Full fart på jobbet och jag har ärligt talat ingen jobblust alls idag men jag biter ihop och kör på ändå. Snart är det äntligen helg!
Idag känns det inget speciellt alls i kroppen. Kanske liiite, lite i brösten. Jag har t.o.m. ätit för mycket till lunch utan att bli helt konstig i magen. Det känns...erhm, ovanligt. Jag gissar att jag kommer att bli toktrött vid 17-tiden. Tröttheten har hängt med hela tiden men inte lika intensivt som tidigare. Och det är otroligt skönt.
Igår funderade jag på något som jag inte alls borde tänka på ännu... Jag tänkte på nästa gång. Om det går att få syskon till Mini, alltså. Jag vet att Mini inte ens är här ännu men jag kunde liksom inte låta bli. Tanken stannade kvar. Syskon till Mini. Med min ålder så vill jag inte vänta för länge utan gärna köra igen så fort det går och vi orkar. Det blir intensivt de närmaste åren, hahahaa! Och då tänker jag på behandlingar. Men en liten plan i bakhuvudet är ju aldrig fel.
Men först; Mini ska komma. Det är så klart viktigare än allt annat just nu. Resten får vi ta sen.
Tänk att jag ens skulle tänka på syskon. Herregud, jag ÄR gravid!
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
1 dag sedan
Jag känner igen mig i det du skriver; ungefär i den vecka där du befinner dig så försvinner tröttheten mer och mer (och NJUT, för den kommer tillbaka i typ vecka 35 igen med förnyad kraft...hehe). Jag vet att jag emellanåt kunde nästan glömma bort att jag var gravid; magen hade inte börjat synas än, illamåendet hade lagt sig, och den avtagande tröttheten kunde jag lätt leva med!
SvaraRaderaFörresten; kommer ni att ta reda på könet på Mini?
Jag förstår precis hur du tänker. Nu har jag inte alls samma historia som dig och är dessutom yngre än dig, men jag började tänka på syskon direkt. Jag har PCO och blev gravid väldigt snabbt när vi väl fick behandling, men jag tar ingenting för givet. Bara för att det gick fort förra gången behöver det ju inte bli så igen, och vi kan ju aldrig räkna med att få fler barn. Vi är så otroligt lyckliga över det barn vi har så allt annat är såklart en bonus, dock en väldigt efterlängtad sådan. Vi var iväg till Fertilitetsenheten i onsdags och fick nya Pergotimetabletter utskrivna för att sätta igång syskonverkstad så snart som möjligt, och då är ändå vår son bara drygt 6 månader... Men det är lika bra att hoppa upp i sadeln direkt! =)
SvaraRaderaSom sagt, jag vill inte på något vis säga att jag vet hur du känner eftersom vi har helt olika bakgrund, men jag förstår hur du tänker! =) Lycka till med Mini och eventuella syskon! =)
Jag kan förstå att du tänker så, och jag tycker inte heller det är fel med en sådan plan :o) Kram <3
SvaraRaderaÅh, vad gulliga och snälla ni är!
SvaraRaderaOch Popcorn79, lite i samma sits är vi nog. Det där med att man inte tar det för givet och nervositeten över att det kan gå åt skogen... :o) Jag håller tummarna för er! Lovar!
Klart att jag är galet tacksam över att jag äntligen blivit gravid, men eftersom jag själv har en bror (och en vän som jag kallar syster) så vet jag hur berikande det kan vara, så jag vill ha syskon till Mini. Så tankarna går ju dit ibland. Det gjorde de redan när vi började i och för sig, hihi!
Kön, ja... Jag och M har pratat lite om det men nog inte bestämt oss. Eller så kommer jag inte ihåg vad vi sa, hahaha! Kommer ihåg att allt vi ville ha var en frisk bebis så kön tänkte vi inte riktigt på. Men jag tror att jag vill veta. Har för mig att Fina M ville det också. Jag frågar när han kommer hem och återkommer!
Kram
Ok, han är hemma nu... Jo, han vill också veta. Vi tar reda på kön på Mini!
SvaraRaderaKram