäms för något så larvigt som att böla för att man tror att maken inte tänker på en. När han köper ett neoprenöverdrag till iPaden.
Såååå larvigt! Så inte jag.

KRAM