Här kommer nu ett ämne där det säkert finns massor med åsikter kring så jag vill verkligen veta vad ni andra tycker (och så hackar vi inte på varandra nu ;o) ).
Jag satt i godan ro och funderade en del på det här med BM.
Vår BM finns i en förort till Stockholm. Vi bor i den förorten.
Vår BM har inget ultraljud hos sig utan remitterar oss till Ultragyn i city när detta ska göras.
Spec.mvc ligger i Danderyds Sjukhus. Där har de ultraljud för Ultragyn finns även där.
Eftersom jag ibland jobbar norr om stan och ibland söder om stan så innebär det en del logistik och flängande för mig med dessa tre ställen. Vill spec.mvc att jag ska ta blodprov så gör jag det samma dag på sjukhuset. Vill BM att jag tar ett blodprov så gör jag det hos henne. Och om jag har frågor så frågar jag BM men hon hänvisar bara til Spec.mvc.
Med anledning av det tänkte jag att varför inte fråga spec.mvc om vi inte kan få gå där bara? Då har vi allt på samma ställe och det blir inte så splittrat. Dessutom så är det mycket fräschare och trevligare lokaler.
Glad i hågen ringer jag Fina M som genast blir tveksam och säger att Ultragyn i city är bäst och det är ju dumt att byta bort dem då.
Det tycker jag var ett skitkasst argument för ultraljuden är ju bara en del av alla kontroller och besök jag kommer att få göra. Fina M rättar mig och säger "vi". Ok, han är pappa och ska så klart vara med på allt, det håller jag så klart med om. Men till syvende och sist så är det faktiskt min kropp allt handlar om. Jag anser att det viktigaste är att jag känner mig bekväm med hela situationen. Jag vill inte hålla på med all logistik och nu funkade det så otroligt bra med BB Stockholm (på Danderyds sjukhus). Läkaren lyssnade så bra och jag kunde diskutera med henne så bra. Det är ju mig de måste lyssna till när det kommer till det fysiska.
Jo, jag fick min vilja igenom. Jag ska fråga nästa vecka och ae om det går att byta igen.
Men nu till frågan; hur gör/har gjort/tänker ni göra, ni andra? Har partnern lika mycket att säga till om? Är jag dum och egoistisk som står på mig?
Jag vill så klart inte att vi ens ska behöva diskutera sånt här. Det vore så skönt att vata enade i allt (som vi är än så länge) men det är ju liksom min kropp...
KramKram
Lösenordsskyddad: Hur är det nu?
1 vecka sedan
Tja det där är ju förstås en problematik som jag inte behöver ta ställning till...
SvaraRaderaMen min spontana tanke är så här; oavsett vems kropp det är så är borde det vara smidigare att ha all hjälp på samma ställe.
Jag kan tro att den som står bredvid känner sig rätt så hjälplös och inte kan bidra, för nu är det ändå din kropp som jobbar på. Det enda han kan göra är att försöka ge dig rätt förutsättningar. Och med tanke på hur mycket ni kämpat för att komma hit så är det kanske jobbigt att acceptera något mindre än "specialist"?
Sen tror jag att det är lika bra att ni börjar öva redan nu, för snart nog kommer en hel massa som ni ska vara överens om :D
kramar
Så klok du är som vanligt! :o)
SvaraRaderaOch visst är det så att Fina M bara vill både mig och Mini väl och han försöker nog allt han kan för att ge oss alla bra förutsättningar.
Tänk att vi ens höll på att argumentera om det. Helknäppt när allt annat gått så smidigt. Vi brukar tycka lika i det mesta.
Fasiken, du har nog rätt i allt du skriver! Just det där med "specialist" tänker jag på då och då. När vi fått vara projektledare och hålla i allt själva så blir det ganska frustrerande att bli slussad och inte få fortsätta att bestämma nästan allt själv i själva processen. Där får vi nog lära oss att tänka om båda två...
Och det där med att öva, hahahaaa! DET har du helt rätt i!
Jag får väl bita ihop lit då och inte stå på mig så förbaskat. Jämka lite mer....
Tusen tack!
Kraaaam!