Härdad

Har jag blivit härdad?
Jag knaprar på. Räknar dagar. Känner lite på magen då och då eftersom jag fått kulmage. Räknar dagar igen. Knaprar vidare. Bokar tider. Planerar livsschemat. Ja, ni vet. Allt utan att reagera alltför mycket längre.
Jag vet inte om det stör mig egentligen men jag är rädd för att jag nu kommit in i "branschen" så pass att jag inte reagerar på samma sätt längre. En del av den där härligt naiva glädjen har försvunnit och det känns. Inte alltför trist men det känns. Jag tycker om att känna en viss grad av entusiasm inför saker jag gör och efterlever men nu gör jag inte det. Inte alls på samma sätt som tidigare.
Det är svårt att förklara men jag kan nog likna det med att handla middagsmat varje dag. Det blir en vana men när jag handlar inför lördagsbjudningen lägger jag på ett extra kol och tycker att det är lite roligare i alla fall. Men jag är inte exalterad. Så känns det. Kul, men jag vet att själva middagen och att träffa kompisarna är det som är det roligaste. Inte att handla till själva middagen även om det är ett avbrott i de dagliga vanorna.

På fredag blir det ett avbrott i vanorna. Då är kuren slut. Sen börjar det om och när mensen kommer så är det ett avbrott i vanorna. Sen börjar nästa kur och när det är dags för FET, ja, då är det avbrott i vanorna också. Men lite större kanske. Liiite mer roligt. Kanske som när gästerna tagit välkomstdrinken och känner sig bekväma och ser fram emot en trevlig kväll.
Går FET vägen och allt går som det ska, ja, då är vi vid den glada dansen efter middagen. En dans som aldrig kommer att ta slut. Nu kan vi snacka avbrott i vanorna.

Och dans kan man faktiskt inte bli härdad mot. Det är ju bara kul!


Kramas innan ni somnar.