Spec.mvc

-"Hur mår ni?", sa barnmorskan och tittade med sina vänliga ögon på mig.
Varför blir det alltid så? När någon träffar rätt med den där frågan? Tårarna som, utan att man vill eller ens trodde att de fanns där, bara kommer.
-"Buububububbuuuuu....snörvel.....snyft....Det är så jobbigt! Vi har gjort äggdonation och nu får inte allt gå fel.... orkar inte det liksom...snörvel...snor...snyft."

Och barnmorskan tittade på oss med sina fina, bruna ögon och sa att hon läst det i vår journal och att hon förstår det.
Sen blev det CTG. Vi blåstirrade på skärmen i 25 minuter. Då menar jag blåstirrade.

Allt såg jättebra ut. Även urinprovet som jag lämnade när vi kom, tror jag, för de nämnde inte ens det.
Sen fick vi träffa läkaren som var så galet bra.Naturligtvis bölade jag till en stund när hon kom också. Det går liksom inte att hålla tillbaka. Ååh, jag ville krama henne när vi gick därifrån men behärskade mig. Så bra var hon.
Vi betonade att vi vill veta ALLT och Fina M ställde sina frågor han skrivit ner. Hon berättade ALLT som finns att veta om att vara en lite liten Mini. En stor anledning är just ÄD eller IVF för de barnen tenderar att vara lite mindre. Det hade jag ingen aning om (eller så har jag glömt bort det). Och så är Fina M inte världens längsta pappa. Och så är det min ålder. Allt det bidrar till att en bebis kan vara en liten bebis. Men vi är inte unika. Det är vanligt med små bebisar. Skönt!
Vi bad om anledningar om det hade varit ett "normalfall" och det fanns en hel del som jag inte orkar dra här. Men det kändes så mycket bättre när hon berättade och förstod att vi blir lugnare av att få all info som finns att få. Och hon märkte att vi blev lugnare också.
Vi fick tre nya tider inom en snar framtid för att göra fler CTG, kolla flödena i moderkaka, navelsträng och någon mer pipa jag inte kommer ihåg (igen, för det gjorde vi idag också) och så kolla tillväxten om två veckor igen. Målet är att Minis kurva i alla fall ska bibehållas och inte dala ännu mer.
En bidragande faktor till att få kurvan stabiliserad är att vila. Vila massor. Så läkaren sjukskrev mig tills vidare. Jag ska inte jobba mer om jag absolut inte måste åka in och avsluta något. Annars vill hon att jag vilar till den 11/1. Så då gör jag väl det då. Bara att skicka in sjukintyget till Försäkringskassan. Och hoppas att intyget hamnar hos en snabb handläggare.
Fina kollegan kommer förbi ikväll här hemma hos mig och hämtar min dator och jag har, nu efter spec-besöket, skrivit långa instruktioner på vad som behöver avslutas och så får vi höras telefonledes om det är något. Så jag behöver inte ens åka in till jobbet imorgon. Vilken underbar kollega! Och så ska jag bara ringa och prata med berörda chefer imorgon också.

Imorgon kommer min kära Malmökompis på besök. Han ska få följa med på CTG på söndag. Men utöver det ska vi bara slappa och njuta av våra trevliga sällskap hela helgen. Det ska bli så fantastiskt skönt!

Det känns bra. Vi kan andas ut nu för en stund.

Tusen, tusen tack för visad omtanke i inlägg, mail, sms och telefonsamtal! Det betyder så otroligt mycket. Tack!

Kram