Fan. Jävla skitdag.
Allt har strulat ända sedan i morse. Dåligt frukostmöte, gubbe som snodde min parkering, lastbilschaufför med dålig attityd, folk som tränger sig i köer och buffar, folk som paxar platser på bricklunchen... Men värst var ändå RUL.
Mini är mini, väldigt mini. Närmare 22,7% under normalkurvan. Sist var hon bara 11% under.
När barnmorskan sa det så snurrade det till, rent fysiskt, i huvudet på mig. Det absolut första jag tänkte var: "Vad har jag gjort för fel?".
Sen dök alla tankar kring ÄD:n upp. Hur mycket vi kämpat, hur många gånger det gått fel, hur jag rasat ner i depp så många gånger. Jag orkar inte ett enda negativt besked mer upptäckte jag.
Därför kändes det så otroligt tungt när bm sa att hon skulle ringa spec.mvc på en gång och boka en tid åt oss idag. Det kändes som en slags "bråttomhandling".
Fina M satt stel i hela ansiktet och jag vet hur orolig även han blev.
Enligt barnmorskan så går gränsen för "normalavvikelse" vid 22% och hon bedyrade att en del föder mindre barn bara så vi skulle inte oroa oss ännu. Nähä. Det känns lite enklare sagt än gjort just nu. Det är väldigt svårt att INTE oroa sig när man har varit ofrivilligt barnlös. Jag lovar. Det är stört omöjligt att tränga bort negativa tankar och bilda katastrofplaner i hjärnan. Värsta tänkbara tankar dyker upp så fort något är knas helt enkelt. Vi FÖRSÖKER verkligen vara rationella men det går inte.
Det blev en ganska tystlåten men lugn lunch och vi har tid kl 15 hos spec.mvc. Det ska mätas CTG och en massa annat. Fina M skriver just nu en lista på frågor vi har. Det viktigaste, som vi kommit överens om, är att vi vill att de ska skriva in i journalen att vi är extremt måna om att få reda på ALLT. Vi MÅSTE bara få all information och alla resultat som finns för att hålla oss själva lugna och under kontroll. För just nu har vi blåst upp det här till värsta möjliga scenario och vi behöver bli av med de tankarna så fort som möjligt.
Jävla skitdag än så länge, med andra ord.
kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
1 dag sedan
Hoppas det går bra. Och att allt är oki ändå.
SvaraRaderaTänker på er.
KRAM!
Nejmen fasen, dumt med en sån skitdag..
SvaraRaderaTänkte skriva att ni inte ska oroa er, men jag vet att det e toksvårt att inte göra det..
Håller tummarna & tror på att allt ändå ser ok ut!
massa KRAM!!
Förstår att det känns jättejobbigt, men antagligen mår mini toppen ändå. Har en kompis vars barn var -40% när han föddes och han är idag en glad och fullt frisk 6 åring!
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaVet inte vilket program det var men det var "Barn till varje pris" eller "Drömmen om ett barn", där en kvinna fick liknande besked. Barnet var väldigt litet i magen. Sen i avsnittet födde hon den lilla dessutom förtidigt, MEN, det gick hur bra som! Barnet var friskt och inga konstigheter, bara lite mindre! Hoppas att allt ser bra ut framöver och att lilla Mini följer sin egen kurva i så fall :)
Fy vilken jobbig dag!
SvaraRaderaJag hoppas att allt gå bra hos specbm!
Många kramar Jessica
Klart ni blir rädda och nervösa! Hoppas att ni får lugnande svar på besöket nu och att allt är bra med Mini förstås.
SvaraRaderaKramar
Tänker på er!
SvaraRaderaStyrkekramar!
SvaraRaderaJag förstår att ni är och blir oroliga! Jag hoppas att allt har gått bra, men jag vill i alla fall berätta för er att visst är det bra att de håller koll på vikten, men oftast så är felmarginalen väldigt stor. Min dotter låg på 20%- och vägde 3250 när hon kom ut i vecka 37. Det kan också skilja väldigt mycket beroende på vem det är som mäter, min son vägde allt från 20%+ till 9%- beroende på vem som mätte och gjorde UL. De kommer säkert att kolla flödet i navelsträngen och moderkakan för att se så att Mini får den näring hon behöver för att växa, är det något vajsing med det så brukar de ordna upp det ändå. Tänker på er, det här kommer att gå bra!!
SvaraRaderaFINA NI! Blir alldeles rörd av er omtanke. TACK!!
SvaraRaderaKRAM
Mini blir en näpen liten tös bara. Det är nog ingen som helst fara! Och skulle det vara så att hon inte mår bra är hon med marginal tillräckligt stor för att få komma ut och må bättre med er. Mitt lilla kusinbarn vägde bara 1200 gram när hon föddes, nu är hon snart 3 år och väger fortfarande inte ens 10 kilo. Men är världens piggaste, energiska och friska unge.
SvaraRaderaFår man fråga vad de räknade ut för vikt?
SvaraRaderaKramar/KarroBarro
Vad hemskt för er, vännen. Verkligen hemskt.
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att de säger allt är bra.
Av hela mitt hjärta, hoppas jag det.
Massa kramar/Luiza
Jag tänker på er, men du ska se att det går bra! Jag låg också ordentligt under kurvan när jag bodde i magen, men är någorlunda normal ändå.:-)
SvaraRaderaKram
Tack, tack, tack! Ni är för bra allihop.
SvaraRaderaOch skönt att man blir normal, Sara, hahahaa!
1,5 kg väger hon nu så det finns utrymme att växa på. Bara kurvan fortsätter och inte dalar så...
KRAM
Judith var oxå en pluttis, i samma vecka som Mini är nu så vägde hon 1344g(jag vet att man inte ska jämföra då alla barn är olika och de ska följa sin kurva och det kan helt bero på vem som gör RUL)och hon är idag hur pigg å kry som helst. En pluttig rumpa och midja har hon, skulle nog utan problem få på sig byxor i 74-80(blir dock väldans korta)I v.36 var hon så liten(minns ej vikt)så de funderade på att sätta igång mig men allt såg fint ut med flödet och CTGerna så hon fick stanna kvar, på BF+4 kom hon ut och vägde 2800g.
SvaraRaderaSå det kan gå väldans bra och barnen blir väldans fina trots att de är små.
Kramar KarroBarro
TACK KarroBarro! :o)
SvaraRaderaSååå skönt att höra.
Kram
Åh, Wilda vilken pärs!! Förstår din oro och dina tårar, men det var sååå skönt att läsa att du nu ska vara ledig och ta det lugnt. Jag är säker på att allt kommer gå jättebra!!
SvaraRaderaMassor med helgkramar!
Tack, Charlotte!! :o)
SvaraRaderaKramar tebax