Träning och oro

Äntligen är det måndag! Ikväll går färjan!
Och solen skiner. Tjohooo!

Eftersom jag har tagit ledigt hela dagen (kände att det är dags för en mini-semester på två dagar) så ska jag ta en promenad, njuta och fnula lite hemma. Fnula är samma sak som att fixa, greja, strosa runt och göra lite, lite, liiite nytta här och där. Om någon undrar.

Jag har funderat på det här med träning. Sedan jag sprang på bandet på jobbet och fick så ont så har jag inte rört mig. Jag är livrädd för att något ska förstöras. Charlotte skrev i en kommentar här på bloggen att hon fått träningsförbud då hennes slemhinna sprack när hon tränade. Läskigt! Jag har inte ens tänkt i de banorna tidigare och jag vill ju inte äventyra behandlingen. Och efter missfallet (då tränade jag inte) så är jag ännu räddare för att äventyra en graviditet. Så ingen träning nu.
Ett litet problem med det dock. Den 1/3 hade jag tänkt att börja PT Online med Olga Rönnberg. OM jag nu skulle vara gravid så kommer jag dock att vara tokfeg och inte våga ta i så mycket som jag vill. Tror jag. Men å andra sidan så är hon ju specialiserad på gravida och mammor så jag kanske inte ska deppa ihop helt. Men ändå.
De här tankebanorna är inte riktigt likt mig eftersom jag tror att det är bra att röra på sig, oavsett om man är gravid eller inte. Träning går alltid att anpassa också så man måste inte hoppa eller rida om man är gravid t.ex..
Men nu, nu har jag fått såna här tankar. Toktrist. Jag vill inte känna så, jag vill träna om jag vill.
Egentligen ska jag inte tänka så men jag kan bara inte låta bli. Får väl prata med läkaren på AVA och Olga och se vad jag kan göra för övningar. Bättre att vara försiktig än att äventyra något i alla fall...

Nä, nu jäklars ska jag ut och skotta och ta en promenad. Här strålar solen något vansinnigt härligt!

KRAM