Jag tog mod till mig. Stort mod.
Jag satte mig ner och började skriva till en tjejkompis som jag tror kan ha gjort ÄD.
Jag skrev så bra och taktiskt jag kunde tyckte jag. Att hon inte behövde svara om hon inte vill. Det är ju så privat.
Sen läste jag igenom mailet och tänkte tillbaka på vad jag skrivit. Och frågade mig själv vad ville jag uppnå med det. Skrev jag för att få en ÄD-kompis? Eller goda råd?
Eller glada tillrop och uppmuntran?
Jag funderade och insåg att hon kanske genomgått mycket värre saker än vad jag har gjort. Hon har en liten kille idag. Han är otroligt fin. Hon är lycklig.
Om hon har gjort en ÄD och lyckats med det så kanske jag kan låta henne få njuta av det hon har istället. Hon och jag är inte på samma nivå. Hon har sin familj. Jag jobbar på att få till en. Och tänk om hon haft det traumatiskt för att få till sin, då vill jag absolut inte klampa in i hennes liv med mitt.
Hon ska få njuta ifred. Den dagen jag har en liten ÄD-bebis så kan jag prata om det så att hon får veta. Har hon också gjort ÄD så kommer vi nog att prata om det med varandra då istället.
Livet får rulla vidare. Jag raderade mailet och mår toppen. Jag har andra vänner och en fin man att prata med istället.
Ha en underbar söndagkväll.
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
3 dagar sedan
Tittut!
SvaraRaderaGoda råd är kostnadsfria från mig :)
Det jag antar? att du sökte är/var bekräftelse.
Det är skönt att få det ibland men innerst inne om jag utgår ifrån mig själv.. så när jag känner så att jag vill prata med någon som vet, så vill jag ändå bara höra av någon att det kommer att gå, och inte bara att det går, utan att det går bra -hela vägen.
Det är sådant som ingen kan ge utan en känsla som kommer inifrån. Du vet redan allt det. För du har nog redan tänkt det.
Jag har gjort som du-velat prata med de som varit där. Kändes som en bra ide i början.
Jag resonerade som så att (utgår från mig)jag vill hellre att alla som vill frågar om Leia.
Jag vet att många inte törs. Men det är bekräftelse att få prata om det-när någon frågar. Så jag tänkte att de kanske fördrar att man frågar -vilket de sen gjorde. Det var oki att fråga.
Men jag väl var där..så om man inte får den bekräftelsen man söker så kan det blir värre.
Så leta efter din inre ..mogul-mag-guru-känsla. Hitta en trygg-spot där och klistra fast den på dig eller klistra fast dig på den.
Det är det enda sättet. Känns det litet svajigt, gå till din man och din bästaste vän och få litet stöd och bekräftelse.
*vinkar till mogul-guru-wildamathilda*
Hallojsan!
SvaraRaderaJapp, precis! :o) Man ska köra på sin egen känsla istället. Allt annat löser sig ändå på något sätt.
Visst är det skönt att det är så?
Många kramar till dig!
Gud vad klok du var/är. Mycket starkt av dig!
SvaraRaderaTusen tack! :o)
SvaraRadera