RD13

Tack för fina kommentarer, mail och sms.

Det gör mig lite gladare mitt i deppet.

Min värld har inte rasat samman och jag är inte ledsen utifrån. För Minis skull, så klart. Men på insidan gråter jag lite.

Det känns jobbigt att inte kunna göra något också. Jag känner mig maktlös och trött.

Och jag tänker tankar som "jag skulle ha bett om Fragmin och Prednisolon", "jag skulle ha krävt samma behandling som tidigare", "jag skulle inte ha sprungit så där på flygplatsen när Mini skulle panikbytas blöja på" och "jag skulle inte ha glömt progesteronet den där morgonen när jag istället fick använda en halv dos".

Så där snurrar tankarna. Och så förstås kring de två embryon som ligger kvar i frysen. Har de tillräckligt bra kvalitet? Tänk om de inte klarar upptiningen?

Och att det bara är ett försök kvar.

Det känns tungt, sorgligt och läskigt. Och väldigt definitivt. 

Ett definitivt slut som vi inte fått vara med och bestämma om själva riktigt. Ledsamt.

Det var den psykiska delen idag.

På den fysiska så känner jag ingenting. Jag känner mig smal (allt är relativt), smärt och krämpfri.

Ingen mensvärk, inget ilande, inga ömma bröst.

Skulle jag mot all förmodan vara gravid så förklarar det varför den stooora bh jag köpte när jag var gravid med Mini, helt plötsligt passar. Men det beror främst på att jag ätit fel och inte rört på mig. Tyvärr.

Det är även förklaringen till min nyvunna mullighet. 

Det blir trääääning och lite matkorrigering så fort den här FET-omgången är över.

Den kommer att avslutas med feta ostar och vin bara. Sen startar mitt "nya, sunda liv" igen...

Idag har jag köpt två nya test. Det blev Clearblue. Jag hittade inte RFSU:s som jag egentligen var ute efter. De reagerar nämligen på låga Hcg-nivåer. Redan på 10, istället för Clearblues 20.

Men det spelar nog ingen roll egentligen. Fix idé bara. Jag menar, inte blir jag mer gravid av RFSU:s test direkt.

Ikväll ska jag inte dricka någon vätska, allt för att kissa så högkoncentrerat som möjligt imorgon bitti. Och inget kissande inatt. Det borde fungera för att få korrekt utslag. Väl? Jag resonerar så i den här, inte helt logiska och väldigt egenempiriska, världen.

Just nu så är det värsta, förutom själva minuset, att jag måste fortsätta med progesteron och progynon. Det känns som att jag hånar mig själv varje morgon och kväll. Usch, vad trist det är!

Imorgon bitti blir det nya testet. Som känns som ett sista, desperat famlande efter något som inte finns.

Kram