Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

torsdag 25 november 2010

RD10

Tionde dagen och jag känner ingenting idag heller. Jo, om jag nyper mig i brösten men det hade ju gjort ont oavsett embryon eller inte...
Jag har kommit på mig själv att Googla på olika symptom beroende på vilken ruvardag det är, vilket är helt befängt och faktiskt ganska förkastligt. Alla människor är olika och alla symptom jag har är mestadels fabricerade av de hormoner jag äter. Så även om jag skulle ha några symptom så kan det lika gärna vara hormonerna alltså... Morr.
Igår var jag otroligt lättrörd. Som en martini ungefär. Not shaken, bara rörd. Jag storbölade när någons släkting dog i tv-programmet "Biggest loser". Då menar jag storbölade. Ulkade. Usch, jag skulle ha gått på en promenad i snöyran istället.
Det kanske är ett symptom? Storböla till hetsprogram på tv?

Skrattade sen hysteriskt i ett telefonsamtal med J. Hon roar med vardagsberättelser. Hoppas att hon kommer på besök snart.

Åter till jobbet...

Kram i snön!

4 kommentarer:

  1. Jo, jag är rolig. Ibland :)Roligt att jag kunde få dig att skratta :)
    --

    Men det skulle kunna vara så. men sluta googla, din galet fantastiska kvinna :D Sök inuti dig istället för utanför.

    Jag brukade sitta framför Home makeover och gråta. jag grät som om någon faktiskt hade dött.
    Men de blev så glada av sitt nya hem och hus och då bölade jag-inte direkt i proportion heller-tårarna bara sprutade. Vi såg också en film med Sean Connery, när jag bar Leia. Det var någon barnfilm med en drake i. Jag grät fortfarande hysteriskt en timma efter att filmen var slut eftersom den snälla draken dog. Jag var inte alls så rörd med Linnea. Det är faktiskt ett mycket bra tecken.
    Misstänker att bara en graviditet kan göra en så såsig. Inte hormoner konstgjord väg.
    I vilket fall som helst så är det skönt att kunna känna så. jag älskade att vara så känslig.

    Håll koll på hur känslig du är. ;)

    Önskar med dig fortfarande.

    SvaraRadera
  2. håller med jenny, sluta googla;)
    men jag vet, gör det själv. man vill ju ha bevis, ngt tecken på att det KAN vara grav på g. "kroppen kan lura dig, sa en tidigare ivf-läkare. du kan vara gravid utan att känna det, du kan känna dig gravid utan att vara det. tolka inte kroppen. " lätt sagt! hoppas, hoppas!

    åker själv till åbo ikväll...ET imorgon. tjoho!

    SvaraRadera
  3. Tack till er båda!
    Ska verkligen inte Googla mer... Det sätter bara en massa onödiga griller i huvudet på mig.

    Så otroligt kul, Paltkoma!! Du vet att jag håller alla tummar och tår!!

    Kram

    SvaraRadera
  4. Minns själv när jag i början satt framför ugnen mitt i natten för att jag behövde pommes frits och bölade för att ugnen tog så lång tid på sig. Min sambo vaknade av mitt hulkande och undrade vad som hände...när jag berättade skrattade han (jag hade nog inte heller kunnat hålla mig) och då blev det förstås ännu värre... (det slutade med att han ställde sig och gjorde hemgjorda hamburgare 2 på natten).

    Apropå att känna själva graviditeten så gjorde jag inte det. På 6-7 försöken innan det gick så kände jag allt möjligt (utan mediciner och såntsom kunnat spöka), men när det väl hände var jag inställd på att ta paus och inte försöka mer på ett tag. Jag hade verkligen ingen aning.


    Paltkoma - Fy sjutton vad roligt. :) Lycka till med allting!

    SvaraRadera