Sprutkompis

Så har jag då tagit den här IVF-omgångens första spruta. Menopur 450 enheter.
Den här gången togs den vid vardagsrumsbordet. Om någon gått förbi utanför så såg det nog ut som en knarksession igen... Vi blir knarkparet på hörnan. Typ.
Närmaste grannen vill bjuda in oss till sig för första gången någon gång framöver. Hahahaa! Nu slog det mig att om de bjuder på vin kan jag bara säga att jag är nykterist så slipper jag någonsin förklara något inför dem om jag inte kan dricka. Då kommer de nog höja på ögonbrynen. En knarkare som är nykterist. Fniss.

Jag kan inte riktigt tro att det här händer. Att jag har börjat med injektionerna igen. Det känns overkligt. Det blev så oväntat på något sätt. Speciellt efter att jag blev så hysterisk när mensen kom. Jag var övertygad om att jag skulle bli tvingad att vänta så jag kunde verkligen inte slappna av alls. Kan villigt erkänna att jag blev otroligt deppig. Att det ska vara så jäkla jobbigt allting.

Förresten, bästaste bästisen ringde idag och bad om ursäkt för att hon frågade så mycket om behandlingen och om vad nästa steg är hela tiden.
"Men snälla du, det är därför jag har berättat för dig. Jag orkar med dina frågor för du är min bästis. Det är alla andra som är nyfikna jag inte klarar av att hantera.", svarade jag och fortsatte,
"Tänk om "alla" visste och jag gick på en fest. Då är jag övertygad om att en del av våra nyfikna bekanta skulle komma upp med en massa frågor och lägga huvudet på sned och tycka synd om mig när jag berättat att det gått åt pipan med en behandling. Sen skulle de fråga varför. Alternativt så skulle de bara försöka peppa och komma med en klämkäck kommentar. Inget av det orkar jag med. I ett sånt fall vill jag ju bara kunna njuta av festen. Men om du frågar så är det av ärligt intresse och för att du bryr dig. Det orkar jag hantera och jag svarar gärna."

Jag tror att hon blev lite lugnare av mitt svar och för mig gick det verkligen upp ett ljus. Det är faktiskt just därför jag inte vill berätta för alla. För en del ytligt bekanta som finns i yttre bekantskapskretsen litar jag absolut inte på och de pratar så mycket strunt. IVF:en är alldeles för viktig för mig för att jag ska bjuda på att den ska bli en del av deras struntprat. Just därför.

Det kan nog göra mig lite asocial ibland men även det lär jag mig av. Jag får vara mer social sen istället. Det viktigaste är att de jag litar på fortfarande finns där, med frågor eller inte.
På fredag har bästisen middag hemma och hon frågade om hon ska göra en hemlig välkomstdrink utan alkohol till mig. Hur bra människa får man bli?!? Jag har funderat massor på vad jag ska komma med för ursäkt den här gången. Nu löser det sig. Jag kan sippa på min välkomstdrink och sen skylla på känslig mage eller nåt. Hon är ta mig tusan den absolut bästa kompis som finns. Det är så att jag börjar gråta.

Fina, fina bästaste bästisen. Jag önskar alla en vän som henne.

KRAM på er allihop!