Hjärteträning

Vilken skön dag jag har haft. Underbar.

Vi började dagen med att åka till en gammal herrgård och äta en lång och god frukost tillsammans med bästisen och hennes familj. Hennes barn är verkligen små fantastiska fenomen. Jag blir glad varje gång jag ser dem.
Vi hängde på herrgården hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen också. Satt bara och slappade, drack kaffe, åt geléhjärtan och pladdrade strunt.
Efteråt var vi så slutkörda jag och maken att jag somnade på soffan och han på sängen. Kärleksfullt så det förslår, hihihii.

Nu på kvällskvisten har vi tränat ihop och jag hoppas att konditionen och musklerna infinner sig snart. Hjärtat får sig i alla fall motion på löpbandet. Alltid något.

Om någon timme trycker jag i mig sista dosen innan VUL nr 2 imorgon bitti. Jag undrar jag, hur det blir. Förra IVF:en så fick jag ont i huvudet och jag kände mig lite svullen och öm. Den här gången känner jag ingenting. Undrar om det ska vara så? Kroppen kanske vant sig den här gången? Det är så svårt det här med kroppsliga fenomen. Jag har upptäckt att jag går och känner efter väldigt mycket. Det har jag aldrig gjort förut. Egentligen är det ganska onödigt eftersom kroppen hela tiden reagerar olika. Det enda man kan vara säker på är att kroppen gör som den vill. Hur mycket jag än försöker få det som jag vill.

Imorgon får jag och maken i alla fall reda på om kroppen vill samma sak som vi vill.
Hoppas att den gör oss lite nöjda i alla fall. Då blir jag varm i hjärtat.

Sov gott allihop!
KRAM