RD8

Det är vår. Det märks dels på väder och Valborg men också om inte annat på min läsarstatistik. På tredje plats av de mest lästa inläggen jag gjort ligger nämligen inlägget "Magnolia", som för övrigt är ett ganska meningslöst inlägg. Jag gissar att det är så här års man vill ha sin magnolia och letar efter mer info om den. Vilken besvikelse att leta info om en växt och hamna på en blogg där en tjej skriver att det är den vackraste blomma hon vet, hahahaaa!
Men nu har jag i alla fall planterat en magnolia vid förrådet.

Idag känner jag ingenting heller. Igår tänkte jag att jag kanske är gravid men idag tvivlar jag. Ok, dagen har knappt börjat men ändå. Men jag hinner väl ändra mig och känna efter tusen gånger till...
Förresten drömde jag att ett ägg som låg hemma plötsligt kläcktes och blev en höna. Jag drömde också att jag helt plötsligt spydde upp flera små ägg som det kom ut en massa söta kycklingar ur. Men själv kände jag mig bara tokäcklig i munnen... Yeak! Man blir knäpp av att ruva.

Ikväll blir det brasa, middag och bus med bästaste bästisen och hennes goa små troll. Kul!

Trevlig Valborg och kramas vid brasan!

Redo

Snabba bud... Jag insåg att jag inte orkar träffa folk idag. Jag vill bara sova. Så istället har jag åkt till Apoteket och hämtat ut Fragmin (självklart blev 7 askar av 9 restade!) och köpt provrör (för urinprov på torsdag) samt två gravtester. Jag är redo.

kram

Hem

Nej, nu skiner solen alldeles för mycket och det är fredag. Dags att smita hem!
Det blir middag på lokal sylta med några vänner ikväll. En av dem misstänker jag har gjort ÄD...

Kram till alla!

Doktor

"Farbror doktorn" var en ganska ung (säkert lika ung som jag), skitsnygg tjej med nackspärr. Tack och lov att hon hade något fel. ;o) Väldigt sympatisk och bemötte mig precis så som jag hoppats på.
Naturligtvis kom tårarna och min röst blev alldeles grötig och osammanhängande men på något sätt förstod hon visst allt jag sa. Gissar att hon har lärt sig att tyda guturala ljud under sin karriär som psykologläkare.

Det var otroligt skönt att få en bekräftelse på att jag inte mår så toppen och att jag ska få hjälp. Najs. Väldigt najs.
Jag ser fram emot det första tillfället.

Ett tips om någon annan tänkt ta kontakt med en terapeut av något slag: boka inte en tid så att du måste tillbaka till jobbet direkt efter när du är alldeles gråtmosig i ansiktet om du vill undvika frågor.
Jag lyckades smyga in på kontoret med solglasögon på...

Kramas där ute!

RD7

Idag känns det ingenting. Nada. Jag är helt "normal".

Idag ska jag också träffa en doktor som jag fick tag på när jag fick min stora krasch. Just nu känner jag mig faktiskt ganska bra men ska gå dit i alla fall. Jag vet att jag kommer att behöva en del hjälp om det här inte går vägen. Usch, vill inte tänka på det men lär väl få göra det idag.

Får se om jag känner något i nedermagen senare idag. Det positiva är att mer än halva tiden har gått. Testdag på torsdag kväll...

Solkramar!

Mycket nu

Jösses, mina bröst har blivit GIGANTISKA. Det känns inge kul. Jag vägrar gå och köpa en ny bh bara för att jag ruvar. Näe, det får vara tills ett eventuellt plus har visat sig.
Fy, vad jag ogillar Progesteron!

I allmänhet känns det som att många har mycket just nu. Inklusive jag själv. Det finns liksom inte tid till allt. Idag har jag i och för sig lyckats skriva en del här i bloggen men ändå. Jag hinner knappt läsa bloggar längre. Det ÄR mycket överallt. Alla är så upptagna och jag gissar att det är solen som gör sitt till. Det ska fejas på båtar, fejas på landställen, fejas i trädgårdar, fejas till tentor, fejas med hälsan och kroppen, fejas med psyket och fejas på uteserveringar.
Men är det inte ganska skönt, så säg? Även om det är mycket nu så är det för att vi vaknat ur dvalan lite. Snö i all ära men nu när alla knoppar slår ut och det nästan är sommar, ja, då blir jag alldeles varm i själen. Jag lever för vår och sommar.
Synd bara att jag inte kan ta en öl i solen. Får se om det blir så i år eller inte.

Aaah, härligt med sol är det i alla fall!

KRAM

Jämför

Idag känns det likadant som på ruvardag 6 förra gången (kanske att det ilar lite mer den här gången). Och då lyckades jag i alla fall bli gravid så jag hoppas att min analys härmed stämmer.
Det svårt att INTE jämföra...

Kram

Gyn hör bön

Så damp det ner ett mail från receptgynekologen. Recept inringt och klart. Jag hann inte ens ringa och kolla som jag sa.
Allt var visst inte så krångligt.

Kram

Minne

Vi har rensat massor i trädgården och lagt alla kvistar, grenar och löv i stora papperssäckar. De ställer man sedan vid hustomten och så ringer man SITA som kommer och hämtar. Om man kommer ihåg att ringa SITA.
Min man, Fina M, tenderar att glömma det mesta och jag brukar bli tokig av att alltid behöva vara den som ska påminna och hålla reda på så mycket. Så nu lade jag bestämt över ansvaret av hämtningen av trädgårdsavfall på honom.
"Och jag vill inte hålla på att påminna dig den här gången", lade jag bestämt till.

Nyss dök ett stolt mail upp i inboxen:

"...hämtas av SITA på tisdag. Ska stå vid vägen innan kl 7.
Det trodde du inte att jag skulle komma ihåg!!!
Puss!!

P.S. Kan du hjälpa mig att komma ihåg att ställa ut dem? D.S."

Say no more....

Kram

RD6

Idag kändes det ingenting till en början men nu känns det lite, lite grann i nedermagen igen. Och i ljumskarna. Det molar lite men gör absolut inte ont. Det känns lite mer när jag sitter ner eller ligger med benen uppdragna, än när jag står.

Lite oroande är att jag mailat gyn (inte min vanliga) om recept på Fragmin men inte fått svar ännu. På tisdag ryker sista sprutan av dem jag har så till dess måste jag lösa det här på något sätt. Ska börja med att ringa och kolla om hon missat mitt mail eller är på semester. I så fall hoppas jag att AVA kan skicka några postledes.
Alltid är det något som ska krångla...

Kram

Mattefacit

Amen hur tusan tänkte jag?! Tur att det finns läsare som har koll! Tusen tack till kloka Evelina.
Det är vecka 3+0 just nu om jag skulle vara gravid. Inget annat.

kram

Ilar

Det ilar i nedermagen och ner i ljumskarna.
Snälla universum, låt det vara ett gott tecken!

kram

Matematik

Att jag aldrig lär mig... Sitter och funderar på det där med hur man räknar vilken vecka man är i (om man blir gravid).
Jag vill räkna från själva befruktningsdagen plus två veckor. Det borde väl vara rätt?
Så om våra påskisar befruktades den 20/4 (onsdag) så skulle idag vara vecka 4+0 om jag vore gravid?

Jag vill bara vara förberedd... Omutifallatt....

Kram

RD5

Redan femte dagen som ruvare. Det måste vara det härliga vädret som gör att tiden rullar på lite fortare.
Idag känner jag ingenting än så länge. Nada. Nästan lite trist när jag inte kan analysera, hihi. Men också väldigt skönt att få känna mig normal.
Igår kväll hade jag ont i brösten men det beror nog på att de blivit lite för stora för bh:n och helt enkelt protesterar och vill ut därifrån. Så när den väl tas av, ja, då sträcker de väl på sig eller nåt, för ont gör det. Förbaskade hormonspel. Hoppas att jag är gravid så att det är värt allt...

Idag har jag utvecklingssamtal med min chef. Känns helpuckat eftersom jag är konsult så min chef ser mig aldrig jobba annat än de interna projekt jag drivit tidigare. "Förbered dig väl" stod det i mailet. Det är väl klart jag gör. Jag är vuxen och har själv personal att ta hand om så jag vet vad det går ut på... Äsch, jag kanske gnäller men det känns bara så fånigt allting.
"Vad är det som driver dig?" står det i självutvärderingen. Jaaa... 41-årig, snart 42, chef som desperat försöker bli med barn med egna medel. Det enda som driver mig just nu är pengar och semesterdagar. Men det kan jag inte riktigt skriva. Och min chef vet att jag vill bli egen igen. Samtidigt vill företaget jag konsultar på anställa mig... Det här kommer att bli det snurrigaste utvecklingssamtal jag varit på! Jag ska i alla fall köra på linjen att bli egen. Hoppas att vi kan komma överens om en bra lösning!

Kramas därute!

Prelbokning hos gyn

Ok, det gäller att vara tydlig ibland...
AVA bad mig att ta blodprov för Hcg och Progesteronhalter den 6/5 samt 9/5. Och hur gör man för att göra blodprov i Sverige? Ja, jag ringde så klart till min Fina Gyn och bad henne om remisser för blodproven. Ooops! Det blev stopp! En Bitte!!!
Hon sa att hon inte får vara inblandad i den utländska behandlingen men att hon såklart ville hjälpa mig på något sätt. Då började jag om och förklarade att det är förändringen i hcg de var ute efter och att om jag blivit gravid på naturlig väg så hade Fina Gyn nog kollat det ändå. Hon förstod genast och då var det inga problem. Bara AVA bibehöll sitt ansvar för medicinering och behandling. Puh! Inga problem alltså.
Fina Gyn, hon är guld värd.
Eftersom hon är lite fullbokad så klämmer hon in mig på torsdagen 5/5 för ett officiellt gravidtest och så kan jag göra blodproven när det är tänkt. Så ska jag bara få fram svaren snabbt också...

Jösses, vad jag avundas de som får göra ÄD via landstinget för att de slipper hålla reda på allt och alla helt själva. Gratis. Jo, lite avis på det är jag.

Kram

Vattentest

Amen asså, nu har jag druckit en liter vatten på hela förmiddagen och jag har bara kissat en gång (såååå roliga detaljer...). Åh, vad jag önskar att det är ett tecken!
För att leta tecken och känna efter kan jag liksom inte låta bli att göra. Lite lagom besatt så där, hahahaa!

Kram

RD4

Inatt hade jag svårt att sova. Det kändes sådär kul när jag skulle jobba första dagen efter 11 dagars ledighet. Att vara utvilad hade varit att föredra liksom.
Jag googlade så klart runt på det här med graviditet och sömnsvårigheter. Överallt så står det bara om att magen trycker på och blablablablaaaa... Men så hittade jag faktiskt information som hänger ihop med min sömnlöshet. Det är Progesteronet som busar så klart. Det gör att man kan bli trött på dagtid och får svårt att sova på natten. Med de mängder progesteron jag tar så kan det nog drabba mig även om jag inte skulle vara gravid. Trist, men sant. Men skönt med en liten förklaring i alla fall.

Annars så drar det bara lite i nedermagen förutom när jag satte mig ner i stolen på jobbet. Då ilade det. Ingen aning om det är bra eller dåligt men ikväll blir det en långpromenad i spåren för att få igång blodcirkulationen ordentligt.
Och så är det härmed slut med mat- och godisfrossa. Förbannade påsk, hahaha!

Vardagskramar

Pinkanalys

Mörkt pink. Precis som förra gången men då på RD4... Lite ljusare än då men mycket mörkare än vanligt. Kan det ha fäst redan?
Jag har druckit massor men har varit i solen nästan hela dagen. Kanske påverkar det? Fasiken, vad med spekulerande!

Men idag har jag äntligen fått två drömmar uppfyllda! Jag har fått köpa mig en Magnolia som är ståtligt planterad synlig från uteplatsen. Såååå fin! Nu kan knopparna slå ut också.
Den andra drömmen är en planta Blåregn som är planterad vid förrådsväggen. Blir nog toppenfint när den tar sig.

Nu ska bara min riktigt stora dröm slå in också...

Kram

RD3

Så skönt det är att vara hemma och utvilad.
Idag blir det till att påta i trädgården, köpa lite växter och slappa.
Än så länge känner jag ingenting av påskäggen. Det ilar till lite då och då i nedermagen men jag gissar att det är hormonerna som gör sitt. Brösten har också blivit lite större känns det som.

Dags att njuta sol!

Kram

Rigarapport

Äntligen hemma! Jag är helt slut efter en helt sömnlös natt. Det var visst streetracing eller nåt inatt utanför vårt hotell. Galet höga ljud heeeela natten. Fina M snusade som en stock och jag låg klarvaken. Men nu är krafterna tillbaka! Dags för en avslutande sammanfattning av Rigaresan och lite (mobiltelefon-)bilder! Klicka på dem för att se dem i större format (dock är bildkvaliteten inte den bästa...).

Vi åkte med AirBaltic som hade finfina flygplan.

Däremot hade de en skum könsindelning på leksaker i sin flygkatalog....mutter, mutter...

Flyger man med AirBaltic så finns det också en jättebra karta i stolsfacket. Sno med er den. Och när ni kommer ut i ankomsthallen så går ni till BalticTaxi och köper en biljett på 10 LVL. Den ger ni till chauffören när ni är framme vid hotellet. Behöver jag säga att taxibilen är grön?
De finns röda taxibilar som är bra att åka med också.

Vårt hotell, Radisson Blu Hotel Ridzene. Skitfult betongkomplex men det låg bra till och vi fick ett bra pris när vi bokade....

"Bar" skrivs typiskt nog "Bârs" (ok, jag har inte det där raka strecket på den här datorn...)

Dagen efter ankomst var det dags. Så här ser entrén till AVA-kliniken ut.


Och den ligger på den här soliga gatan...

I Riga parkerar man som man blir tillsagd. "Upp på trottoaren med bilen nu då!"

Och känner man sig tveksam till att stå på trottoaren så finns den svenska "lagomvarianten". Lite både och liksom. Om man inte törs fullt ut.

Och känner man sig som en punkare så är det bara att "tvär"-vägra att följa skyltarna.

Frihetsmonumentet, ett måste att se. Både monumentet och de värdigt patrullerande militärerna (fnitter).

Dagen efter spermalämnandet (på torsdagen, alltså) åkte vi till Majori i Jurmala och njöt havslukt...

...och vackra byggnader...

...och en öl...

Till Jurumala kommer man enklast genom att gå till centralstationen som ser ut som en jättestor betongklump (á la gamla Sovjet) bredvid köpcentret "Origo". Där letar man upp lucka 6, 7, 8, 9 eller 10 och frågar när nästa tåg mot Majori (största byn i Jurmala) går, vilken perrong och vad det kostar. Priset är ca 3,60 ToR för två personer (ca 43-44 SEK). Sen letar man upp perrongen och då får man kika lite noga men det är inte alltför svårt att hitta.
Resan tar ca 30 minuter och biljetterna ska visas för en konduktör. Vår var en gullig tjej som kom och sa till oss när nästa station var Majori. Annars kan ni alltid sätta er på tågets högra sida i färdriktningen och när ni ser nedanstående hus så vet ni att ni ska springa av. De ligger nämligen i Majori...
(bilderna är tagna från perrongen)

När ni väl klivit av så följ huvudströmmen dit alla andra går (över gatan och lite till höger). Då hittar ni en lokalkarta där ni ser att det är svårt att gå vilse i stan...

På Långfredagen var det tänkt att vi skulle shoppa men det bidde inte så mycket av med det. Däremot hittade vi ett mysigt kafé/restaurang i Jugendområdet (med på Unsecos världsarvlista!) där vi åt snacks och tog en öl/cola på uteserveringen.

"The Flying Frog" hette stället.

Man kan också roa sig med att åka båt på Daugava. Vi hittade ett "hoppa-på-ställe" i parken Bastejkalns (tror jag den hette....).

Och om någon undrade vad Påskharen hade för sig så var han stupfull och vilsen utanför en nattklubb i Riga.

Middag inmundigades på en Belgisk bar, Bon Vivant, som påsken till ära hade två kycklingar i ett akvarium inne i baren. Jättefräscht...

Ja, just det! Ta med er ett hänglås med era namn och datum på (gissar att det är förlovningsdatum det ska vara egentligen) och häng fast på någon av broarna som minne, vettja!

Det var alles från resan! Generellt kan jag också tipsa om att våga gå in på restauranger med tonade fönster. Nästan alla ställen har det nämligen och innanför finns ofta toppenmat, god, kall öl och trevlig personal.
Och ta er till Skyline Bar högst upp på Radisson Blu Hotel Latvija innan mörkret faller så har ni en fantastisk utsikt över hela stan!

Ja, just det... Det var visst en liten detalj kvar... Lördagen.
Så här ser insättningsrummet ut (det vita lilla strecket på skärmen är de insatta embryona):

Och så här ser våra påskägg ut!

LYCKA!

KRAM

Insättning klar - RD1

Tack allihop för hurra-rop, lycka till och tummar och tår! Det är obeskrivligt vad ni betyder mycket just nu. Kram för det!

Nu är jag då "ruvare" på dag 1. Najs.
Vi klev in på kliniken kl 12:30 lokal tid och fick vänta nästan 45 minuter. Det gjorde absolut ingenting för då fick min puls sjunka lite. Vi satt och läste så tiden gick ganska fort faktiskt
Medan vi satt där kom Jelena med ett papper som vi fick skriva på. Ett sedvanligt "vi-vet-vad-vi-ger-oss-in-i-papper" där vi också fick skriva hur många embryon vi vill ha insatta. Vi skrev 2.
Sen blev det dags att träffa Dr Fodina (och jag kan inte låta bli att nynna på låten "Funky Cold Medina" när jag hör hennes namn), en underbart glad, trevlig och skojfrisk läkare. Hela rummet fylls med energi när hon kliver in. Man blir glad.
Hon berättade hur de gjort med alla ägg dag för dag och ägg för ägg, sen gick vi igenom medicinering och allmänna "regler". Hon uppskattade att jag bad om Prednisolon och Fragmin så det ska jag ta. Folsyran tar jag redan och fokus på protein i kosten gör jag faktiskt också redan. Lite mer frukt vill hon att jag äter för glukosens skull (som jag försöker att dra ner på, men, men...jag får väl ändra mig där då). Jag måste röra på mig för blodcirkulationens skull men inte springa, rida eller göra alltför ansträngande och utmattande övningar. Powerwalk och viss styrketräning är bra och det gör jag redan så nu får jag fortsätta med det. Inga konstigheter.

Sen var det dags för insättning. Åååh, det var nästan mysigt! Vi fick se våra embryon på en dataskärm innan insättningen och Dr Fodina påpekade flera gånger hur otroooligt bra kvalitet det är på dem. Jag hade kunnat höra henne säga det sjuhundra gånger till. Så bra lät det när hon sa det. De skrev ut en bild på skärmen med de två embryona i bild. Ett 11-celligt och ett 9-celligt. Och 6 stycken ligger i frysen. Så totalt 8 av 11 embryon överlevde. Härligt!
Själva insättningen gick smärtfritt (nja, det ilar något otroligt men det gör inte ont) men jag fick beröm för att jag inte gått och kissat innan. En fylld blåsa underlättar för dem att se var de ska sätta embryona. Duktiga jag mindes från tidigare försök...
Efteråt visade doktorn med VUL exakt var embryona sitter. Vi fick en bild av det också. Sen kom Jelena med ett täcke som hon lade över mig. Jag fick ligga kvar i stolen i ca 20 minuter. Fina M satt så klart med hela tiden både vid insättning och vila. De spelade klassisk musik och vi tog lite kort med mobilen (som kommer upp här när vi kommit hem igen). Väldigt avslappnande.

Innan vi gick fick vi lite mediciner och genomgång av schemat för hur allt ska tas och vad som ska göras framåt. Så här ser det ut från och med idag:

- Progynon, 2 mg, 1 tablett 3 ggr om dagen
- Progesteron (vag), 400 mg, 1 vag på morgonen och 1 vag på kvällen
- Progesteron (tabl), 200 mg, 2 tabletter kl 16 varje dag
- Prednisolon, 5 mg, 2 tabletter kl 22 varje dag
- Fragmin, 0,3 ml, 1 injektion per dag
- Folsyra, 1000 mikrogram per dag

- Blodprov för Hcg och Progeteron ska tas den 6/5 och den 9/5
- Ultraljud en 27/5 (om det är positivt svar)

Jag har fått för mig att det är lite låg dos av både Prednisolonet och Fragminet men jag kanske har fel? Det känns i alla fall bra än så länge.

Åååh, allt kändes så fantastiskt bra, tryggt och proffsigt. Alla är trevliga, snälla och goa och på vägen tillbaka till hotellet sken solen varmt på oss. Allt är fantastiskt bra! Nu är det bara ruvandet kvar... Det blir dagliga rapporter kan jag lova!

Igen, tusen, tusen tack för all support! Det värmer hela vägen in i mitt hjärta alldeles enormt.
Fina, fina ni. Ni vet väl att ni är helt otroliga allihop?

Så en hel drös med glada påskäggskramar till alla!

Snart...

Om en timme ska vi vara där. Äntligen, äntligen, äntligen. Som jag hoppas att det blir något den här gången. Det går inte att beskriva. Om jag tidigare skrivit att jag inte längre har det där lite naiva hoppet kvar så kan jag ärligt säga att det är tillbaka nu. Obeskrivligt men hela kroppen vill bara kasta sig ner i den där gynstolen och skrika efter embryon att stoppa in i mig. Typ.
Nedermagen är lite mer svullen än vanligt och det beror nog helt och hållet på progesteronet. Kanske på att jag inte ätit helt nyttigt också... Det har varit semester och jag har bara njutit god och mat här i Riga. Hyffsat nyttig men alldeles för mycket, hahahaa!

Tänk att det snart är dags. Vi kan bli föräldrar om allt vill sig väl.
Vi har slagit vad om hur många embryon som klarat sig. Jag har gissat på 9 av 11 och fina M gissar på 7 av 11. Får se vem som har mest rätt. Tänk om bara ett klarar sig? Eller inga... Men då borde de ha ringt vid det här laget.

Snart lämnar vi hotellrummet...

kram

Långfredag

Idag sov vi lite längre och efter frukosten bar det iväg ner mot centralstationen för där ligger Stockmann och vi tänkte kika på kläder. Men först ville vi ta oss under spåren och till andra sidan för där ligger tre gamla hangarer där man brukade tillverka Zeppelinare (ni kan bara tänka er hur stora hangerna är!). Men väl på andra sidan var det så urbota mycket folk att jag som älskar marknader (!) gav upp. Jag gissar att halva Riga var på marknaden för idag är det ledig dag här tror vi. Skolorna är stängda i alla fall.
Stockmann var som ett varuhus är mest och jag hittade inget jag ville handla. Istället tog vi en promenad tillbaka och upp till Jugendområdet och tittade på hus. Området finns med på Unsecos världsarvlista. Vi tog en öl och lite småplock på en stillsam uteservering och promenerade lite till.
Nu har vi landat på hotellrummet och vi slappar och väntar. Väntar på middagstid. Och sen väntar vi igen. På att dagen ska ta slut. Vi vill nämligen att det ska vara påskafton nu.
Mina tankar går till de 11 embryona hela tiden och det är ganska jobbigt att bara vänta så här. Jag vill mest sova bort hela dagen för det här är verkligen den längsta fredag jag varit med om.
En långfredag med lite annan innebörd än kristendomens men en lång fredag är det verkligen.
Men imorgon smäller det!

Glada påskkramar!

Frögurka

Jipiiiieee!!!
Vår donator är en frögurka.
De plockade ut 15 ägg. Av dessa blev 11 befruktade och nu hoppas vi att så många som möjligt överlever tills på lördag.
ET blir kl 12:30 lettisk tid på lördag, d.v.s. kl 11:30 svensk tid.

Nu drar vi till havet och firar med en kall öl i solen.

KRAAAAAAAM!

Notering

Ett snabbt och kort inlägg för jag hittar inte sladden till den oladdade datorn. Väry irriterande.
Alla här är är galet långa! Och galet smala. Naturligtvis pratar jag enbart om tjejerna nu eftersom de är de enda jag spanar in. Alla kan ju vara dagens donator. Killarna har jag knappt noterat, hahahaa! It's a woman's world just nu....

Sov gott och krama kudden

Spermieförvirring

Ah! Riga är jättefint! Och alla tjejer är skitsnygga så det blir nog en söt unge, hahahaaa!
Allvarligt talat, det är bra här i Riga. Utom rummen där killarna gör sitt då'ra.
Maken berättade att rummet är helt kalt och i mitten av det står en stol med galonklädsel. Och så lite läbbiga tidningar och en dvd-spelare med läbbiga filmer... Låter sådär kul. Men sånt är livet för de stackars spermiebidragande männen. Hmpf. Det är ju verkligen såååå jobbigt med galonstolar jämfört med hormoner, spreta med benen i tid och otid, vara gravid och klämma fram en klump, som går att jämföra med en kalkon, genom ett kroppshål som normalt är vant vid en korv, alternativt det jobbiga att vara barnlös. Men visst, rummet lät verkligen inte roligt.

Han fick visst helt oförberedd lämna blodprov också. Först. Ni kan ju tänka er vad som hann fara genom fina M:s huvud när sköterskan hämtade honom och ledde in honom i ett helt vanligt undersökningsrum när han hela tiden trodde att han skulle lämna spermier. Och därinne i rummet stod två kvinnliga sköterskor (Hrm, hur var det nu med varje mans våta dröm? Två sjuksköterskor... Äsch, obehagliga tanke.). Förvirring, men det redde ut sig ganska snabbt när de bad honom lägga fram armen för att sticka honom i den. Han är spruträdd så alla eventuella osunda tankar försvann på en gång, hahahaa!

Efteråt fick vi prata med Jelena. Hon förklarade att vi kunde komma förbi imorgon vid 10-tiden så berättar de hur många ägg de fått ut och hur befruktningen gått. Galet spännande!
Vi fick ställa frågor men hade inte så många. Jag vill ha kortison och blodförtunnande men det får vi ta med läkaren på lördag. Fina M var fortfarande lite stressad av galonfåtöljer och dubbla sjuksköterskor så han glömde att fråga vad blodprovet skulle vara bra för. Min teori är att de bara ville retas med honom, hahahaa!
Naturligtvis har vi tagit en del bilder men de vill visst inte bli uppladdade på den här minidatorn jag har med mig så det får bli när vi kommer hem istället. Till dess blir det turistande i Jurmala imorgon och Rigashopping på fredag. Men först samtal med Jelena. Gissa om vi kommer vara där kl 10 prick?!

Kramas där ute!

Vaken

Pling! Klarvaken...
Idag åker vi. Nu är det snart dags. Det känns overkligt och pirrigt på samma gång.
Hotellet har Internet så jag kanske uppdaterar här under resans gång.

Men först lite frukost sen till soptippen och slänga gammalt skräp och efter det är det packning på schemat.

Kram i solen!

Upplyst

Fina M:s mamma har Alzheimers och därför ska M bli god man. Det blir man när ens mamma går till Stadshuset där hon bor för att betala räkningar. Eller när mamman glömmer bort att äta men ställer in en praktisk bordslampa från 20-talet i badrummet när hon ska duscha. För ljusrören har gått sönder i taket. Safe as hell.

Man kan ju tycka att det är bra att min fina M ska bli god man då. För mammans bästa.
Då kan man också undra hur Tingsrätten tänkte när de skickade hem papper angående detta till mamman och inte till den blivande gode mannen? För vad gör någon med Alzheimers med papper som de aldrig har sett förut? Ja, det vet vi inte. Inte mamman heller för hon har minne som en guldfisk. Papprena är borta och ingen kommer någonsin att få veta vart de tog vägen.
Vad handläggaren på Tingsrätten numer vet är att man inte kan skicka viktiga handlingar till någon som vill betala sina räkningar på Stadshuset... Det blir merarbete då.

Det är visst inte bara Bitte som inte kan tänka till.

Kram

Vårben

Sol.
Kaffe.
Piffa?
Ja!
Finfin.
Nagellack.
Najs.
Epilator.
AJSOMF*NIHELVETESJ*VLASKITF*N!!
Vårben.


kram

Fysiskt, då?

Har faktiskt glömt bort att uppdatera hur det känns rent fysiskt den här gången. Så nu gör jag det: det känns knappt alls.
Jo, lite grann... Jag känner mig lite svullen i nedermagen och så molar det till lite ibland. Ungefär som minimal mensvärk. Jag är också galet godissugen hela tiden. Men om jag jämför med t.ex. första gången jag gjorde ÄD så känns det ingenting. Kroppen har väl vant sig och tror att det här är normala cykler. Att den ska ha så här galet med hormoner i sig på något sätt. Så får det gärna vara så länge det blir en frisk liten bebis i slutänden. Gärna den här omgången så att jag slipper gå igenom allt igen...

Nu ska jag ut i solen igen. Med en kopp kaffe och en tidning. Så galet härligt!

KRAM

Morgontankar

Sipp, sipp...aaaaaah!
Det där morgonkaffet är gudomligt gott!
Jag som skulle dra ner på kaffe förstår inte hur jag tänkte. En skänk från ovan är vad det är. Så nu njuter jag kaffe så mycket jag kan. När jag blir gravid så blir det bara liiite kaffe så varför sluta redan nu?

Idag är jag ledig men ska jobba lite ändå. Ska försöka göra klart en grej men om det inte går så lägger jag ner och tar ledigt på en gång. Skönt att solen skiner för då blir det beslutet inte så svårt att ta, hahahaaa! Jag ska sitta och slappa i solen och blicka ut över vår lilla nyfixade trädgård. Najs.

Bara den här dagen kvar. Imorgon åker vi. Nu är det liksom ingen dag kvar. Bara njutning i solen och sen resa. Så idag blir det packning och så inhandling av påskäggsgodis till finaste bästisbarnen också. De kom förbi en kortis igår kväll och jag kan verkligen dö för de där två charmtrollen. De är så galet charmerande och roliga att de verkligen lyser upp hela min tillvaro. Jag tror att de är de enda ungar på jorden som jag kan acceptera fullt ut utan att tänka på min egen barnlöshet. Det är himlans skönt.

Jag har funderat en del på hur många det är i Sverige som gör ÄD egentligen. Det borde vara stört omöjligt att få reda på eftersom ganska många åker utomlands. Bara i min ganska nära omgivning så vet jag om fyra personer som gör eller har gjort ÄD. Alla utomlands. Tänk om det gick att samla upp statistiken hos SCB så att vi syntes lite mer. Vi som gör ÄD skulle synas som en större siffra där människor skulle se att vi faktiskt är en del av befolkningen här i landet. Då kanske det här med ÄD och ED inte vore så väldigt konstigt och förlegade kommentarer kanske skulle dö ut. Men vad vet jag... Jag bara spekulerar och funderar lite.

Imorgon åker vi! Äntligen!!

KRAM

Förtydligande av nedräkning

Usch, jag skäms lite eftersom min nedräkningsteori är lite speciell. Jag har liksom sett det som att jag förkortar tiden lite till dess det är dags. Men när andra fina människor börjar önska mig trevlig resa imorgon (TACK, AnnaCecilia och Lilla jag!) så inser jag att min nedräkning inte är bara i mitt eget huvud... Så nu förtydligar jag det hela:

Idag räknas inte eftersom den här dagen redan är här.
Imorgon räknas för det är en hel dag.
I övermorgon räknas inte för det är dagen då vi åker.
Alltså är det bara en dag kvar... Jääääättelogiskt, eller hur? Men det känns liksom lite bättre när det ser ut som att det inte är så lång tid kvar. Det är roligare så.

1 dagar kvar till vi åker (19/4)
2 dagar kvar till äggplock och Progesteronstart (20/4)
5 dagar kvar till insättning (23/4)
19 dagar kvar till testdag (7/5)

Men jag tar emot lyckönskningarna ändå! Sparar dem till på tisdag helt enkelt.

KRAM

Skärselden live

En grannmamma har inte synts till på ett tag. Bara maken har kommit och gått på dagarna tillsammans med deras 5-åring. Jag trodde att det var skilsmässa på gång. Det var det inte.
Igår kom de hem med en liten bebis.
Jag är svart av avund och hamnar förmodligen i helvetet men det skiter jag i.

kram

Solmorgon

Idag ska jag njuta sol. Fina M ska besöka förälder i en annan stad så jag är ensam hemma. Jag ska inte göra någonting. Bara njuta dagen.

På mitt sätt att räkna (idag är här så den dagen räknas inte och den dag något på listan sker är dag 0):

1 dagar kvar till vi åker
2 dagar kvar till äggplock och Progesteronstart
5 dagar kvar till insättning
19 dagar kvar till testdag

Soliga kramar

Fluga

En fluga. Vi har en stooor fluga i sovrummet som jag ligger och lyssnar på.
Det måste vara jobbigt att ha så många ögon och ännu jobbiggare att slå emot dem mot fönstret hela tiden. Jag menar, flugor har ju inte ögonlock. Jag är glad att jag inte är en fluga.
Ibland kan jag i och för sig känna mig som en. Som ikväll t.ex.. En kompis fyller 40 och har fest hemma. Vi har tackat nej eftersom vi skulle åka till Riga. Men nu blir det inte så och vi funderar på att gå på festen trots allt. Det är en gammal barndomsvän till mig så det känns lite halvtvunget. Får hon reda på att vi är hemma och ignorerar hennes stora dag så blir det jobbigt, för samtidigt som vi vill gå dit så vill vi inte. Jag vet inte hur jag reagerar om någon börjar fråga om barn igen eller säger något dumt. Jag har ingen aning. Förmodligen får jag andnöd igen och så står jag där och mår dåligt.
Så varför utsätta sig för risken liksom? Utsätta sig gång efter gång precis som flugan som slår emot rutan. Det känns bara dumt.
Nej, jag säger att jag blev sjuk så det blev varken resa eller kalas.

För vem vill göra som flugan?

Kram

Pang, du är död

Äntligen fredag och snart ledig. Nedräkningen börjar få låga siffror:

3 dagar kvar till vi åker
4 dagar kvar till äggplock och Progesteronstart
7 dagar kvar till insättning
21 dagar kvar till testdag

Igår när jag kikade ut genom köksfönstret såg jag ett gäng småkillar leka utanför. De var mellan 5 och 8-9 år gissar jag. Jag reagerade genast på deras leksaker: pickadoller, kulsprutor och gevär. All åtta hade dessa leksaker.
Är det bara jag som tycker att det ser jäkligt osmakligt ut?

Kram

Mantalslängd

Det känns i nedermagen nu. Det drar lite på något sätt. Eller mini-molar på något sätt.
Det är nog slemhinnan som håller på att mantalskriva sig på plats.
Jo, så är det nog.

kram

Avslöjad...

Man vet att maken läser bloggen när man plötsligt får ett sms som säger: "GODIS?! Vafalls?! ;o)"
Hihihi!

Och hostan är nästan över så imorgon får det bli att släpa sig till kontoret. En dag. Sen är det semester i en vecka. Tjohooo! Riga, nu kommer vi!

kram

Godisfrossa

Tog en paus och åkte och tvättade bilen. Ingen bra idé... Jag köpte godis och vräkte i mig (ja, det är ju så trist att sitta i bilen medan den blir tvättad).
Det är lite irriterande eftersom min plan efter att min månad med PT-Olga tog slut var att fortsätta träna fram till ET. Nu blev det inte så eftersom jag kraschade och fick psykbryt i en vecka och efter det blev jag galet förkyld med ont i halsen och hosta som följd. Så gick två veckor utan träning.
Och vad gör man när man tycker synd om sig själv? Ja, inte tusan stoppade jag i mig ordentligt med mat på regelbundna tider i alla fall... Och så nu då, godis...
Nu får det bli ett slut på det här. På söndag börjar jag med nyttigheterna igen. Hotellet vi bor på i Riga har gym också. Men några sista droppar vin ska jag nog minsann unna mig innan insättningen. Ugh!

kram

Livsdrömmar

Jag har tänkt på det här med alla de empatilösa som slänger ur sig "varför ska vi vara med och finansiera dina barnförsök?".
Ibland önskar jag att jag var lika empatilös som de. Då skulle jag säga en del tillbaka.

Varför ska jag vara med och finansiera...

- dina jäkla ungars dagis- och skolgång? Skaffar du ungar får du betala för dem själv.
- dina familjs sjukvård? Har du valt ett leverne som gör att du blir sjuk så får du väl stå för det.
- din pension? Blir du så gammal får du se till att spara pengar till dess så klart.
- din bilresa till jobbet på våra vägar? Skaffar du bil får du fixa en egen väg till jobbet.
- din skilsmässa? Om du inte kan leva upp till ett äktenskap så får du väl lösa det själv?
- ditt liv? Har du valt att leva så får du reda upp det själv.

Nu är jag inte sån så istället önskar jag att alla dessa människor kunde rannsaka sig själva, läsa på lite och inse att vad själva skattesystemet bygger på i dagens samhälle. Alla är med och betalar för alla liksom... Hur svårt kan det va'?

Men å andra sidan så orkar jag inte älta allt det där till dödagar. För hur det än är så kommer det alltid att finnas idioter därute. Det är något som är säkert.
Och hur det än är så fortsätter vi alla att kämpa för våra egna liv. Vi har alla något vi vill göra eller uppnå. Vi har alla våra drömmar om hur vårt liv ska och kommer att se ut. Så är det. Människan drömmer. Människan har rätt att i sin alldeles egna existens få drömma och försöka att uppnå sina livsdrömmar. Det är existensiellt. Så hur lagar och regler än ser ut så kommer vi alltid att sträva mot våra drömmar.
Likt de förbjudna barerna under spritförbudet i USA på 20-talet så kommer våra drömmar alltid att slå rot någon annanstans och fortsätta spira. Icke synbara men med lite empati så får vi istället se våra och andras drömmar bli verkliga. Är inte det lite mer berikande, så säg?


"The secret of life is honesty and fair dealing. If you can fake that, you've got it made."
- Groucho Marx

Jag vill inte fejka mitt liv.

kram

Lunchdags

Hittade två lussebullar i frysen!! Lyx!

Berättat igen

Tar en arbetsdag hemma idag igen. Hostan börjar dock tyna lite. Skönt!

Idag berättade jag för en kompis till vad vi håller på med. Han tog det kanonbra och visste en del om ÄD faktiskt. Hans tjejs kompisar håller på just nu (tänk om hon läser här?! Det vore kul!) så han fattade vad jag pratade om. Han undrade hur man gör för att skicka lite spirituella vibbar så att det funkar för oss nu.
Hans första förslag var att han nog måste äta en massa ägg på påskafton men vi enades om att det viktigaste är att han äter mycket godis och choklad.
Jag bad honom också att inte berätta för andra eftersom det blir så otroligt jobbigt med frågor om det inte går vägen. Han fattade att det är tungt och sa att det där är "er grej" och att han självklart inte tänker prata med andra om det. Fina H. Helt sjukt vad bra vänner jag har.

Så blir det då en liten uppdatering i nedräkningen för idag är första gången som jag verkligen känner att jag vill åka iväg. Vi ska ju faktiskt semestra lite också! Igår köpte fina M en liten pocketguide om Riga som jag bläddrar i. Det verkar vara en riktigt fin stad vi ska till. Najs.

4 dagar kvar till vi åker
5 dagar kvar till äggplock och Progesteronstart
8 dagar kvar till insättning
22 dagar kvar till testdag

Kramelikram till de som vill och behöver

Beslut

Sitter här och jobbar hemifrån. Aptrist.
Så fort jag öppnar munnen och ska prata så börjar jag att hosta. Aptrist.
Vill gå och träna men då börjar jag att hosta. Aptrist.
Har bestämt mig för att köra eget som konsult ett tag. Apkul.
Tror jag ringer till chefen och säger det nu. Apkul.

kram

Mest nedräkning

Det är mycket nu. Men mest är det nedräkning...

5 dagar kvar till vi åker
6 dagar kvar till äggplock och Progesteronstart
9 dagar kvar till insättning
23 dagar kvar till testdag

Och så vill jag träffa bästaste bästisen. Det var så länge sedan nu. Jag saknar hennes goa ungar. Därför ska jag leka med dem hela fredag eftermiddag. Längtar!

kram

Kvinnliga tankar

Vilken tur att det blev skjutet på allting. Med den hosta jag har nu så hade jag nog inte hunnit krya på mig ordentligt till på torsdag. Jag hostar så att jag knappt kan prata och knappt får luft. Fick t.o.m åka hem från jobbet.

Jag som skulle träffa forskar-Jenny idag. Det fick jag lov att ställa in. Det känns lite dumt att flytta fram det men ännu dummare att inte kunna prata ordentligt på en intervju.
Och Dr Nie fick jag också avboka ikväll. Jag har ingen aning om hur man gör det så jag ringde och lämnade meddelande på hennes telefonsvarare och hoppas på att hon lyssnar av den.

Så har jag svept en stor slurk hostmedicin och nu ska jag försöka att kurera mig. Krypa ner i sängen och surfa och jobba lite samtidigt. För ork har jag, det är bara hostan som sätter käppar i hjulet för mig.

Nog om det.

"It looks very good"... Undrar vad hon menade med "very good"? Många äggblåsor i rätt storlek förmodligen. Hoppas att de innehåller bra ägg också. Blåsor betyder just ingenting för mig.

Imorse hade jag också en diskussion med fina M (inte uppskattat när han äter frukost men jag var liksom tvungen). Det slog mig att vi tjejer gör så otroligt mycket för att lyckas men killarna gör inte alls lika mycket. Vi går på akupunktur och vi surfar på nätet om information kring hormoner, mediciner och livsstilar som ska förbättra alla odds för oss.
Men männen då? Jag kan inte påstå att M gör allt som jag gör och jag tvivlar på att andra killar till de tjejer jag känner gör något mer än vad M gör. Nu menar jag inte att hacka på min fina M eller andra män, det kan lika gärna ses som kritik mot oss kvinnor. Tar vi på oss "skulden" trots att en del har manlig faktor som orsak till infertiliteten? Jag har ingen aning, jag bara funderar.
Men hur många killar går t.ex. på akupunktur för att pigga upp spermierna? Eller få fler? Hur många böcker finns det i ämnet som är ämnade för män? Då tänker jag på motsvarigheter till t.ex. "The Fertility Diet", "Taking Charge of Your Fertility" eller "Is your body fertility friendly?".
Jag tror inte att det finns lika många böcker skrivna för män i alla fall...
Jag må ha helt fel i mitt resonemang men jag tror att jag har lite rätt. Och varför är det så? Hmmm, funderar vidare. Spontana tankar i ämnet uppskattas!

kram

Spikat!

Svar! Äntligen!
Allt såg tydligen "very good" ut men äggplocket är framflyttat till den 20/4 och ET till den 23/4. Snacka om påskägg, hahahaa!
Nu ser det ut så här:

6 dagar kvar till vi åker
7 dagar kvar till äggplock och Progesteronstart
10 dagar kvar till insättning
24 dagar kvar till testdag

Hotell och flyg är nu definitivbokat.
Låt allt flyta på nu!

Kramas där ute

Väntan

Idag är det lite nervös väntan på besked. Hoppas att allt ser bra ut hos donatorn.
Men mest nervös är jag att något ska hända. Att jag trillar och bryter benet, att planet går sönder, att terrorister bestämmer sig för att bomba Riga just nu, att...ja, vad som helst! Jag litar liksom inte riktigt på att allt ska klaffa. Av sex försök totalt (både IVF och ÄD) så har det bara blivit insättning två gånger. Och en gång blev jag gravid... Så jag ligger långt under den där fina statistiken på 30% lyckoträff.

Gissa om jag kollar mejlen varannan minut?

Kram

Möten

Måndag. Det känns ganska intetsägande just nu. Min hjärna snurrar bara kring ÄD nu. Vi åker den här veckan! Jösses... Det är lite ofattbart. Nu fattas bara att donatorn inte får fram ett endaste ägg eller att de är av usel kvalitet så att vi får åka hem igen i helgen. Inget tas ut i förskott. Märks det?
Efter den här dagen tänker jag stupa i säng. Det är möten fram till kl 14 på jobbet och direkt efter det är det dags för Dr Nie igen och direkt efter det är det möte i samfälligheten. De mötena är helt galna. Rent ut sagt så dyker det alltid upp någon idiot som sitter tyst hela mötet och skriker veto just när alla tror att ett beslut är på väg att röstas igenom. Jag älskar vårt hus men någon gång vill jag flytta ifrån den bisarra uppfinningen "samfällighet".

Imorgon är donatorn på VUL då får vi reda på hur det gått och om vi ska boka flygbiljett...

Kram

Söndagsmys

En ny kompis på Bloglovin! Kul! Och välkommen så klart.

Idag har jag legat hos Dr Nie igen. Det tog bara två timmar den här gången men det berodde nog på att jag var där kl 10 idag. Det är då hon öppnar. Ett litet tips...

På eftermiddagen träffade jag Loba för första gången. Fina Loba! Om någon är nyfiken så kan jag berätta att hon pratar som hon skriver; vackert, tänkvärt och med glimten i ögat. Me like!
Så varmt tack till dig, Loba, för tankeutväxling och trevligt samtal.

Nu är det dags för årets grillpremiär. Mums!
Men först, en liten nedräkningsuppdatering:

1 dag kvar till besked om hur det går med donatorn
3 dagar kvar till vi åker
4 dagar kvar till äggplock
7 dagar kvar till insättning
20 dagar kvar till testdag

Kram på er

Dr Nie på riktigt

Tokförkyld! Men inte värre än att jag kan gå på akupunktur.
Så har jag då varit hos välrenommerade Dr Nie. Jag hade förväntat mig stjärnor och raketer, blommor och dofter, urkrafter och magi, men, nej. Det var en charmig liten kinesisk dam som pratade och skojade mest hela tiden. Ingen pling-plong-musik här inte.
Hon har plats för säkert 20-30 personer i sin mottagning som ser ut som en typisk lite stökig akupunkturmottagning. I en vanlig villa på Stora Essingen.
Det enda jag kan klaga på är det här med tiderna. Det står t.o.m. ett litet plakat inne på mottagningen om att tidsbokningen gäller. Lite tveksamt... Jag skulle vara där kl 18 igår och jag stressade men hann dit precis i tid. Jag fick komma in kl 19 och då var det lite konsultationstid på ca 20 minuter och därefter behandling (egentligen gör man behandlingen vid nästa tillfälle men jag har inte så gott om tid kvar tills vi åker).
Jag var den sista patienten kvar till slut och då började doktorns assistent att behandla doktorn själv. Lite märkligt att höra hur de diskuterade min akupunktördoktors krämpor i båset bredvid mig. Men så var det.
Jag tror att Dr Nie hade räknat med att assistenten skulle dra ut nålarna på mig vid något skede men assistenten fokuserade nog lite väl på själva doktorn. Och själv ville jag inte riktigt störa när jag hörde hur doktorn ojjade sig där bakom skynket. Så jag låg snällt kvar.
Jag kom ut från kliniken kl 21.20. Gissa om jag var hungrig? Fina M satt hemma och väntade med maten klar när jag kom. Fick flashbacks från mina Spanienresor där middagen intas kl 22 normalt sett... Och det var jag ju genast tvungen att leva upp till med två glas Amarone. Fina M satt bredvid och trånade. Efter vinet, alltså, inte mig.

Idag var det dags för nästa "pass" hos akupunktören. Jag skulle vara där 11:30 och kom in kl 12:00. Lite lättare att acceptera än en timme. Tydligen så är det så det funkar hos Dr Nie, man FÅR helt enkelt vänta. Så är det. Och eftersom hon är så jäklarns bra så är det tydligen värt det. Så jag accepterar och gnäller inte. Jag vill bli gravid så hon får ta sin tid. Men jag behöver bli av med min stress också och igår kväll blev jag inte direkt avslappnad, snarare rastlös och då blir ju effekten lite fel kanske.

Men, men, hon är charmerande den lilla Dr Nie. Och duktig. Hon träffade rätt på en hel del saker hon sa om mig så jag litar på henne. Och så är hon underhållande. Som en mamma för alla sina patienter. Väldigt, väldigt vänlig och med en varm humor. Energi.

Igår fick jag även hemläxa till idag. Jag skulle köpa med mig en redig bit ingefära. Jaha? Jag gjorde som hon sa och var väldigt nyfiken på vad hon skulle visa mig för slags tillredning jag skulle göra med den. Te kanske? Avkok? Nej. Jag ska ha den på magen.
Jag ska skära en skiva tre gånger per dag, lägga på en bit av nåt som luktar knark på ingefärsbiten och sen tända eld på "knarkbiten" och låta den brinna ut.
Undrar vad chefen (tillika kunden eftersom jag är konsult) säger om det när han kliver in på mitt rum? Om jag ligger på golvet med en skiva ingefära på magen samtidigt som det luktar som i Amsterdam i hela rummet... Näe, det får bli två gånger om dagen. Morgon och kväll. Och eftersom det där "knarket" brinner ett bra tag får jag väl gå upp en timme tidigare så jag hinner. Väldigt avstressande...inte.
Men så länge jag slipper bli ordinerad att äta duva (som jag hörde en patient få som ordination, svaret var "jag äter ingen jävla duva", hahahaa!) så kan jag stå ut med lite ingefära och knarkdoft.

Knarkbiten...

Nu låter det som att jag gnäller på allt "hokus pokus" men det gör jag inte. Jag kan bara krasst konstatera att Dr Nie verkar vara en riktig stjärna och man blir alldeles varm inombords av att bara träffa henne. Jag tror att hon är ytterst kompetent och därför följer jag hennes råd. Men själv är jag lite för västerländsk för att ta till mig allt runtomkring själva akupunkturen. Därför är jag glad att det inte var en massa plingplong-musik hos Dr Nie utan glada skratt och många visdomsord. Sånt blir jag både glad och avslappnad av. Dock ska jag alltid boka kvällstid på besök i arbetsveckorna. Annars missar jag en halv arbetsdag.

Summasumarum så kan jag verkligen rekommendera andra att gå till Dr Nie. Hon ÄR bra!

kram

Hotell i Riga bokat

Nu är ångan uppe. Hotellet bokat! Det bidde Radisson Blu Ridzene Hotel
Hittade ett pangpris på Hotels.se och vi kan göra ändringar i bokningen. Perfa!

Och så har jag bokat en tid för en intervju hos en etnologforskare som forskar kring äggdonationer i Baltikum. Hon heter Jenny Gunnarsson Payne och det ska bli så spännande att få bidra till lite forskning. Sen får jag väl hoppas att hennes slutsatser resulterar i något positivt för oss som behöver behandlingen.

Inte långt kvar till nåldags.

kram

Roliga timmen

Min fina man tyckte lite synd om sig själv igår. Han tyckte att han gjorde en uppoffring när han inte ska dricka något vin till fredagsmiddagen.
HAHAHAHAHAAAAA!!! Jag blir full i skratt bara jag tänker på det! Så dumt!
Han sa det i och för sig med ett flin och jag vet att han inte menar det på fullaste allvar. MEN...han tycker nog liiite, lite synd om sig själv.

Det är så roligt, så roligt!

Och för den som inte vet, han spermier ska vara lite extra pigga nästa vecka när det blir dags. Inte för att vi är stordrickare annars men det känns viktigt att undvika alkohol just nu, speciellt för hans del...
Och för den som inte inser det roliga, läs igenom min blogg och se vad JAG undviker och får uthärda, heheeheee.

Hmm, ska nog köpa lite vin till mig själv ikväll.
Skojsigt är livet. Skål!

kram

Kan själv! Minsann.

Här händer det grejer!
Jag mailade Jelena på AVA i Riga och fick svar på en gång. Hon är galet snabb.
Vår donator har VUL den 12/4 och efter det så får vi veta hur det ser ut allting. Så fram till dess är det enda vi kan göra att hålla tummarna för att hon har en drös med fina ägg då. Jelena komer att höra av sig efter undersökningen och då bokar vi resa. Hotell tror jag att jag ska boka idag. Det är lättare att boka om än flygresan.

Jag kände också efter kring det här med kurator på KK. Ville jag verkligen gå dit om de nu inte vill vara ogina men sen inte hör av sig igen? Näe.
Så jag surfade runt (ja, idag jobbar jag hemifrån för jag har galet ont i halsen och borde ligga och vila egentligen...) och fick en fullträff! Tänk att jag inte sett det förut. Bara någon kilometer från vårt hus ligger en ansedd privatklinik som är ansluten till Försäkringskassan (yes, mitt frikort gäller!). Och jag vågade ringa.
Jag fick prata med en psykolog som frågade lite allmänna frågor och som berättade hur de arbetar. Först och främst ska jag träffa en av deras läkare som gör en mer detaljerad bedömning av vad jag behöver. Och jag fick en tid veckan efter att vi kommit hem från Riga. Och jag fällde inte en enda tår (det blir så grötigt när jag ska berätta något då så jag vill undvika det). Åååh, det känns så bra, så bra! Lycka!

Nu är det bara lite nålstickning kvar så har jag ordnat den vård jag behöver. Helt själv. Utan remisser och ogina husläkare, storsjukhuskuratorer och annat pack. Moooahahahaaaa!

Nu ska jag jobba vidare lite. Firat har jag redan gjort. Med en attans god kanelbulle från lokala kondiset.

Glada fredagskramar till alla fina!

Förtroligt mellan benen

Jahapp. Dagens första besök avklarat.
Slemhinnan är ca 8 mm och allt ser bra ut. Nemas problemas. Nu ska jag maila Riga också.
Jag tog också mod till mig (med mod menar jag att jag inte ville gråta) och frågade om det går att få en remiss till en kurator på KK. Jag berättade vad som hänt.
Min fina, vackra, kloka gynekolog. Vad vore jag utan henne? En våt fläck på golvet.
Hon tittar på mig med sina pigga bruna ögon (hon ser faktiskt ut som en söt och klok, men väldigt liten och smal, uggla) och säger:

"Du är så klok, Wilda. Jag har väntat på det här samtalet."
(njae, hon sa inte "Wilda" men det är mitt undercover-namn...)

Och så ler hon som bara hon kan. Då kan jag inte gråta. Jag blir glad istället!
Hon berättar och pratar. Hon säger att det här handlar om existentiella frågor och det är viktigt att man tar sina känslor på allvar och gör något åt saken. Hon berättar om andra par som stått i kö i två år för äggdonation i Stockholm och nu fyller tjejen 40 år om en vecka. Då får hon nog ett brev på posten som säger "hej då, du får inte vara med och leka längre". Till och med min gynekolog, som ju arbetar inom sjukvården, säger att det är horribelt hur kvinnor behandlas.
"Och allt är politik, Wilda.", tillägger hon. Och så är det. Jo, jag nickar och berättar om hur jag ser andra tjejer i hela det här graviditetsträsket rasa samman. Och hur vi gör för att komma runt allt. Och hur vi får hålla reda på våra egna "journaler" och göra egna analyser av allt. Hon skakar på huvudet. Så ler hon och plirar med sina ögon och säger:
"Tänk, Wilda (hon gillar visst att säga mitt namn), tänk om det var männen det handlade om. Om de var i samma situation som ni, alltså. Då kan man undra hur det skulle se ut. Tål att tänkas på, eller hur?"
Ja, där kanske hon har en poäng. Nog för att det finns män idag som är i behov av surrogatmammor, men det hon menade var den rent tekniska biten. Tänk om männen var tvungna att springa på VUL, sticka sig med sprutor, svara på alla frågor om varför han inte är gravid, ringa kliniker etc etc. För att inte tala om hur de skulle vara om de åt testosterontabletter!
Ja, undrar hur det sett ut då? Lite rolig tanke. Hihihi!

Vi pratade vidare och förtroligt om kurator och enades om att jag skulle ringa igen och tjata. Och går det inte, ja, då ringer jag Fru Gyn igen och hon skriver en remiss direkt.
"Wilda, nu när du mår lite bättre, det är NU du ska ringa och tjata. Passa på när du orkar."
Fina Fru Gyn. Om hon visste att jag avgudar henne.

Sen gav hon mig andningsövningar som jag ska göra om jag får panik igen. Hon är nämligen utbildad inom psykologi också. Vilken kvinna!
Så där satt hon och visade hur man gör. Pfffiiiii.....Pfffuuuuu.... In djupt genom näsan, ner i magen, behåll luften en liten, liten stund och andas ut igen.
Plirar igen.
"Det här kan du göra var som helst, Wilda. Jättebra är det!"
Och så berättar hon om ett jobbigt tillfälle när hon använde sig av det men eftersom det är en privat historia så vill jag inte berätta den här.
Men hon är fin, min Fru Gyn. Så jävla, jävla fin.

Tänk, vilka härligt förtroliga samtal som kan pågå mellan mina ben.
I'm back!

KRAM

Godis

Imorgon blir det ett nytt försök på jobbet. Inga möten är inbokade och jag behöver inte prestera mer än vanligt på något sätt. Det kommer nog att gå bra. Det känns så.
Och i skrivande stund blir jag påmind om att det är gynbesök imorgonbitti. Efter det ska det mailas till Riga och få mer instruktioner och datum. Nu börjar det att dra ihop sig och jag gråter inte längre. Skönt.

Och för första gången på 6 veckor har jag ätit (frossat i) godis. Galet gott men nu mår jag nästan illa, hahahaa! Tror inte jag vill ha godis på ett bra tag...

Kvällskramar på er därute

Tvivel

Man kan ju tvivla på mänskligheten ibland...
Själv tvivlar jag ganska ofta eftersom människor i allmänhet har en tendens att tycka så jäkla mycket kring andras sätt att bilda familj. Varför? Varför i helskotta ska folk bry sig om hur andra bildar familj?
Just nu sitter jag och förfasas av hur Regnbågsmamman har blivit bemött och hur folk resonerar. Naturligtvis är alla förbannade åsikter byggda på ren och skär okunskap. På puckade rykten och slutsatser som grundar sig i förtal och förakt från svunna tider. När ska gemene man fatta och dessutom skaffa sig lite förbannad empati?

Jahapp, så surfas det vidare och jag läser Elidas fantastiska artikel på Newsmill. Den är bra, riktigt bra, och förklarande. Inte en människa med empati skulle missunna en Femmis ett barn. Tänker jag. Så läser jag kommentarerna under hennes fina artikel. Jag förfasas. Vad är det för värld vi lever i? Var fan är all empati som vi alla behöver (och då menar jag även de hjärtlösa som skriver elakheter)?

Och så går tankarna till mig och fina M. Folk tycker att det är äckligt med äggdonation. Folk tycker att det är fel med IVF. Gemene man undrar varför de ska hjälpa oss. Varför ska vi ha barn när det inte går? Tough luck liksom.

Ja, varför? Varför ska gemene man visa respekt för en tjej som gör insemination i hopp om att få ett barn med den tjej hon älskar? Varför ska gemene man hjälpa en tjej som vet att åldern tar ut sin rätt så hon jobbar på en egen familj? Och varför i jösse namn ska gemene man hjälpa ett par som träffades sent i livet men som fortfarande har en viss fertilitetschans?
Varför?

Jo, för att vi också betalar skatt. Jag har betalat flera miljoner i skatt (jepp, så är det) och den behandling jag vill ha nu kostar ca 250.000 kronor. Det klarar staten av att avvara utan att stå och falla. Så det är MINA inbetalda pengar, inte någon annans som går åt till en eventuell behandling i Sverige.

Och för att vi faktiskt har rätt att försöka få barn (jo, det finns inskrivet i FN:s mänskliga rättigheter om någon undrar) och bilda familj.
Och framförallt, för att genom att visa empati, förståelse och en vilja att hjälpa andra så kommer gemene man att må så själviskt gott i sin egen själ. What goes around, comes around.
Det borde vara skäl nog.

Men så är det inte idag och alla vi som kämpar får ofta kämpa själva med stöd av andra i liknande situationer. Under hela min kamp har jag stött på tjejer och killar som går igenom livsomvälvande händelser och situationer bara genom att försöka bli gravida. De utvecklas som personer och måste tackla en ganska hård omvärld. Under deras väg så måste de lära sig att handskas med alla utomstående och deras åsikter. De måste svara på frågor, de måste förklara sina innersta känslor, de måste förklara hur behandlingen fungerar, de måste stå upp för att de vill bli föräldrar, de måste öppna upp sitt innersta jag. Allt för att få förståelse, lite empati och stöd. Samtidigt får de missfall efter missfall. De mår dåligt av medicinering, de måste ta reda på all information själva, de måste ringa läkare, de måste ordna prover, de måste jobba, de måste hitta pengar, de måste leva normalt. Men framförallt, de utvecklar en fantastisk ödmjukhet och empatiförmåga.

Så skriver en obildad och empatilös liten människa i en kommentar (till Elidas artikel):

"Så vad är ditt argument till varför vi ska hjälpa dig att bli gravid?

Hade det varit så viktigt för dig hade det ju inte varit något större problem för dig att bli gravid medan du faktiskt var som mest fertil. Du har alltså haft din chans och valt att kasta bort den, tough luck."

Är det så förbannat konstigt att man tvivlar på mänskligheten ibland?

Kram

Hals

Ja, förresten, nu HAR jag faktiskt ont i halsen. Sen hur det blev så, det vet jag inte. Kanske inbillning? ;o)

kram

Att tacka en ängel

Och så vill jag än en gång slå ett slag för att vara äggdonator och samtidigt be mina kära med-kämpar-systrar som är i samma sits som jag (beroende av en donator) att besöka Elin HÄR och ge henne ett varm tack för hennes fantastiska insats! För utan hennes och andra tjejers hjälp så skulle vår dröm om ett barn ALDRIG vara i närheten av en verklighet. Vilka människor. Änglar.

TACK till Elin och alla andra som donerar ägg!

kram

Barnlängtans rapport

Förresten, ni har väl läst om Barnlängtans rapport?

Den går att hämta och läsa HÄR också.

Heja, heja!

kram

Sakta men säkert

Jag fick ont i huvudet och andningen blev tung igen efter en liten stund på jobbet. Det berodde inte alls på någon arbetsbelastning eller jobbet i sig. Det berodde på folk. Jag vill inte träffa folk för jag blir så stressad över hur jag kommer att bete mig. Helt irrationellt, jag vet. Jag har aldrig haft problem med hur jag ska bete mig bland folk tidigare, speciellt inte med kollegor och vänner, men igår blev det jobbigt.
Förmodligen beror det på att jag egentligen vill lägga mig ner på golvet och gråta men istället så måste jag bete mig som folk och vara normal. Det blir helt enkelt fel när kroppen inte får visa så starka känslor utan trycker tillbaka dem. Alla känslorna hamnar i bröstkorgen och då blir det lite tungt att andas.
Men det gick att vara där. Jag led inte, det vara bara jobbigt. Och jag var bara där i två timmar. Jag planterade ut lite "förvarningar" om att jag känner mig lite krasslig i halsen... Så idag jobbar jag hemifrån igen. Blir mer gjort då.
Tänk om någon på jobbet läser här. Oj, så knasigt. Men så får det vara. Det här är mitt eget sätt att återhämta mig och det känns riktigt bra. Sakta men säkert.

Imorgon är det dags för VUL2 och slemhinnemätning. Jag ska be min gyn skriva ut en remiss till en terapeut hos KK. Då kanske jag får en tid lite lättare, hehehe.
Och så har jag min första tid hos Dr Nie imorgon. Skönt. Jag ser fram emot att få slappna av och få nålar i mig. Ska be om blodgenomströmning och avstressande behandling och hoppas att de går att kombinera.

Nu är det inte så långt kvar (enligt mitt sätt att räkna ner):

0 dagar kvar till VUL2 (och Dr Nie)
6 dagar kvar till vi åker
7 dagar kvar till äggplock
10 dagar kvar till insättning
23 dagar kvar till testdag


kram

Överlevnadstaktik

Har äntligen tackat nej till ett projekt på jobbet som det var tänkt att jag skulle vara med i. Jösses, så skönt!
Nu ska det bli fler "nej" och färre "måste".
Jag ska bara vara. Och inte sluta att andas.

kram

Mer bra

Fyra bra saker så här efter frukost:

- Två nya kompisar på Bloglovin. Välkomna! :o)
- Jag har så bra arbetskompisar som har humor och hjärta.
- Jag känner lite ilska mot att KK på sin hemsida skriver att alla är välkomna när de egentligen inte står för det. Ilskan är ett tecken på att jag inte är lika sorgsen i hjärtat längre. Tror jag...
- Sista utbildningstillfället på en fortbildningskurs för jobbets räkning ikväll. Äntligen är den över.

Åker till kontoret i eftermiddag. Jag ska prova att inte isolera mig så här.

kram

Ska, vill, måste

Det gör ont att slå upp ögonlocken och inse att det är en ny dag. Urrrrk.
En bra sak:
- Jag har fått sova hela natten.

Idag SKA jag få fram ett redigt asgarv och jag SKA hitta ork och hopp igen. Jag MÅSTE och jag VILL.
Det här SKA bli bra.

Tror jag börjar med en bra frukost.

kram

Liten och bortglömd

Jag fick ett bra tips på en kurator att kontakta (tack T!) men jag fick inte tag på den kuratorn. Istället ringde jag en kurator hos KK. Jag lämnade ett meddelande och lagom till middagen ringde hon tillbaka.
Och hade jag något bra att skriva här inför kvällen så försvann det då.
Hon ville inte låta ogin men eftersom de har så dåligt med tider så vill de att man ska ha en anknytning till dem på något sätt... Ja, vad säger man? Inget. Tårarna rann och jag fick inte fram allt jag ville ha sagt.
Hon frågade om jag inte kunde gå till Vårdcentralen och husläkaren. Den som läst om min relation till husläkaren vet att mitt förtroende för dem är bortblåst. Och vad vet de om andnöd och ångestattacker? Jag sa att husläkaren inte kan hjälpa mig och att jag inte orkar tjafsa med dem mer. Att det inte går. Tårar. Hon förstod. Hon skulle tänka på saken och se i tidplanen lite närmare och sen återkomma.
Vad gör jag för fel? Återigen ska man behöva gråta, tappa andan och bli arg. Nästa gång hon ringer blir jag nog galen. Oavsett svar. Och låt henne för guds skull inte ringa när jag är på jobbet...
Jag ska försöka få tag på kuratorn jag fick tips om också igen. När jag hittar ny ork.
Vad gör jag för fel? Varför får jag ingen hjälp? Vad har jag gjort för ont? Min bröstkorg imploderar. Jag känner mig så liten och bortglömd.

Och ja, jag blir hemma imorgon också. För jag hinner inte samla ihop mina spillror och åka till kontoret till imorgon. Mina svullna ögon är för avslöjande och min imploderade bröstkorg behöver en ny byggställning för att hållas upp i normalläge...

Sorgsna kramar

Bra händelser

Tre bra saker:

- Fina M har skickat ett underbart och kärleksfullt sms.
- Jag fick det samtidigt som jag bokade en tandläkartid åt honom (vilket han förmodligen kommer att strypa mig för att jag gjort så om jag inte skriver här ikväll så vet ni... ;o) ). Nu känner jag mig inte så snäll och kärleksfull tillbaka, men ganska rolig.
- Jag har fått en gammal tandlagning utbytt så nu känner jag mig i alla fall hel i munnen.

kram

Positivförsök

Efter jobbet igår exploderade allt igen. Jag trodde inte att det fanns så mycket tårar. Och varje gång känns det som när någon närstående dött. Det är fruktansvärda tårar och andnöd. Fan. Fina M finns där och tårarna sprutar och bröstkorgen bankar. Det är svårt att beskriva men jag kan inte göra något åt det. Det bara kommer.

Nu är det morgon och jag mår ok så jag passar på att skriva lite.
Idag jobbar jag hemifrån och ska ringa KK och kolla vad jag kan göra för att bli av med den här hemska känslan.

När jag sitter här med morgonkaffet så läser jag lite bloggar och uppdaterar mig.
Det är många som har det jobbigt nu märker jag. Åh, vad mina tankar finns hos er lite extra just nu.
När jag glider in på Jenny_Marias blogg så blir jag lite glad igen. Hon försöker se det positiva. Hon spaltar upp de bra sakerna. Jag bestämmer mig för att göra samma sak. Jag härmar henne. Rakt av. Och så struntar jag i de negativa tankarna (ok, jag försöker i alla fal) tills jag kommer till KK.

- På fredag ska jag till Dr Nie för första gången och då ska jag be om bra blodtillförsel och stressmotverkande nålar.
- Jag har ett jobb som jag kan styra själv.
- Jag har fått så många fantastiska kontakter via bloggen.
- Jag har fått två nya följare! Välkomna!
- Jag gillar att träna igen.
- Det är vår; grannen har börjat cykla till jobbet igen.
- Jag har faktiskt varit gravid en gång.
- Framförallt, jag älskar min man galet mycket och han finns alltid där för mig.

Och nu tänker jag fortsätta så. Tre gånger om dagen ska jag skriva ner positiva saker.
Jag vill inte tänka för mycket på själva ÄD:n ännu men kan inte riktigt hålla mig ifrån att räkna ner. Det är ganska nära nu. Det kan ju faktiskt förklara varför jag är ett totalt nervvrak...

2 dagar kvar till VUL2 (och Dr Nie)
8 dagar kvar till vi åker
9 dagar kvar till äggplock
12 dagar kvar till insättning
25 dagar kvar till testdag

Jag ska försöka kravla mig tillbaka till livet nu.

kram

Utveckling

Tack för all omtanke. Tack.
Den gjorde att jag blev så rörd mitt i sorg och andnöd att tårarna rullade ännu mer. Det är ganska skönt att veta att jag inte står helt ensam i det här. Fina M i all ära men ibland behövet jag någon som vet mer exakt, som går igenom samma sak, en kvinna. Så att ni finns betyder väldigt mycket för mig. Ba' så ni vet. Ni fina där ute.

Jag trodde att andningen skulle bli bättre till idag. Jag grät och vilade hela dagen igår. Låg på soffan som ett vrak och till kvällen kände jag mig ok i alla fall. Idag är jag fortfarande ok men andningen är för ytlig. Jag får inte luft så det räcker.
Imorgon jobbar jag hemifrån och då ska jag ringa till KK. Det är lättast att ringa hemifrån för jag kommer att börja storböla. Och så ger den här dagen mig en chans att få känna efter hur det går att jobba.

Nästa vecka har jag utvecklingssamtal på jobbet. Jag orkar inte bry mig men ska nog säga som det är till min chef. Han kommer att fatta. Utveckling är inte min grej just nu... Inte jobbmässigt i alla fall. Den privata utvecklingen räcket gott och väl.

Igen, tack av hela mitt hjärta.

Kram

Andnöd

Förutom att glo på Jimmy Choo så har jag också brutit ihop. Igår blev dagen då jag insåg att vi kanske får leva resten av livet utan barn. Igår var en bra dag ända tills jag bröt ihop.
Jag vet inte om det är hoppet som försvunnit. Jag vet bara att jag vill dö om det här inte går vägen. Tanken av att gå igenom livet utan det liv jag vill ha, får tårar stora som pingisbollar att rulla utefter kinderna. Vad är det för mening med livet om jag inte får leva det som jag vill? Jag får hålla andan och simma under ytan. Titta på fiskar och yngel som lever vant i vattnet, men jag kan inte andas själv. Jag kommer att drunkna i mitt eget liv.
Tankarna är så stora att allt snurrar och jag har ont i bröstkorgen. Andningen fungerar inte som den ska. Jag blundar i tårarna och försöker att andas lugnt. Men det går inte.

Vi har ett ÄD-försök på intågande. Jag borde vara entusiastisk men jag orkar inte. Allt jag försöker göra är att sluta tänka så mycket.

Igår var också dagen då jag visade den här bloggen för en väldans god vän. Han är underbart bra och rolig och var den som fick mig och fina M att finna varandra.
Men det är läskigt att visa bloggen för någon jag känner eftersom jag har lovat mig själv att alltid, oavsett vad, skriva allt jag känner här. Det är för min egen skull och för att dela med mig till andra som är i samma situation som jag gör det. Då kan jag inte "fuska". Jag MÅSTE helt enkelt bjuda på hela mig (förutom mitt namn och vem jag är) annars går det inte.
Nu blir jag lite rädd att han ska oroa sig om han läser här. Eller undra hur min hjärna egentligen fungerar... Men det får bli hans problem. Så här har jag det nu och jag hoppas att jag inte känner mig så här för alltid.

Vad gör man när allt rasar i ens huvud men är ganska bra egentligen? Ringer en psykdoktor? Hur fungerar sånt? Ringer man kvinnokliniken? Har de psykologer man kan prata med? Eller är det som vanligt, att man måste vara gravid för att få prata med någon? Jag törs inte ringa. Ett nej får mig att sluta andas.

Fanihelvete.

Skor

Den där Jimmy Choo verkar ju galet sympatisk (glor på morgon-tv).
Jag gillar människor som brinner för sin sak och samtidigt är grymt ödmjuka. Det är han.
Skit också, nu måste jag stödja honom och hans anställda och köpa ett par Choo-pjuck. Hur ska jag ha råd med det? Tunga tankar.

Gemenskap

Glider in tio minuter sen till middagen med tre andra kämpar igår. Lite smått stressad över att jag är sen. Inte mycket men lite. Så möts jag av...ja, tre lite oförstående miner. Kramar om de tre goa tjejerna, ber om ursäkt över att jag är sen och frågar om de suttit länge och väntat.
Svaret kommer lite obesvärat, nästan tyst men absolut inte surt. Bara ett konstaterande:
"En timme ungefär."
Jag fattar ingenting men så inser jag att jag skulle ha varit på plats klockan 18. Inte 19.10... Fy, sååå pinsamt! Tjejerna har av artighet suttit och väntat med bröd och lite vin i mer än en timme. På grund av mig. Ibland vill jag bara sjunka genom jorden och det ville jag kl 19.12 igår kväll.
Tacksamt att de bara skrattade åt mig alla tre faktiskt. Jag kunde inte göra så mycket annat själv. Usch, jag kände mig så dum...
Men vilka tjejer! Jag blir så imponerad! Tre fina kämpar; Kalimero, Charlotte och Tonci. Säger igen förlåt för min galna försening. Ni är tålmodiga, ni.
Och vilken trevlig kväll det blev. Så mycket vi avhandlade och så mycket vi fick sagt.
Det är helt obeskrivligt hur det är att prata helt öppet om något kring ÄD eller IVF:er och alla kring bordet förstår. Inget behöver förklaras. Helt fantastiskt!
Och bara det att jag kl 21 skulle ta min Progynon. Bara att slänga upp tabletterna (tillsammans med folsyra-/järntabletterna) på bordet och ta dem. Inte behöva smyga iväg med handväskan till toaletten för att slippa frågor. Aaah, underbart!

Jag vet inte om det är hormonerna (kanske vinet?) men mot slutet av kvällen blev jag nästan lite rörd. Så där inombords.
Det är helt otroligt vad jag får vara med om. Fyra främmande kvinnor (lite gammalmodigt ord, det där) sitter vid ett bord och samtalar med varandra som om de inte gjort annat. Jag har bara träffat Tonci och Kalimero en gång vardera förut och aldrig Charlotte tidigare, men jag tycker från botten av mitt hjärta verkligen om dessa tjejer. Det finns en viss skörhet, men trots det en enorm styrka, och äkthet i oss allihop och det kanske är det jag känner igen mig i. Men självklart har vi en hel del gemensamt med vår historier också och att inte känna sig ensam under en hel kväll, utan snarare som en del av en gemenskap, är en helt underbar känsla.
Och orden som sas, och kvällen som var, ja, det var så otroligt bra allting.
Jag är så väldigt, väldigt tacksam.

Tack, fina, fina Kalimero, Charlotte och Tonci! Ni är helt suveräna!

Kram

Känner

Det känns i nedermagen då och då. Det gör inte ont eller så, det bara känns. Måste vara Progynonet. Snälla, låt mig inte svälla upp! Jag vill känna mig normal i kroppen för en gångs skull. Det var så otroligt skönt att vara normal som jag var mellan den här och förra behandlingen. Jag var mig själv och jag saknar det. Morr...
Men, som vanligt, suck, så kör vi på. Inte så farligt långt kvar nu!

Kram

Dravelmaskinen Göran

Att Göran Hägglund inte är min favvosnubbe på jorden är väl inte så svårt att lista ut, men läser man Sydsvenskans artikel så förstår man ännu mer varför jag tycker att KD är ett skitparti och Göran är obehaglig. Dravel, Göran! Det är DRAVEL det du håller på med. Pinsamt.

Artikel hos Sydsvenskan

Kram till alla utom Göran Hägglund som bygger åsikter på okunskap och förutfattade meningar.

Dejt

Usch, det är så mycket negativa saker som händer just nu. Som en farsot. Eller är det bara jag som ser det?
Därför ska jag försöka att undvika att tänka på hur livet kan bli om ÄD:n inte går vägen. Vårt sjunde IVF/ÄD-försök... Urrk.
Men så här är status nu:

6 dagar kvar till VUL2
12 dagar kvar till vi åker
13 dagar kvar till äggplock
16 dagar kvar till insättning
29 dagar kvar till testdag

Ikväll ska jag på bloggdate! Det ser jag fram emot. Just nu tror jag att jag behöver umgås med likasinnade. Såna som förstår. Jag blir faktiskt gladare av bara tanken. Jag VET ju hur trevliga tjejer det är! Och så god mat och ett glas vin på det så kanske jag blir som folk igen.
Ååh, nu ser jag fram emot kvällen!

Kram