Tänk om det var ett plus ändå... Varför slutade jag ta hormonerna för? Är det då jag själv som orsakat att det inte blir något? Skit. Det vore så typiskt.
Men så ska jag naturligtvis inte se det. Nu blev det så. Jag tog liksom för givet att ett minus var ett minus. I min hjärna just då, var det så definitivt.
Jag får tänka på att min kropp har vant sig vid det faktumet nu. Att den ska bli gravid.
Och aldrig mer sluta med hormoner bara för att jag får ett minus.
Förresten var det TVÅ minus. Jag kissade på en sticka och samlade samtidigt upp allt i en glassförpackning i plast (kan erkänna att Sias citronlakritsglass inte känns så het på min meny längre...). I den stoppade jag sedan ner en teststicka vi fått med oss från AVA. Så det kändes liksom att det där minuset var ett definitivt überminus. Så jag tog inga fler hormoner efter lördag morgon. Jo, jag tog dem på lördag morgon på ren vana och för att jag var så trött men efter det så har jag inte använt varken vaggisar eller tabletter.
Det är tre dagar.
Så nu har jag börjat igen. Undrar om man kan "rädda" sina chanser då....? Eller så var det inget plus och jag inbillar mig som vanligt.
Åååh, jag känner mig dum. Korkad. Blåst.
kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
6 timmar sedan
Luuuugn! Vi tar bara progestronet för att komplettera, faktiskt. För det mesta klarar kroppen det alldeles själv om ett embryo faktiskt fäst. Men vi har satsat så storartat, så heroiskt. Så vi kompletterar, för säkerhets skull.
SvaraRaderaOm du ff tar östrogen är det detsamma, för det mesta klarar kroppen det själv när embryot väl fäst. Men för att vara riktigt riktigt säker.
Nej, Matilda. Du har inte dödat embryot.
Tack!!!
SvaraRaderaTankarna snurrar så klart när det blir så här. Det sista jag vill är att själv vara orsaken till att allt går åt skogen... Tänker jag för mycket så blir det uppenbarligen "felfokus" ibland.
Tack för att du påminner mig!
KRAM