Alice Timander

När jag var liten fanns det en tant som hette Alice Timander. Jag frågade mamma vem hon var när jag sett henne några gånger på bilder. Hon var tandläkare, berättade mamma.

"Men hon går ju i galakläder och syns i tidningen hela tiden", sa jag.
"Ja, hon ville vara flärdfull så hon började gå på premiärer för att synas.", svarade mamma.
"Så hon är känd för att hon syns?", frågade jag.
"Ja", blev svaret. "Hon är känd för ingenting".

Jag tyckte att det var det konstigaste jag hört. Att vara känd för att inte ha presterat mer än att klä upp sig och ha för mycket smink.
Nu visade det sig att Alice Timander var en sympatisk personlighet som verkade må utmärkt. Hon var också Sveriges yngsta kvinnliga tandläkare och blev sedemera skådis (nja, ingen dunderstjärna direkt...). Men hon hade mycket utstrålning och en fantastisk godhet, så inget ont om henne som person. Inte alls. Men fenomenet har levt vidare och utvecklats.

Blondinbella är ett sånt fenomen. Och alla småtjejer tar efter. Enda skillnaden idag är att småtjejerna inte behöver anstränga sig lika mycket. Vi har Internet. Så det kryllar av små Timanders där ute som gör mer än allt för att synas. Men att synas räcker inte, ser ni. Man ska ha något att komma med också. Utstrålning, "the X-factor", kunskap, NÅGOT som står ut från mängden och som håller långsiktigt. Det är som alla dessa musikaliska one-hit-wonders, alla vill slå igenom som ABBA gjorde men ingen lyckas.
Idag är det många som är kända för att ha gjort ingenting, men det finns bara ett original: Alice Timander - "dagens-outfit-bloggare"s ABBA.

Alice berättade senare i filmen "Alice och jag" att hon aldrig känt sig älskad och att hon hela sitt liv bara velat bli sedd. Förmodligen för den hon var. Det brukar jag tänka på när jag ser dessa småtjejer som gör allt för att synas. Avsaknad av kärlek.
Nu vet jag inte om det är så men det rimmar onekligen väl med deras ageranden.

Får jag ett barn ska jag visa att jag älskar det till dödagar. Ingen är värd att inte känna sig älskad. Och ingen ska behöva förnedra sig själv i en fånig blogg för att bli sedd.