Ruvardag 7 och jag känner ingenting ännu. Nada. Noll.
Och jag har glömt Progynontabletterna hemma så nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag brukar ta en klockan 14. Låter jag tabletterna ligga kvar hemma så blir det inte förrän kl 18 jag kan ta tabletten. Det känns som lite sent eftersom jag tar kvällstabletten kl 21.
Tyvärr har jag 4 mil hem från jobbet och även om jag inte åker hem och hämtar tabletterna i någon rusningstrafik så tar det nog ca 1,5 timme fram och tillbaka med stockholmstakt i trafiken (lustigt, alla går fort i Stocholm men trafiken sniglar sig fram).
Nu kom jag på det! Jag jobbar hemifrån i eftermiddag!! Så får det bli. Lunch och sen hemåt.
Det oroar mig lite att jag inte känner något. Trots att jag vet att det inte behöver betyda någonting. Suck, vad jag ogillar att ruva.
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
5 dagar sedan
Näe, ruva är hopp.
SvaraRaderaGe inet upp redan.
Jag tror det hade skrämt dig mer om du känt saker. Det vanligaste är ju att man inget känner på ett par veckor.
Deppa lite om du behöver men jag hoppas med dig!
Möt: Det kanske inte går..med: Tänk om det går!
med tanke på hur du stöttar mig fast du är där du är, ser du inte vilken fantastisk person du är? Om något så ska det bara just därför.
Massa kram!
Asch, det ska väl inte kännas något speciellt? Svullna bröst och allt det där är väl biverkningar från läkemedlen som kommer med...
SvaraRaderaSkönt med en halvdag hemma, jag gjorde faktiskt likadant (bättre utrustning för mitt jobb hemma knäppt nog).
Håll ut! :) Kramar!
Tack för inlägget(-jag lägger svaret här fast det är dumt..plus att jag alldeles säkert vet att du läser det.. så att du kan gå tillbaka och läsa om hur fantastisk du är om du skulle vilja.) Och gud i hela världen vad du är bäst!
SvaraRaderaMaken på mycken mängd klokskap har jag väl aldrig skådat hos en och samma person tidigare.
Nåja, :d förutom i mitt eget sinne, men är jag mitt i gröten med en fot i munnen..
Tack, du värmer en gammal knotig kvinna med dina ord. :)
Noap, icke schizo än.hade bara en ytterst svår dag på slutet.
Må alla dina embryon växa!
TACK!
SvaraRaderaTack för att ni peppar mig och förklarar för min hormonhjärna. Jag behöver verkligen slappna av lite. Sluta att tänka så mycket... Tack igen!
Och Jenny, tack!! Tusen tack!