Det är skräpväder i detta land. Nästan jämt. Därför blir det besök hos vänner och museum idag och imorgon. Därför börjar jag längta extra mycket efter sol nu. Kreta... Åh, vad härligt det ska bli!
Gårdagens middag blev över förväntan. Att träffa alla var så otroligt kul och jag skrattade hela kvällen. Vi berättade att jag är gravid och vi fick så mycket lyckoönskningar och frågor om hur jag mådde och allt sånt. Inga frågor om ålder eller IVF-antaganden. Jag fick äntligen känna mig normal.
De senaste dagarna har jag haft förbaskat ont i nedre, högra delen av magen. Tidigare har det gjort ont när jag vridit mig från rygg till mage i sängen men nu gör det lite mer konstant ont. Av allt jag kan hitta när jag googlar så är det förmodligen ligamentsmärtor. De kan tydligen hålla på ett bra tag så det är väl bara att bita ihop. Men jag ska nog ringa BM och fråga för säkerhets skull.
Igår hade jag även ont i ryggen och mina tankar gick till missfallet då och då under gårdagen. Ont i rygg och mage var vad jag hade då. I och för sig inte på det här sättet så jag oroar mig inte. Jag kom på att det förmodligen är sängen vi sover i här. Madrassen är så gammal och mjuk att när vi ligger i den båda två så rullar jag ner mot M. Jag sover liksom på sniskan hela natten och det gillar nog inte ryggen.
Magen har inte kommit på riktigt ännu. På kvällarna ser jag lite mer svullen ut om magen men det är allt. Nästa vecka borde det synas mer. Hoppas jag. Nu när jag gått och ogillat (ok, redig avundsjuka) blivande mammor och deras magar så länge så vill jag liksom uppnå det stadiet själv. Att få ha den där magen.
Förresten, när jag tänker på förlossning får jag panik. Redan. Det känns ju stabilt. Hahahaa!
Kram
Men hej kära ni!
2 veckor sedan
Det onda kan ju oxå komma från när livmodern växer. Kan kännas rejält, särskilt när man är inne i de perioder när den växer extra mycket. Som nu tex. Själv har jag haft en hel del ont och blött en hel del under dessa perioder. Skitjobbigt både fysiskt och psykiskt men fullt normalt.
SvaraRaderaHaha, jag har alltid på något sätt lyckats förtränga alla tankar på förlossning tills det är några dagar kvar. Då kommer paniken och jag ångrar mig gruvligt, vill inte alls, ta bort mig här ifrån... Och att ha det så hela graviditeten, ångest! Men de säger ju att det är kroppens sätt att förbereda sig inför förlossningen, så du kommer vara VÄL förbered! ;-)
Åh, vad härligt att få berätta för vänner att du är gravid och få vara precis som alla andra gravida! Jag längtar också efter det.
SvaraRaderaFörstår att du får lite panik när du tänker på förlossning, men jag har hört/läst att i slutet av graviditeten utsöndras något ämne som gör att man känner sig rätt lugn. Jag förlitar mig på det om jag någon gång skulle bli gravid.
Kram
Amen den där sängen låter ju toppen..... Klart att du oroar dig för förlossningen, det är precis som kloka Cissa säger :-) För min del brukar det gå över när magen är så där otympligt stor och då vill jag bara att bebisen ska komma :-) Men glöm inte - man ska aldrig nonchalera oro! Prata med din BM. Kramar <3
SvaraRaderaVad bra ni är!! Tack för pepping!
SvaraRaderaUndrar hur det blir när det närmar sig? Förmodligen vill jag nog bara få ut den...
Kraam!
U got mail :)
SvaraRaderaSå många kloka kommentarer redan! Måste erkänna att jag är avundsjuk som attan på dig - dock INTE missunsam! Vill också :-)
SvaraRaderaVad gäller förlossning så löser det sig. Oroa dig inte redan nu! Om du vill diskutera detta så kan jag gärna babbla om mina 2 erfarenheter. Det kan vara den häftigaste upplevelsen man varit med om, om man vågar lita på kroppen (och inget oförutsett händer förståss). Men det trodde jag inte efter 1a barnet :-)
Klart att du får vara avis, Längtan67! Herrejösses, så avis som jag varit på så många så klandrar jag verkligen ingen som är avis på mig just nu. Missunsam tror jag inte att någon är, allra minst du! :o)
SvaraRaderaDet är ganska befriande att få lite småtips från er som varit med. Sånt som jag själv inte tänker på men när ni skriver om hur det kan vara så blir jag påmind om att det nog blir bra till slut. :o)
Tack!
Kram
känner igen det där med förlossningspanik, kände också så i början av graviditeten. tror det är någon normaliseringsprocess man går igenom under grav för nu är jag inte alls speciellt panikslagen eller orolig, bara 4 veckor kvar....tror säkert du går igenom samma faser. först kunde jag öht inte läsa om själva förlossningen el se födslar på tv. nu går det finfint!
SvaraRaderaHahahaaa! PRECIIIS så är det, Paltkoma!
SvaraRaderaOm M råkar zappa till något "föda-barn-program" på tv så vrålar jag att ska byta kanal på en gång, hahahaaa!
Tänk att du bara har fyra veckor kvar. Vad fort tiden går! Du meddelar väl när miraklet har landat?
Kram