Oberörd

Idag blev jag så trött, så trött på jobbet. Jag orkade bara inte. Men någonstans ifrån fick jag lite kraft och överlevde dagen.
Det var inte så att jag höll på att gå in i väggen eller rasa samman, jag blev bara så trött och less. På allt. Det kändes som "Vem faan tänker på mig? Jag är ledsen inombords och ingen ser. Hallå!!". Precis så.
I mitt jobb KAN man liksom inte bara stänga in sig, lägga upp fötterna på bordet eller stänga av mail och telefon. Jag ska alltid vara tillgänglig på något sätt, vara förstående och lyssna och stötta. Finnas där och visa ansvar och vara proffsig. Det orkade jag knappt idag. Så mitt i allt tog jag en liten paus och gick in till en annan tjej i ledningen. Jag satt där och vi pratade om kulturen på företaget och om framtiden. Inte ur någon strategisk synvinkel utan från våra helt egna perspektiv. Och det var så skönt! Att inte behöva vara så otroligt affärsmässig hela tiden utan få vara mer privat. Jag berättade inte om mina IVF-försök. Så privat ville jag inte vara men det var skönt att bara få vara. I vanliga fall så kan jag komma på mig själv att tänka på IVF:en alldeles för mycket. I mitt samtal med henne gjorde jag inte det och inte heller på en lång stund efteråt. Jag var oberörd på något sätt.

Tänk, vad många det är som har det som jag. Man jobbar och måste vara närvarande på jobbet hela dagarna. Samtidigt så genomgår man något som påverkar hela ens liv och tillvaro. Och så vill vi ofta hålla det hemligt också... Både glädjen och sorgen. Och humörsvängningarna, och det är ju inte så lätt.

Så kommer man hem från jobbet och så bjuds det på middagar och fest. Och folk vill ses på stan och gå ut och äta och dricka gott. Det vill inte jag. För jag vill inte behöva hamna i en jobbig situation eller svara på frågor om mitt privatliv. Jag kan nog svara för mig ordentligt, det är inte det det handlar om, men det kanske blir pinsam eller dålig stämning och det är DET jag vill undvika. Jag vill vara oberörd men det kan jag inte. Mitt privatliv är för privat så då är det lättare att undvika att umgås med nyfikna för mycket.

Tänk vad man ska orka med hela tiden. Ibland tänker jag att den som säger att det är så jobbigt att ha barn för man får ingen ledig stund, den har aldrig genomgått en IVF. Då får man ingen ledig stund heller. Inte mentalt i alla fall. Inte fysiskt heller förresten. Man blir med hormoner, hahahaaa! Då får man verkligen inte en lugn stund! Tänk de som redan har barn och gör massor med IVF-försök... Det kan nog vara otroligt jobbigt! Den stora skillnaden är väl att jag inte VET om jag kan få barn. Jag har ju inget "bevis" på det i form av ett barn. Det är ganska stressande ibland. Inte att förglömma att jag är 40 fyllda... Bara det är stressigt nog.

Ja, det är mycket som ska klaffa känns det som, inte bara ägglossningar, embryon och hormoner. Det är allt annat också. Jag finns ju i allra högsta grad i mitt eget liv så det är omöjligt att bli oberörd. Hur mycket jag än vill. Jag ska bara lyckas acceptera det och lappa ihop allt som jag kan påverka så gått det går.

Och så ska jag boka en spa-dag för mig själv. Bara jag, en ansiktsbehandling och lugn och ro. Jag är värd det. Helt oberörd ska jag vara.

Kram på er där ute! Glöm inte bort er själva.