En natt själv igen eftersom Fina M är i stan ute i landet. Det är såååå tråkigt att vara själv hemma. Och idag är det ett riktigt trist väder med regn, regn, regn. Längtar tills han kommer hem igen. Då blir det adventsmys med pepparkaka och lussebulle.
Förra årets första advent var det snö. Massor av snö och jag hade lycka i hela kroppen. En sån där oförstörd härlig lycka. Då visste jag inte hur framtiden skulle bli men det spelade ingen roll just då. Snön föll sakta, sakta och hela världen var så otroligt vacker. Jag minns faktiskt den där känslan jag hade. Oslagbara vi. Jag var oslagbar.
Sen gick det som det gick. Åt skogen, och jag trodde aldrig att jag skulle återfå den där känslan av att vara oslagbar. Än så länge har jag inte känt likadant faktiskt. När Mini blev ett faktum så var jag alldeles för försiktig för att kunna ta ut lyckan fullt ut även om jag var helt obeskrivligt glad. Men mitt innersta jag ville inte få en så vacker känsla förstörd igen, så omedvetet har jag varit försiktig i hur jag vågat känna mig. Men jag är inte ledsen över det. Det känns bara som att jag är mer realistisk den här gången. Och lycklig är jag ju!
Något jag har kvar är dock min tro. Tron på framtiden, tron på mig själv, tron på mig och Fina M och, framförallt, tron på att Mini ska få ett fantastiskt och bra liv.
Utan min tro på mig själv, framtiden och på hoppet så hade jag inte varit jag längre och istället för den där oslagbarhetskänslan så har jag upplevt fullständig tacksamhet.
Och tänk, jag vet att när Mini kommit ut och finns hos oss, ja, då kommer jag att uppleva oslagbarheten igen och tacksamheten ännu mer. Det är min tro och jag ser fram emot det. Ååååh..... Det är fantastiskt!
Advent är lite magiskt ändå. Trots regnet.
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
1 dag sedan
Vad fint skrivet!!!
SvaraRaderaStora kramar och ha en underbar första advent!
Tack! :o)
SvaraRaderaKram
Åååh jag blir alldeles tårögd. Är dålig på att kommentera men läser och följer varje dag... Stor varm kram till er, ni ger hopp!
SvaraRaderaAdvent är väntanstider, nog är det lite magiskt ändå fast vädret bjuder på något som inte alls liknar vinter... Och ni får bara vänta liiite längre än väntan på jesusbarnet nu ;-)
SvaraRaderaVi har bakat pepparkakor och lussekatter idag, coh ute stormar det nåt fruktansvärt... Ibland vräker regnet ner, och i nästa minut tittar faktiskt solen fram. Konstigt väder. Längtar efter snö och kyla nu!!
SvaraRaderaKRAM
Min längtan: Vet du, jag följer din blogg slaviskt för du belyser verkligen något som inte så många törs prata om tror jag. Det där om att vilja ha egna barn i en relation där barn redan finns. Jag tycker att du är otroligt bra! Och stå på dig.
SvaraRaderaFC: Det tänkte jag inte riktigt på. Att det för min del är väntans tider i dubbel bemärkelse även om den blir lite längre. Vilken fin liknelse! Tack!
Hönsamaja: Vad mysigt det låter! Vara inne och julpyssla medan vädret är omysigt. Snö skulle verkligen vara välkommet. Det håller jag absolut med om!
Adventskramar till er!