Fnulväder

Tänk vad lite sömn kan göra! Nu känns det bättre. Och jag ber om ursäkt för mitt dåliga morgonhumör så här i efterhand.

Så ringde goa bästisen och väckte mig och gratulerade till vecka 34. Och så standardfrågan "Hur mår du?". Hon längtar massor till den 11/1 och spekulerar alltid om när Mini kan komma. För hon vill helst att Mini ska komma nu, hahaa! Och jag svarar alltid "Näe, januari för vi ska inte ha ett decemberbarn!". Sen börjar hon alltid planera hur många dagar hon ska ta ledigt... Oj, oj, oj... Jag får nog säga åt henne att jag och Fina M behöver lite tid hemma själva först. Men det vet hon ju faktiskt om egentligen.

Idag ska jag börja rensa i gammal bråte som fortfarande ligger i flyttkartonger sedan vi flyttade in (flera år sen). Har jag inte behövt prylarna nu så lär jag aldrig göra det så egentligen borde jag slänga allt. Affektionsvärde... Det är svårt att slänga en del saker. De påminner mig om mamma och mormor och då sitter de fast i mitt hjärta liksom. Jag vill att Mini ska få se en del också innan jag slänger det. Bara av ren nostalgi, tror jag.
Med andra ord ska jag fnula lite här hemma idag. Vädret är ett riktigt fnulväder.

Kraaaam!