Personkemi

Personkemi. Det är väl något som är så otroligt intressant? Varför gillar man vissa mer än andra och hur kommer det sig att man knappt kan vara i ett rum som en annan person trots att man knappt känner honom eller henne?
Själv har jag en tjej på jobbet som jag inte kan med riktigt. Jag tror att det beror på hennes ansiktsmuskler.
Hon kan liksom inte le normalt. Hon ser ut som att hon fejkar hela tiden. Fejk-ler, alltså. Det blir fel i min hjärna då. Ni vet, om man ler och visar tänderna utan att dra ihop ögonen framför en hund så ser hunden det som ett hot. Ungefär så reagerar jag. Den där tjejen blir ogin och falsk i mina ögon.
Och så frågar hon alltid hur det är med mig. Jag vet! Det gör ju alla! Men så ler hon så där ansträngt och fnyser lite när hon egentligen borde fnittra. Jag säger alltid att allt är såååå faaaantaaastiskt och målar gärna ut lite extra om hur bra jag har det. Det är sååå inte jag, men jag vet inte vad som tar åt mig. Jag kan liksom inte låta bli. Kanske är det vetskapen om hennes stundande reaktion? För hon ser sur ut trots att hon ler och så säger hon bara "Jasså?". Varenda gång vi ses blir det så här. Vi gillar inte varandra av någon konstig anledning.
Sist vi sågs så satt vi bredvid varandra. Hon snöt sig konstant och snorade något vansinnigt. Alla hennes snorpapper lade hon på bordet framför mig. Gissar att hon inte ville ha dem framför sig själv... Så jag backade min stol ut från bordet. Och hon log med alla fel ansiktsmuskler. Och jag mådde faaaantaaastiskt bra.

Så ni kan ju bara gissa vad jag tycker om henne nu när jag fått hennes förbenade förkylning? Lagom till FET... Jag vill vara helt tiptop-frisk då. Ju.
Förbannade personkemi.

Kram