Avslappnad

Nu har jag lagt fram de tre "portioner" av sprutor och doser jag ska ta fram till på fredag morgon. Ska jag ta mer än så behöver jag mer Menopur. Recept på det får jag på fredag i så fall.

Jag känner mig så otroligt avslappnad. Missförstå mig inte men det känns som om jag inte bryr mig. I kroppen liksom. Jag tar sprutorna och kan ingenting göra. Mer än att spruta förstås. Jag går och tränar varje kväll med maken och det är ganska avslappnande i sig. Vi skojar lite och blänger lite på tonåringarna som slänger hantlar runt omkring sig. Vi är som ett medelålders par... Och det är faktiskt det vi är. I alla fall när jag tänker på vad en medelålders var för något när jag var tonåring. En 40-åring var definitivt en medelålders. En som var närmare döden än levande. Och nu är jag där och försöker få barn. HAHAHAA!! En döende som försöker få barn. Tur att tiderna förändras. Jag är alltid 28 inombords. Eller 23 ibland kanske. Tänk, det sa till och med min mormor när hon var 93 år. Att hon var 23 år inombords.

Jag tror att de flesta människor känner så. Det är när jag inser att det faktiskt inte är så som jag får det svårt.
Jag får svårt att förstå att jag har svårt att få barn för att jag förmodligen är i perimenopaus.
Jag får svårt att acceptera att min kropp inte vill producera tillräckligt med ägg och att jag kanske måste tigga till mig ett av en annan kvinna för att få barn.
Jag får svårt att acceptera att min kropp har ändrats på ett helt annat sätt än förut.

Men någonstans innerst inne så måste jag acceptera det och jag vet att jag lever ett fantastiskt rikt liv. Det är faktiskt underbart. Mitt liv. Kanske är det därför jag känner mig så avslappnad?
Antingen det eller så är det de där förbannade hormonerna som spelar mig fula spratt igen!

Kram