Lite planerande och extrakramar just idag

Tiden rullar på. Husbygge, jobb och Mini tar all min tid...
Men! Mensen skulle komma vid den här tiden om allt vore normalt med min kropp. Nu är det ju inte så.
Nä.
Jag hade en jättebra plan inför nästa försök. Jag tänkte ringa till "dyra" Tant Gyn och kolla slemhinnan. Sen tänkte jag skriva till AVA och berätta hur tjock den var och samtidigt be om att få knapra "mens-startar-piller". Sen skulle jag få mens och då skulle "dyra" Tant Gyn ha skrivit ut recept och min "vanliga" Fru Gyn skulle sköta resten av alla undersökningar. För min "vanliga" Fru Gyn vill inte skriva recept om det inte är hon som beordrat själva behandlingen. Det kan jag väl förstå till viss del.
Hursom, min plan gick i stöpet direkt.
Igår ringde jag "dyra" Tant Gyn och hon har brutit benet och är inte tillgänglig förrän i november.
Suck.
Då ringde jag Mamma Mia och bokade den enda möjliga tid de hade och den är den 3/10.
Det borde funka ganska bra för i början av mensen ska jag kolla slemhinnan och om jag tar "mens-startar-piller" (varför kommer jag inte ihåg vad de heter?! Irriterande...) någon gång i nästa vecka så tar det ca 14 dagar till mensen kommer, och då ligger det bra till med en slemhinnekontroll just kring den 3/10. Perfekt! Och så får de skriva ut recept. För jag har hört att de gör det men det återstår att se. Jag har några tabletter Progynon kvar som räcker några dagar i alla fall. Så det borde gå vägen.
Om de inte vill skriva ut recept får det bli den dyraste planen: kliniken får buda hit mediciner. Tokdyrt, men vad gör man inte?!
Så på måndag ska jag se om min fina, vanliga Fru Gyn kan ta emot mig och kolla slemhinnan så att jag har något att komma med till AVA när jag ber om... Primolut! Så heter de. Mens-startar-tabletterna, alltså.
Ja, ni hör ju hur förvirrad jag är just nu. Alla tankar snurrar kring en massa annat. Det är verkligen en konstig känsla eftersom det här blir vårt allra sista försök. Kanske tillåter jag mig inte att vara uppriven och nervös. Än. Kanske är det så att jag skyddar mig själv för allt som kan hända?

Till sist vill jag säga åt alla att sända en stilla tanke till Cecilia, en medkämparsyster som ställt upp och stöttat mig många gånger via bloggarna. Jag kan inte föreställa mig hur ont det ska göra i kropp och själ och jag är så otroligt, otroligt sorgsen över det hon går igenom. Skicka henne en tanke och en kram. Snälla?

Kramar