Vinflin

Igår hade Fina M (fina maken) en dag och kväll med jobbet. Han hade nog tänkt sig att komma hem tidigt och kramas över lyckan av bilden på Mini. Så var nog tanken, ja. 19:30 trodde han att han skulle vara hemma.
Nu är jag en sån som fullständigt struntar i om M är ute och svirar hela natten men då vill jag inte ha höra om någon tid (för då börjar jag anpassa mig efter den och är hemma själv till dess om jag har något annat för mig, så i rent egoistiskt syfte, alltså). Ut och svira för tusan! Så när han sa att han skulle bli en timme sen förstod jag att så skulle det ju inte bli. Han är tidsoptimist, förstår ni.
3 timmar senare dök han upp med ett stort vin-flin i ansiktet. Överlycklig över vår fina Mini. Överlycklig över min intervju. Överlycklig för allt. Fina M. Inte kunde jag muttra om att jag inte vill höra några tider för hemkomst. Han hade ju firat lite bara. Närvaroplikt på jobbet men med gratis öl/vin. Klart att han ska fira vår lyckade dag!
Men när det skulle pussas gick gränsen. Vem vill, i nyktert tillstånd, hångla med en spritbutik?

Tänk, det är något som rör sig och lever där inne. Konstigt...

Kram