Dränerad

Vilken dag. Tiden rann iväg som sand mellan fingrarna.
Efter jobbet stressade jag iväg till skolan men var tvungen att äta lite så jag köpte en smörgås och en jos (jo, det stavas faktiskt ursprungligen så!) och försökte landa lite. Men så insåg jag att jag var helt slut. Dränerad. Jag hade huvudvärk och ingen ork, allt på grund av jobbet.
Att bli sån av arbetsbelastning är emot mina principer. Jag säger alltid åt folk att gå hem om de blir minsta utarbetade och så kan jag inte ens följa mina egna principer... Så jag åt upp smörgåsen och åkte hem istället. Jag får plugga lite i helgen istället. Jorden snurrar vidare och livet likaså. Lite livspaus är nödvändigt ibland. Det känns extra viktigt nu när det är hormonbehandlingar till och från hela tiden . Barnverkstan' sliter på mig.
Så nu ligger jag här på soffan och slappar. Har läst lite tidningar och ätit godis. Maken är på resa och kommer hem senare ikväll. Skönt att ha honom hemma igen.

Imorgon är det 5 dagar kvar tills jag börjar knapra hormoner igen. Jag ser fram emot det så oändligt mycket. Jag vill ju så gärna. Den här gången ska jag testa på TD och visar stickan minus så fortsätter jag med hormonerna ändå och testar igen tre dagar senare. Jag ska vara toksäker på att det visar minus om det gör det. I mitt huvud ska det vara plus från och med nu ända tills vi blir motbevisade av den där duma stickan.

Det SKA bli plus. Snälla...typ...ett litet plus bara...tack.

Kramas därute!