Suck. Ibland undrar jag om min hjärna har ett eget liv och ibland tar ut lite flextid utan att be om lov.
Jag har bokat en flygbiljett till Amsterdam. Jag har bott där och tänkte att det är dags att hälsa på alla goda vänner.
Resan är i andra halvan av maj. Till dess hoppas jag innerligt att den där vulkanaskan har slutat att fladdra runt i luftrummet som en irriterande lillebror som leker "luften är fri"-leken (den där när man fladdrar med fingrarna framför någon annans ansikte varpå personen blir irriterad och ber en sluta men man fortsätter och börjar istället hojta "Luften är fri! Luften är fri!").
Hur tänkte jag? Det här vulkanaskesyndromet KAN ju faktiskt bli långvarigt.
Gud, så korkat.
Det lackar ändå mot jul!
4 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar