Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

tisdag 15 februari 2011

Evighet

Lugnet har lagt sig. Vi flydde allt och åkte till Sandhamn ute i skärgården. Besvikelsen blev liksom outhärdlig och en stor tomhet bara infann sig.
Frysen på AVA är tom. Våra hjärtan blev tomma. Tårbanken blev tömd. Vi stack iväg.

Jag mailade AVA i Riga och frågade om de hade kortare kötider än i Åbo. Sen stack vi.

På båten pratade vi, drack en öl och åt chips. Vi ville se framåt i mörkret.
Rummet på hotellet var jättefint och middagen njöt vi av med en flaska fint vin till. Vi var nästan ensamma längst därute i skärgården. Lugnt och skönt.
Vi pratade om möjligheterna. Vi tog en drink i baren. Jag blev snurrig men vi var ändå glada. Ledsenheten försvann för vi har trots allt varandra. Vi hade det bra. Trots besvikelsen. Och vi somnade tidigt, snurriga, tomma och trötta.
Denna dag har tillbringats i hotellets spa. Uppvärmd bubbelpool och kramar har medicinerat oss.

Idag tittade jag också in i min mailbox från mobilen och såg att AVA i Riga hade svarat. Redan igår! De har inga kötider. Om vi vill kan vi köra på så fort vi kan och orkar. Galet.
Naturligtvis vill vi kolla dem lite närmare och känna att det känns bra i maggropen innan vi bestämmer oss, men vi har en ny möjlighet. Det gör att det känns lite bättre i alla fall.

Framförallt så känns det bäst när jag läser alla mina andra mail och alla kommentarer här på bloggen. Gulp. Ögonen tåras av en inre lycka. Det här är så otroligt stort.
Tusen, tusen tack! Jag finner inte ord för all omtanke jag fått. Tack. Tack. Tack. Jag visste inte att det fanns så många vackra människor. Eureka. Tack för att ni upplyser mig.
Evigt tack.
Evigt.

KRAMAR
Wilda Mathilda

7 kommentarer:

  1. Vad fint det är att läsa ditt så hoppfulla inlägg!!!! Helt fantastiskt att en ny dörr öppnades för er när den andra så bryskt slog igen mitt framför näsan :-(
    Å ja kramar (å vin me föresten) har verkligen en läkande/distraherande effekt!

    SvaraRadera
  2. Tack!
    Ja, igår kändes det inte alls så hoppfullt i ärlighetens namn. Usch, vad deppiga vi blev.
    Att det skulle falla på en upptining känns så otroligt orättvist. Embryona fanns ju liksom där. Det fanns en mening med att vi frös in dem och så blev det inte så. Nej, fy. Det där vill jag inte uppleva igen...

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Åh vad tråkigt att läsa att embryona inte klarade upptiningen. Jag lider med er. Skönt att höra att ni kan göra nästa ÄD-behandling på AVA i Riga. Hoppas att allt känns bra i maggropen med dem så att ni kan komma igång snart.

    Tusen kramar Tabasco

    SvaraRadera
  4. Vad skönt att höra att ni lyckades prata med varandra och nå fram till varandra. Det är så lätt att besvikelsen tar över - jag vet tyvärr. Jag håller tummarna allt vad jag har för at det ska funka vad ni än bestämmer er för! Kram
    Längtan67

    SvaraRadera
  5. Åh vad härligt att läsa att hoppets låga tändes igen!

    SvaraRadera
  6. Vad skönt att läsa att det bara är att köra när ni är redo och om det känns bra med kliniken i Riga! Det känns alltid lättare när man har bollen i egna händer och själv avgör "väntandet" än när man bara får finna sig i att det tar tid. Skickar fler kramar så du har på lager om de behövs :)

    SvaraRadera