Jag gillar inte att vara gravid, även om jag vill vara gravid. Jag VET att det kan låta provocerande men så är det.
Redan när vi började med våra försök att få barn så påtalade jag det för Fina M; "Du, jag tror verkligen inte att jag kommer att gilla att vara gravid. Bara så du vet, liksom." Ungefär så lät det.
Men jag VILL som sagt vara gravid. Jag vill uppleva det och leva som gravid. Jag vill ha det som en del av mitt liv. Kanske kommer jag att tycka om det längre fram. Kanske blir jag en av de där som kommer att gå och krama min mage hela dagarna. Det är det bästa med att vara människa; man kan ändra sig när som helst.
Just nu tycker jag inte alls att det är så jättekul faktiskt. Jag vill bara sova och orkar ingenting. Jag presterar uselt på jobbet OCH hemma. Fina M gör allt och jag är en lat pascha. Typ. Allt jag tänker på är hur jag ska kunna äta utan att somna, må illa och bajsa inom hyfsad framtid. Och på hur jag ska stå ut en dag till med de onda brösten. Och hur jag ska undvika oron kring själva graviditeten.
Till råga på allt så har jag sjukt dåligt samvete för att jag tycker och tänker så här. Jag har ju själv velat bli gravid och kämpat som en dåre för att uppnå det! Och jag vet hur många som finns där ute som kämpar precis lika mycket, om inte mer. Så jag borde bara hålla käften och vara tacksam helt enkelt.
Så jag gör det. Håller käften alltså. Och det är klart att jag är tacksam! Galet tacksam! Men för det behöver jag väl inte gilla att vara som en stor, trött, gasig och orolig bajsballong?
Det är stor skillnad på att vilja vara gravid och att gilla att vara gravid. Jag hoppas att jag kan börja gilla det snart.
Och jag hoppas att jag inte kliver alla mina kära kämpande vänner på tårna nu. Ni får VERKLIGEN säga åt mig att skärpa mig hur mycket ni vill! Hit me! Jag tar det. Med både förstoppning och narkolepsi-influenser...
Är jag en ond människa nu?
Varma kramar
Ibland går det upp och ibland går det ner
1 dag sedan
Målet är ju i slutändan ett barn, inte graviditeten i sig. Och det är f*n inte alla som njuter av de där nio månaderna... och det måste ju få vara Ok! Det som är jobbigt blir ju inte mindre jobbigt för att det är vad man har längtat efter. Så jag tycker att du ska skaka av dig det där dåliga samvetet och njuta av att du onjuter :D (sen tror väl inte jag att du kommer må utter hela graviditeten heller, men det får ju visa sig!)
SvaraRaderakramar
Tack, snälla du!
SvaraRaderaDet är apjobbigt att inte trivas med att vara gravid. Men jag tror nog att det kommer att gå över. Som du säger, så kommer jag nog inte att må så här hela tiden....
Jag känner mig gnällig och otacksam. Åååh, vad jag hoppas att jag mår bättre snart!! Men det är värt det. Det vet jag ju.
Kram
För de allra flesta blir det ju faktiskt bättre efter den första jobbiga tiden. Den enorma tröttheten brukar gå över och då känns det normalt lite bättre på det sättet i alla fall.
SvaraRaderaJag upplever dig inte som gnällig, men är å andra sidan i en annan position. För som sagt - det är ju barn man vill ha. Och även om man gärna vill uppleva en graviditet innebär den ju inte alltid odelat positiva upplevelser. Det är rätt få förunnat att ha det så bra.
Försök bara att sköta om dig och inte ha så dåligt samvete. Det är verkligen en bra övningsperiod att lära sig be om hjälp!
Varma kramar!
Tack, ahns!
SvaraRaderaJag som alltid sagt att jag inte ska gnälla om jag blir gravid... Nu är jag det men jag vill inte gnälla. Egentligen så konstaterar jag nog bara att jag inte tycker att det är så kul. Även om jag så klart är överlycklig!
Kram
Jag känner VERKLIGEN igen mig! Man får så dåligt samvete och jag får dessutom dåligt samvete över att jag inte orkar vara så glad (utåt) som jag ju faktiskt är!
SvaraRaderaÅ andra sidan har jag alltid sagt att när jag väl blir gravid - ja då jävlar ska jag vara gravid! Så jag ser det som att jag nu vältrar mig i alla möjliga åkommor som man kan råka ut för som gravid, men självklart hoppas jag på att det snart blir bättre! :)
KRAM!
Det är som om det vore jag som skrivit detta inlägg... Det är barnet vi vill ha inte alla krämpor.
SvaraRaderaKram Wallan
Tack Orättvisan och Wallan! Det är sååå skönt att höra att jag inte är ensam och att ni förstår.
SvaraRaderaFör samtidigt så är det väl just så, krämprona visste vi ju att de skulle komma... Men helst av allt är det den fina lilla bebisen jag vill träffa. Så tänker nog de flesta. Tror jag.
Kram
Håller med alla föregående talare!! SLÄPP det dåliga samvetet. Helt OK att inte gilla att må urkas. Dåligt samvete suger bara energi och du och Mini behöver all energi ni kan få som det låter!!
SvaraRaderaDetta hindrar ju inte mig att vara avis dina krämpor ;-)
Tuuusen tack, Längtan67!
SvaraRaderaOch du får vara hur avis som helst! :o)
KRAM