Som jag längtar att sluta med alla tabletter!
Jag går upp kl 6:45 VARJE dag och sticker mig i magen och tar alla tabletter. Jag är galet trött på att höra mobilen ringa kl 6:45, kl 14:00 och kl 21:00 VARJE dag.
Jag är skittrött på vaggisar som kladdar och sprutor som sticks. Såååå trött! Men det kommer att kännas läskigt och lite tomt den dagen jag inte behöver ta dem längre...
Och om någon nu tänker tanken "vaddå kl 6:45? Vänta tills du får barn..." så säger jag att jag hellre går upp mitt i natten och torkar spyor på vårt barn än att leva i ovisshet om mitt eget liv och sticka mig i magen. Bara så att ni stoppar tankarna där liksom.
Apropå det, i förrgår jag berättade för en annan kompis som bor långt bort från oss att jag är gravid (inte att vi gjort ÄD). Hon har själv varit ofrivilligt barnlös men lyckades få ett barn till slut. När hon fick veta blev hon så klart glad för min skull men ganska snart började hon mala om annat. Hon frågade om vi skulle göra fostervattenprov, hon påpekade min ålder och att barnet kan bli "fel", hon påpekade att hon var så glad eftersom hon själv varit i min situation, hon påpekade att jag kommer bara att se lite tjock ut i sommar så ingen kommer att förstå att jag är gravid (och fnittrade), när hennes dotter gnällde i bakgrunden så sa hon "ja, det är så här ni får det" och suckade och hon sa att vi ska ha "babyträffar" (vad är det?) och ha så kul.
Jag vet inte, men det kändes inte bra. Klart att det var kul att hon blev glad för min skull men det blev så mycket fokus på att det kan gå åt skogen och fostervattenprov att jag inte kände mig glad alls.
Babyträffar? Och ha "sååå kul"? Vaddå? Går jag att umgås med nu? Innan gick inte det alltså? Och först nu blir det kul? Är det därför hon aldrig hör av sig?
Och att hon ens började dra upp hur jag kommer att se ut som gravid. Varför? Det skiter jag fullkomligt i just nu. Jag är lycklig över att få vara gravid. Om hon nu själv varit ofrivilligt barnlös borde hon väl förstå att sånt är helt sekundärt för mig?
Jag gillar inte att bli jämförd med hennes situation. Våra situationer ser helt olika ut och hon är inte 42 år när hon får barn. Hon försökte bli gravid i två år och när hon var under 30 år slutade hon att försöka få barn. Hon fick barn spontant när hon var 36. Jag vill faktiskt inte bli jämförd med henne alls, och speciellt inte när jag ringer för att berätta min livs gladaste nyhet.
Och så kommentaren "det är så här ni får det, suck, suck". Ja, precis. Det är så vi VILL ha det. När ska folk fatta det? När man kämpar som en idiot för att bli gravid så är det PRECIS det man vill uppnå. Att få barn oavsett om de gnäller eller inte.
Nåväl, även om jag hade blivit gravid på det mer vanliga sättet så hade jag inte velat höra allt prat om fostervattenprov och att allt kan gå åt skogen. Det fattar väl jag också men det skulle aldrig falla mig in att ta upp sånt med någon som just blivit gravid. Och jag gillar inte att bli jämförd. Jag är jag. Min situation är min.
Äsch, jag vet inte... jag kanske gnäller och överreagerar men det känns inte bra i maggropen alls. Först tänkte jag inte så mycket på det men nu har hennes ord malt i mig sedan vi pratade och jag blir bara mer och mer irriterad.
Men nu vet hon i alla fall att jag är gravid och så får det vara med det.
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
1 dag sedan
Wilda, vet du vad jag tror? Jag tror att hon kanske inte lika helhjärtat som du längtade efter barn och vart liiiit liiiite besviken på livet som följer som mamma. Eftersom hon lyfter fram det negativa. Så tror jag och jag tycker dessutom att du ska fortsätta få vara överlycklig över att du ska bli väckt mitt i natten och bli biten i tutten :o)) Kram! <3
SvaraRaderaTACK, Smulan! Du är fasiken BÄST! :o)
SvaraRaderaVad vore världen utan dig? :o)
KRAM
Så glad att jag hittade till din blogg. Vi är i exakt samma situation. Gravid genom ÄD och nu i vecka 9. Och i samma ålder. Ska bli spännande att följa dig!
SvaraRaderaTycker oxå hon verkar knäpp faktistk! Och det där tjatet om att man nu kan göra än det ena än det andra - kunde man inte det innan då eller??? Äh, dög jag inte innan så duger fan inte du nu - så tycker jag! Och jag tror att du kommer bli skitfin, så det så! (vi ska ju bumpa magarna i augusti *fnissar*)
SvaraRaderaHon kanske på något sätt ville förmedla någon sorts gemenskap med dig och så blev det så fel. Många föräldrar verkar anse att barn förenar människor oavsett och det kan inte jag alls hålla med om. Men tanken kanske är god.
SvaraRaderaEn del människor som blir föräldrar förändras på ett sätt som man ibland inte hade tänkt sig. Jag har en god vän som blev mästrande när hon blev mamma och ofta tillämpar något som jag kallar "det tysta ogillandet" i mitt sällskap. Dvs hon visar med kroppsspråk och ansiktsuttryck att hon tycker att jag gör något fel som förälder men hon säger inget, bara ogillar tyst. Jag hatar det. Och jag väljer att inte umgås så mycket med henne och saknar i hemlighet hennes gamla jag.
M! Du får gärna maila mig om du vil!
SvaraRaderaJa, Jenny_Maria, helknäpp!
Lisa, jag tror också att hon ville väl Men det blev bara pannkaka. Det är som jag brukar säga, en del skiter ut hjärnan samtidigt som de föder barn. De tappar liksom begreppen och lever bara i sin egna värld. Som din kompis.
Jag hoppas vid universum att jag aldrig blir sån!
Kram
En sak behöver du nog aldrig oroa dig för - att du ska bli på det sättet hon är. Och jag kan intyga att det är underbart när man äntligen blir förälder. Så det är underbart nu när du är gravid - och om inte så många månader (ändå) förälder. Svindlande, eller hur?!?
SvaraRaderaKänner att jag skulle försöka skriva något klokt, men det blev inte alls så. Är nog bara att jag ser fram emot dina inlägg som mamma med - att få läsa om den kärleken. Du har något underbart att se fram emot, oavsett vad vissa andra försöker få en att tro.
Många varma kramar!
Jag är inte alls förvånad över attityden från kompisen. Tyvärr. Alltför ofta ser jag exempel på att människor hellre vill hålla fram det negativa - och SÄRSKILT när de möter någon som har anledning att glädjas. Jag fattar inte varför det är så!
SvaraRaderaNär vi var på väg hem från BB med vårt efterlängtade lilla knyte stannade vi till på makens jobb. Världens lyckligaste föräldrar till världens finaste lilla och högt efterlängtade enveckasbäbis. Då säger TVÅ av arbetskamraterna, oberoende av varandra, nåt i stil med att "Vänta bara tills hon är sex år och säger att hon hatar er"
Jag hoppas du ska hitta en radar inombords som styr bort dig från människor med den attityden och istället får möte dem som gläds med er och förstår vilken väg ni har vandrat för att komma hit.
Kram